Arkiv | mars, 2009

VÅR TAMEJFAN

20 Mar

Jo nu känns det faktiskt i luften även här uppe i Stockholm att det är vårdagjämning. Och det nya året 3747 bland zoroastrier, så trevlig kväll då Alexander Bard. Man ska väl inte vara knusslig vid nyår! Dessutom kommer nu det nya året 2708 enligt kurdisk tideräkning och 2568 enligt persisk kalender. Vill man hellre följa den iranska regimens taktpinne kan man förstås konstatera att det är år 1388, i enlighet med den islamiska solkalendern.

Många tror ju att Iran är ett islamiskt land, eftersom det har en teokratisk regim. Men det är förstås ett misstag att dra folken över regimernas kam. En gång för många, många år sedan var jag ihop med en man från iranska kurdistan, och i umgänget med honom och hans vänner lärde jag mig mycket. Som att Iran är ett land med många kulturer och religioner. Bland annat härbärgerar man zoroastrier, en av de äldre religioner som ännu lever idag. Man har faktiskt också ett område där folk av tradition är satanister. I alla fall om man ska tro mitt ex.

Inte den där degenererade västerländska sorten som ritar pentagram, spelar dödsmetall och välter gravstenar. Nej de iranska satanisterna markerar sin religiösa inställning genom långa vackra mustascher. Exet hävdade att satanisterna var vänligt inställda till kommunister eftersom även dessa ogillar gud. Och om du någon gång skulle komma till Iran och stöta på dessa satanister så kom ihåg att generalfelet du kan göra där är att spotta på marken, detta förolämpar underjordens härskare.

Mitt eget sätt att fira vårens ankomst är att sätta igång årets odlingar. Nu är tiden inne för att förkultivera de flesta fröer. Och jag njuter lika barnsligt mycket varje år när fröpåsarna, som idag, ligger och väntar i brevlådan. Ja usch, nu blir det ett sånt där menlöst inlägg till om växter. Eftersom det är minst en person varje dag som läser mitt inlägg från halloween om onda blommor så vågar jag tro att en del vill läsa om detta. Ni andra är välkomna igen i nästa inlägg.

Så där ja, nu hardcore växtvänner, nu ska jag berätta lite om de frön jag köpt in i år, om växten i sig och hur den ska odlas och skötas. Jag gör en lista, så kan ni läsa om de växter ni själva föredrar. Teman i årets inköp bildar huvudrubriker: giftväxter, kryddväxter, och övriga. Håll till godo.

Giftväxter

Tidlösa, colchicum autumnale

Hon kallas också nakna jungfrun. Vanligtvis odlas hon från lök, men jag tycker det roligaste är att gå den långa vägen med alla växter och dra upp dem från frö. Nakna jungfrun är ljusviolett och liknar lite krokusen i sin utformning, till skillnad från många andra lökar blommar hon på hösten, från september till oktober. Blomningen börjar först då bladen kring blomkroppen vissnat ner, förmodligen är det så hon fått sitt smeknamn. Tidlösa är mycket giftig, man kan dö om man äter av växten, som dock uppges smaka obehagligt. Tidlösan har en grotid på 5 till 15 månader, så man får ha lite tålamod. Januari till maj, det vill säga nu, är lämplig tid att krukså. Hon vill ha en jämn fuktighet i krukan och ett skuggigt växtläge utomhus. Jord med lite sand inblandad kan passa bra.

Dårört, scopolia carniolica

Ytterligare en syster i den onda och vackra potatisfamiljen som jag berättat om tidigare här på bloggen. Hennes blommor är violetta på utsidan på ett sätt som påminner om belladonnan, men inuti blomklockan är dårörten gul. Och hon är faktiskt ännu starkare än belladonnan. De verksamma ämnena i dårörten är samma som i övriga familjen. (hyoscyamin, skopolamin och atropin). Det är därför inte ägnat att förvåna att hon sägs ha använts i häxors flygsalva, som narkotisk förstärkare i öl samt ingrediens i afrodisikium. Men se upp, precis som belladonnan är detta en dödligt giftig växt, som kan orsaka såväl psykos som direkt döda. Därför ska man inte göra några som helst experiment med dessa skönheter. Dårörten sås senast i mars. Därför ska jag göra ett försök att så nu snarast, men även spara något frö till hösten. De lämpar sig nämligen även för höstsådd. Och behöver en kraftig temperaturväxling, gärna lite snötäcke över sig. Så vi får hoppas på aprilväder. Man börjar alltså med att så fröna i inomhustemperatur, runt 20 grader. Efter 3 veckor placeras sådden i kylskåp på runt 3 plusgrader och förvaras där i mellan 4 och 6 veckor. Sen är hon förhoppningsvis redo att komma ut och gro i ett skuggigt läge. Funderar du på att så dårört nästa år så kan man plantera inomhus redan i januari.

