Arkiv | augusti, 2008

PÅ ALLMÄN BEGÄRAN – LÄSRÖRELSEN SUGER HÄSTBALLE

26 Aug

I min text om Försäkringskassan nämner jag Läsrörelsen på slutet. Jag kunde inte återfinna någon länk på nätet som passade för att förklara vad jag syftar på. Så för er som missade det tidiga 2000-talets affichkampanj om ungdomar utan språk som bara kan kasta sten och säga fan, fan, fan, har jag lagt ner lite arbete. Jag har för hand skrivit av en text som återfinns i det gamla Göteborgsfanzinet Sjukjournalen, nr 2. Första delen av texten som handlar om kampanjen är skriven av Sjukjournalen. Andra delen, som börjar med ”läsrörelsen informerar”, är från ett legendariskt flygblad som delades ut under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg 2001. Håll till godo vänner!

LÄSRÖRELSEN SUGER HÄSTBALLE

”Hovet, staten och kapitalet stödjer läsrörelsen.”

”Istället för att kasta sten… Skriv själv.”

”Vi vill lyfta fram den läsning som ger sammanhang och fyller människors inre med bilder, associationer och lust.”

Dessa citat kommer från Läsrörelsens material. Läsrörelsen är en välgörenhetsorganisation. Den oroar sig över att vissa grupper, särskilt arbetarklassmän, läser mindre. Den vill att ungdomar ska läsa fler böcker… ”Ge ditt barn ett språk” är deras slogan.

Konstigt nog hittar man i deras material ingenstans några förslag om att stoppa biblioteksnedläggningar. Inte ett ord om betydelsen av arbetsplatsbibliotek. Ingenting om att skolan borde få mer resurser. Inte ett knyst om att arbetarklassmännens minskade läsning hänger ihop med ökade klassklyftor och utsugning i samhället.

Nej, politik är för tråkigt. Läsrörelsen föredrar att prata om lyckade samarbeten med McDonalds och Svenska Kyrkan, om framgångsrika sponsringsavtal och ”läsdiplom” – om reklam för läsning och tävlingar på mjölkpaketen.

Hur idealistisk är egentligen Läsrörelsen? Dess tre stora ”samarbetspartners” är tre av Sveriges största bokförlagskoncerner: Bonniers, KF Media och Natur och Kultur.

Vad vill bokförlag? Tänk efter själv: svaret på den frågan utgör den grinande dödskallen bakom Läsrörelsens leende godhet.

Och nu blir det underhållning.

LÄSRÖRELSEN INFORMERAR

Drama. I rollerna: Bengt Westerberg. Gossen.

Bengt Westerberg: Hej lille vän.

Gossen: Fan, fan, fan.

BW: Jag kommer från Läsrörelsen, och vi ska ge dig ett språk. Vi har hittat på en hemsida, där du kan tala alldeles fritt. Ja, det är sant pojken min: allt det där du inte kan tala med vuxna om får du skriva om på våran hemsida! Och du kan lita på oss: vi har både Arla, McDonalds och Svenska Kyrkan bakom ryggen. Och vet du vad som är det allra bästa? Jo, om du skriver riktigt fritt så vinner du en tävling och får ett fint pris!

Gossen: Ja farbror. Tack farbror. Ursäkta om jag frågar, men: ökar vinstchansen om jag runkar av farbror?

BW: Ja hrm hrm visserligen, men om du vill vara riktigt säker på att vinna så kan du följa med mig och dom andra i Läsrörelsen och suga hästballe!

Gossen: Oj vad mysigt, jag känner redan att jag fått ett språk! Får jag ta med alla mina mina kompisar? Dom kan bara säga fan, fan, fan och är jämt ute och kastar gatsten.

BW: Självklart. Bland våra sponsorer finns svenska Travsällskapet, Uppfödareföreningen och HästBalleSugarKlubben (hbsk). Dom ställer upp med hästar. Vi brukar alltid suga hästballe när vi har våra sponsormöten. Särskilt dom från Bonniers, KF Media och Natur och Kultur gillar det. Det är faktiskt dom som har hittat på det: dom är jävligt glupska. Vi erbjöd dom fårballe men det dög inte.

Gossen: Vad skönt det är att ha fått ett språk som makten förstår.

Annonser

THE BASTARDS A.K.A. FÖRSÄKRINGSKASSAN

26 Aug

Den 26e april i år bröt en väktare av min högra överarm. Igår kunde jag hämta ut pengar för min försörjning under sjuktiden. Jag är inte den enda som haft problem med Försäkringskassan under sommaren. Inte ens rutinärenden som föräldrarpenningen har de alltid lyckats leverera i tid till folk. Trots det tycker jag historien om hur jag fått slita för att få ut pengarna är värd att berätta. Den är ganska dråplig, men i grund och botten inte särskilt munter. Sjukpenningen är en försäkring jag har betalat till i alla år jag har arbetat. Hade inte min karl haft möjlighet att låna mig av ihopsparade pengar så hade jag knappast klarat mig dessa månader jag varit arbetsoförmögen.

Jag kom hem från sjukhuset i början av maj. Med mig hade jag sjukskrivningspapper från läkaren, en bruten arm och i princip ingen rörelseförmåga i handen, armbågen eller axelleden, fruktansvärda smärtor och ett lager opiater. Jag kan ärligt säga att smärtan efter armbrottet är den värsta jag upplevt. På sjukhuset var jag nära att tappa medvetandet, och utan en ordentlig dos morfin lyckades jag inte ta mig upp ur sängen för att gå på toaletten. Hemma sov jag ganska lite, för smärtorna var starka, och när jag sov var det som Marie Antoinette gör i filmen: uppallad mot ett gäng kuddar sittande upprätt. Min sambo tvingades bli min oavlönade assistent. Han skötte inte bara allt hushållsarbete, han skötte också mig. Allt från att duscha mig till att knyta mina skosnören och skära upp köttet på tallriken.

Att det skulle bli problem med F-kassan trodde jag egentligen aldrig. Jag vet att de fyller en repressiv funktion, ifrågasätter sjuka och läkarkårens yrkeskompetens. Men ett brutet ben är ett brutet ben, ett både påtagligt och övergående problem. Det är också sant att min diagnos accepterades. Mitt problem blev den omfattande och närmast ogenomträngliga byråkratin.

Någon vecka efter att jag skickat in det formulär The Bastards bett mig fylla i kring mitt tillstånd, ringde jag dem. Jag ville dubbellkolla att det inte var några papper jag missat att skicka in. ”Bor du i Sverige?” undrade tjänstemannen till min förvåning. ”Öh, ja, jag är svensk medborgare” svarade jag dumt. ”Det är inte samma sak som att du skulle bo i Sverige” konstaterade tjänstemannen, och där fick jag ge henne rätt. Jag påpekade några saker som jag tyckte talade mer för mig än medborgarskapet, att jag sen åratal tillbaka har arbetat vitt och betalat skatt i landet. Tjänstemannen nämnde vilken Stockholmskommun jag bor i, och jag undrade hur hon kunde veta att jag bor i Stockholm utan att veta att jag bor i Sverige?

Det visade sig att jag inte återregistrerat mig hos Försäkringskassan efter att jag arbetat ett år på Island. Vid millenniumskiftet för 8 år sedan. ”Vi skickar en blankett för återregistrering i Sverige”, blev beskedet. Okej. Den samhällsoförmögna punkaren i mig började sticka upp en irriterad nuna och viska sitt mantra: ”fan Salka, varför ska allt vara så jävla struligt i ditt liv? Vi skiter i allt snart va?” Men jag bet ihop. Visserligen tar utredningen hos F-kassan 30 dagar, och den kunde inte påbörjas innan jag registrerats som svensk. Men det var bara att vänta in och fylla i blanketteländet, och göra som vi damer gjort i alla tider, leta pengar där dom finns: hos mannen. Jag lånade till alla räkningar och levde utöver det på mannens välvilja.

Sen anlände blanketten. Jag började fylla i. Då visade det sig att The Bastards ville veta vad jag haft för försäkringsnummer på Island 1999 (något jag inte brytt mig om att veta ens 1999), vilket datum jag slutat mitt isländska jobb, vilket mitt första jobb varit vid hemkomsten till Sverige 2000, vilket datum jag börjat där och företagets namn och telefonnummer. Nu fick jag arbeta för att undertrycka känslan av panik. Jag tänkte på alla korta jobb jag haft 2000, påhugg här och där inom städning och storkök, allt från en vecka till några månader på deltid. Var skulle jag börja rota, och varför var detta relevant för att jag skulle få ut min sjukförsäkring för ett brutet ben 8 år senare?

Jag ringde till Kassan för att få vägledning med hur jag skulle klara att fylla i blanketten. Jag blev hänvisad att ringa dagen därpå till felaktiga personer tre gånger. Så bara att få tag i någon som kunde besvara mina frågor tog ytterligare en vecka. Till slut fick jag lite vägledning och gick under tiden även i land med en del detektivarbete. Som tur var hade jag haft mitt allra första en och en halv månads städpåhugg hos en relativt stor servicekedja. De inte bara existerade fortfarande, de hade också betydligt godare ordning på sina papper än jag. Glad i hågen skickade jag in de sista pusselbitarna. Nu kunde inget gå fel.