Alruna, mandragora officinarum

Jag ska försöka fatta mig kort om alrunan, eftersom jag redan tidigare skrivit om henne. Sägas skall i alla fall att det nog är den mest sägenomspunna magiska växt vi har vid sidan av datura (spikklubba). Hon har samma verksamma ämnen som gör resten av potatisfamiljen så farlig och magisk. Traditionellt har hon brukats som amulett, i häxsalvor och diverse magiska ritualer. Hennes marknära blad och klocklika blommor är inte det folk oftast vill åt, utan den kraftfulla roten. Precis som med dårörten anbefalles ett respektfullt avstånd till denna dödliga skönhet. Men visst kan du ha roten som amulett. Skrocken säger dock att en alruneplanta eller alrunerot som tröttnar på sin härskare förvandlas till en ond ande. Så behandla henne som en drottning i allt. Också alrunan har en lång grotid om 5 till 15 månader. Alrunan mår bra av långsam grodd så stressa den inte med onödig värme eller artificiellt ljus. Den är perenn och kan sås både vår och höst. Såtid på våren är mars till maj. Man kan med fördel börja med att blötlägga fröna två till tre dygn. De ska stå halvskuggigt till soligt i väldränerad jord, gror lätt och omskolas i regel en gång. Är plantan liten och späd första vintern så täck gärna över den. Det går även bra att höstså alrunan. Och har du lust att vara skrockfull ska hon planteras när månen är i nedan, medan du viskar dina önskningar till fröet. Givetvis kan man också hålla alrunan inomhus i ett soligt fönster.

Kryddväxter

Eftersom alla moderna människor känner till kryddväxterna bryr jag mig inte om att skriva så mycket om själva växterna här. Jag ger endast förslag på odlingsmetod för de olika sorterna.

Krusmynta, mentha spicata

Sås lämpligen i mars eller april. Bör förkultiveras. Normalt omskolas hon en gång. Krusmyntan är en tålig växt som underkastar sig hantering och trivs i all slags jord. Hon kan stå i såväl sol som halvskugga. I juli till september kan man samla in blad och blommor när det är torrt ute.

Smörgåskrasse, lepidum sativum

Denna växt är nog mångas första odlingserfarenhet. Den kan sås inne året runt. Men själv funderar jag på hur den kan tänkas ta sig ut på balkongen? Mars till juni är bra utomhusplanteringstid för krassen. Sedan är det bara att äta krassen färsk på smörgås och i sallad. Billigt, nyttigt och gott.

Libbsticka, levisticum officinale

Odlas inomhus mars till april, utomhus mars till juni. Omskolas vanligen en gång. Det är bladen och stjälkarna man använder som krydda. Passar bra i buljong och soppor.

Bladperilja, petroselinum crispum

Såtid för persilja är mars till juni. Växten är tvåårig men det lönar sig bäst att så nytt varje år om man vill ha matiga plantor.

Rosmarin, rosmarinus officinalis

Rosmarin bör kultiveras och sås inomhus under mars till april. Rosmarin bildar en stor, flerårig buske. Den står gärna på balkongen och gottar sig under sommaren. Men den tål inte nordiskt vinterklimat utan ska förvaras inomhus ljust och dragfritt under vintern. Hitta gärna en så sval plats som möjligt för vinterförvaringen.

Krabbpeppar, capsicum annum

Det finns en oändlig variation av pepparsorter, både till utseende och styrka. I år köpte jag mina tre första pepparsorter att experimentera med. Alla tre sorterna ska förkultiveras och sedan sås inomhus i februari till mars. Så det är dags att peta ner dem nu. För alla pepparfrön gäller också att man får bättre sprutt på dem om man bearbetar dem lite med finkornigt sandpapper innan förkultivering. Krabbpepparfrukterna är randiga till färgen. Krabbpepparen uppges vara en någorlunda mild peppar som passar bra att krydda fiskrätter med.

Sötpeppar, sari tatti sivri

Också en mild och användbar sort. Är dags att så nu som senast. Groddningen kan ta mellan 1 och 4 veckor.

Chilipeppar, capsicum annuum

En stark pepparsort. Den är flerårig och kan övervintras i köksfönstret. Då ska man beskära den ordentligt innan övervintringen och den behöver extra växtbelysning över sig för att palla det nordiska vintermörkret. Även på sommaren står den helst inomhus om man inte bor allra längst söderut i Sverige. Men en solig och vindskyddad balkongplats kan också gå bra.

Anis, pimpinella anisum

Odlas mars till juni direkt på sin utomhusplats. Som bekant en mycket god krydda för smaksättning av till exempel bröd, glass och likörer. Själva plantan är också ätlig som grönsak. Goda drycker kryddade med anis: absinth, anisette, arrak, ouzo, pernod, raki.

Citronmeliss, melissa officinalis

Också citronmelissen odlas utomhus mars till juni. Citronmeliss är som bekant ett enkelt knep för att skänka citronsmak åt i stort sett vad man önskar: mat, sallad, soppa, sås, drinkar. Den sägs också vara bra vid orolig mage och ha en lätt rogivande effekt. När man lagar något varmt ska man lägga i örten i sista stund, för att inte förstöra aromen.