Försäkringskassans inskrivningsenhet i Visby kan ta flera månader på sig med en inskrivning. Detta fick jag veta när jag två veckor senare ringde för att dubbelkolla att allt nu var lugnt. Kommunikationen mellan Kassans olika delar verkar obefintlig. Jag var nu så mycket bättre att det egentligen var dags för min utredare att avgöra arbetsgraden för mig när jag nu ska tillbaka på arbetsträning. Detta uppdrag har de från politiskt håll. Min närmsta chef informerade mig att varken jag eller arbetsköparen egentligen kan påverka hur mycket arbetstid jag ska ha vid återkomsten, det avgör Försäkringskassan. En kassa som alltså inte ens påbörjat en utredning om min sjukpenning.

Min handläggare hade skickat flera meddelanden till inskrivningen om att hon ville kunna påbörja min utredning. Hon meddelade att hon inte kunde göra mer utan att jag borde trycka på. Jag ringde till Gotland. Därför kan jag meddela att det bara är ledningen för inskrivningsenheten som är lokaliserad till Visby. Den basar över tre avdelningar på tre olika orter i Sverige. Enheten som skulle handlägga mig ligger av någon anledning i Malmö (jag bodde i Göteborg 2000 och nu bor jag i Stockholm). Men på Gotland visste man tydligen inte vem som utredde mig i Malmö, men man kunde skicka dem en lapp. Vis av min vid det här laget omfattande kunskap om Försäkringskassan påpekade jag, vänligt men mycket bestämt, att jag inte litade ett piss på systemet där en tjänsteman skickar en random lapp till någon hon tror kan vara rätt, att jag krävde att få tala med chefen i Malmö, och att situationen inte var okej. Till slut kopplades jag faktiskt till Malmö, inte till chefen utan, kors i taket, till en tjänsteman som faktiskt kunde plocka upp papperen i just mitt ärende och läsa i dem medan vi pratade. Hon lovade att jag skulle skrivas in senast fredagen den veckan, och det löftet höll hon faktiskt.

Man kan undra hur det ska gå för denna osmidiga nej-sägarmyndighet med alla ytterligare repressiva åligganden den fått i och med de nya sjukkassereglerna. Förutom det kaos det lär bli när sjuka människor slussas ut ur systemet helt och måste vända sig till socialen. Socialbidraget är konstruerat som ett nödbidrag under kort tid, inte för att sjuka som inte kan ändra sin situation ska kunna leva på det under lång tid. Och vad ska hända med dem socialbidraget egentligen är avsett för, då de blir bortprioriterade till förmån för långtidssjuka?

Framtiden ser allt annat än ljus ut. Och nu är vi inne i lågkonjunkturen igen, så alla vi i servicebranchen har hotade arbetstillfällen. Fan, fan, fan, som läsrörelsen sa.

SEMESTERTRIVIA

13 Aug

Här har inte varit så uppdaterat ett tag. Jag har fiskat makrill och krabbor med släktingar på västkusten, och kräftor med släktingar på Slätta.

Här är ett recept på kräftkok som används i min släkt:

5 liter vatten per

40 kräftor

2 sockerbitar

1 flaska öl (jag skulle häva i lite mer)

2 1/2 dl salt (jag skulle minska till 1 1/2)

Dillkronor efter behag

Kräftorna får simma sig rena ett tag i badkar och därefter diskho. Sen stjälps de ner i den kokande lagen. Det viktigaste att tänka på här är att det ska koka ordentligt. Kokar det ordentligt dör de direkt. Därför stjälper vi bara i några i taget och låter koket komma igång ordentligt innan nästa gäng åker i. Därmed blir koktiden snarare 20 minuter än de 10 som brukar anges i recepten. Sedan ska kräftor och lag stå utomhus att svalna under natten.

Ett kanske lite okänt tips för alla växtälskare som planerar att besöka Västergötland är Alphems Arboretum utanför Floby. Denna märkliga samling träd från hela världen anlades av den fantastiska lantbrevbäraren Frans Johan Gegerfeldt.

Frans Johan föddes 1865 och växte upp under ytterst fattiga förhållanden. Efter att bara ha gått i skolan 10 dagar togs han ur den av sin far. Han skulle arbeta, inte lära meningslösa saker. Men Frans Johans lust att lära, utvecklas och göra något större av sitt liv kuvades uppenbarligen inte så lätt. På egen hand lärde han sig läsa och skriva svenska, tyska och latin.

Med ansvar för hustru och nio barn, anlade lantbrevbäraren på ledig tid en av Sveriges största trädsamlingar, med runt 220 lövträd och buskar och över 100 barrträd. Fantastiska träd som en grantall, en gulen som skiftar färg mellan gult och grönt under dagens lopp, ett lönsirapsträd som växt upp under ena halvan av familjens enda filt, ett barrträd vars rötter fåtts att bilda nya trädtoppar (något som är svårt på gränsen till omöjligt att åstadkomma med barrträd) och många andra kan beskådas här. All sin kunskap om det botaniska inhämtade Frans Johan på egen hand genom läsning av frökataloger och egna experiment. Här och där i trädgården har han anlagt sovgropar att vila i, och forslat dit stenar som kan fungera som sittmöbler.

Innan han flyttade till Floby hade Frans Johan försökt anlägga sitt livsverk på en annan mindre ort i närheten, men avundsjuka människor gick och pissade på trädplantorna så att de inte skulle ta sig. Han ansågs av många som en galning och fantast. Själv visste han dock att sitt värde. När han fick en medalj för sitt livsverk år 1948 ska han ha sagt: ”den medaljen har jag förtjänat.” Idag är anläggningen något av ett kulturellt nav i Flobytrakten, där föreningar har möten och dop- och bröllopsfester hålls.

Ett roligt kuriosafakta om Alphem är att detta söta lilla egenbyggda hem faktiskt är verklighetens förebild till dvärgarnas hus i Snövit och dom sju dvärgarna.

LIFE CHALLENGE

13 Aug

Det finns dom som tycker att det är slöseri med tid att sova när man bara lever en gång. Jag tycker tvärtom. Nattens drömmar är ett fantastiskt bonusliv. Jag har drömt dom häftigaste filmer jag sett. Härom natten drömde jag något jag gärna vill dela med mig av.

De ringde mig och sa att du kan komma på en jobbintervju klockan nio ikväll. Javisst, sa jag. Jag kommer. Men jag hinner inte hem för att hämta CV eller andra papper, så jag hoppas det går bra att jag tar med dom vid ett senare tillfälle om det skulle bli aktuellt?

Det gick bra. Jag fick veta att jag måste åka hela vägen till Mariestad för intervjun. Men det blir ett tillfälle att visa att jag kan lösa problem tänkte jag. Man får inte vara en nejsägare. Jag kammade till håret, köpte biljett och åkte.

Väl framme kollade jag in lokalerna i detalj, som jag har för vana. Det var en modern och påkostad kontorsmiljö. Här och där på borden stod frestande kakor och tårtor. Jag undrade mer och mer vad det egentligen kunde vara för arbete man ville ha mig att utföra?

Sen drog en av kvinnorna mig i armen och pekade på en katt med uppskuren buk. Kattstackarn, som var en rödhårig lång sak, levde. Du måste sy ihop kattens mage, sa kvinnan, vi hinner inte fixa bedövning. Hon gav mig en nål som var nästan lika tjock som en penna, och en fiskelina. Jag tyckte förfärligt synd om katten och kände mig pressad att göra som jag blivit tillsagd. Alternativet att avliva djuret kom jag inte på.

Okej, sa jag, jag gör det om det leder till att katten överlever. Men ni måste hämta en sån där tratt att sätta runt halsen på den, för jag vill inte bli biten. Dom hade ingen tratt, jag blev erbjuden lite mjukt papper. Jag bet ihop och tänkte att jag ska minsann visa att jag kan vara flexibel och lösa problem. Jag letade upp en bit plast av typen man täcker båtar med.

Sen sydde jag ihop kattens mage. Den var otroligt tålmodig fast jag inte hade bedövning till den. Det kändes som den förstod att jag försökte hjälpa den.

Bra jobbat! sa kvinnan. Du har klarat provet. Hon berättade att jag befann mig mitt i en audition för tv-programmet Life Challenge. Och, sa hon glatt, om du visar oss att du kan lösa problem och ställa upp när du blir ombedd. Då får du möjlighet att sälja ditt liv till oss under ett helt års tid!

ps. Apropå något helt annat. Jag skrev om övervakningen av våra liv på Dagens Konflikt häromdagen. Satt sen och spånade med en god vän på olika sinistra sätt modern övervakningsteknik skulle kunna vidareutvecklas i kommersiella syften.

Till exempel skulle man kunna ställa till mycket oreda genom att lansera en Foefinder. Skriv bara in namn och personuppgifter på just Dina fiender och låt foefindern spåra dem via gps. Maffian, stalkers, kriminella, mobbare, snutar, politiska och religiösa grupper. Marknaden är stor!

Sen kunde man lansera en version för medlemmar i fotbollsfirmor, Fightfinder, som börjar aktiveras när pubarna öppnas. Den skulle givetvis även visa huliganpolisens rörelser.

En snällare tillämpning vore Fuckfindern, där varje användare loggar in sig som tillgänglig när hon eller han är kåt.