Dill, anethum graveolens

Dill växer bäst i en mullrik jord och behöver vattnas mycket. Annars odlas den som citronmelissen. Kronorna blad och blommor används till klassiska kryddningar. En bonus för den skrockfulle: förr trodde man att dillens doft avskräckte troll. Och dem slipper man ju helst…

Spiskummin, cumminum cyminum

Precis som tidigare nämnda kryddor odlas den bara rakt av nu i mars till juni. Denna indiska krydda ska inte förväxlas med vanlig kummin som smakar helt annorlunda. Spiskummin ska torkas innan användning. Man kan använda de hela fröna, men vanligast är att man mal dem. Mald ingår spiskummin i kryddblandningarna curry och garam masala, om är lite pysslig och vill prova att blanda sådant på egen hand.

Fänkål, foeniculum vulgare

Odla även denna planta ute mars till juni. En krydda som väl dock vanligen används som grönsak, jag använder den ofta, tycker den är god till det mesta.

Gräslök, allium schoenprasum

Gräslöken kan med fördel förkultiveras. Sås inomhus i mars till april för att sedan sättas ut. Omskolas normalt en gång. För den som inte är en fröfanatiker som jag går det enklare att köpa en liten planta att sätta direkt. Gräslöken vill ha det ganska soligt och väldrenerad jord. Gräslöken är ju som alla vet god klippt färsk över det mesta. Den ingår också i den klassiska kryddblandningen ”fines herbes” som jag kommer att kunna göra färsk om odlingen går väl: gräslök, dragon, dansk körvel, kryddtimjan och persilja.

Apelsintimjan, thymus fragantissimus

Förkultivera denna i mars till april. Om du föredrar direktsådd vänta till maj. Det tar runt en vecka för apelsintimjan att gro. Så på ungefär en halv centimeters djup. Denna ört är flerårig. Den vill bli vattnad med jämna mellanrum och ska inte ha för mycket näring. Passar bra att krydda mat med och använda till te. Andra mer timjanvarianter är till exempel citrontimjan och lavendertimjan. Plantan är perenn i södra delarna av Sverige.

Grekisk oregano, origanum vulg.ssp. hirtum

Sås i kruka februari till juli, ganska nära ytan. En 9 cm kruka kan härbärgera 20 till 30 frön. Gror på 2 till 3 veckor.  Avhärda lite försiktigt innan de helt flyttas ut. Kan skördas juli till och med september.

Mejram, origanum majorana

Är en ettårig krydda. Om du vill förkultivera sätt den i mars till april, annars kan den sås direkt i maj till juni. Också denna krydda ska sås ytligt med runt 20 till 30 frön i en 9 millimeters kruka. Mejram är en nära släkting till oreganon. Mejram passar bra för att krydda ärtsoppa, kött och korv.

Sommarkyndel, satureja hortensis

Sommarkyndelfröet är ljusgroende och sås direkt utomhus i maj till juni. Det ska sättas väldigt grunt. Gror på en vecka. Allra helst växer kyndeln i grus, och den vill inte ha mycket vatten.

Kryddsalvia, salvia officinalis

Sås i kruka mars till april eller om du vill direktså i maj. Detta frö ska petas ned djupare, ca 2 centimeter. Tio frön får plats i en 9 cm kruka och fröet gror på 10 dagar. Salvia är i mitt tycke en mycket god krydda med en alldeles speciell smak. Man ska använda den torkade salvian med en ganska liten dosering, för smaken är både stark och säregen. Dessutom ska man intaga den i måttlig mängd och gravida inte alls på grund av att den innehåller tujon. Detta ämne som också finns i malört gör att äkta absinth är förbjudet i Sverige idag. Salvia passar som krydda till får och fågelrätter.

Stevia, stevia rebaudiana

Stevia är en växt som används för att framställa sockerersättningsmedel. Stevia är 10 till 30 gånger starkare än socker så det ska användas med försiktighet. Det påverkar dock inte blodsockervärdet alls. Ett svenskt namn för stevia är sötflockel. Stevia förkultiveras i mars till april och planteras ut när jordtemperaturen är minst 10 grader. Detta är en planta som är ljusgroende och behöver en groningstemperatur på 25 grader. Ska sås på en halv centimeters djup. Den är flerårig men i Sverige i praktiken ettårig. Och den är frostkänslig så tänk på att inte hasta med att sätta ut och inte dröja för länge med att ta in på hösten.

Basilika, ocimum americun x bas.

Ett ljusgroende frö som kan planteras allt mellan februari och juli. Det ska således sättas ytligt och det vill ha en temperatur under groningstiden på 20 grader. Gror snabbt, 5 till 10 dagar. Basilikan vill ha en fuktig, lätt och väldrenerad jord. Och när man flyttar ut henne måste hon stå i lä. Basilikan är allra godast färsk, och oftast har man en flingburk stående ändå. Men har du mycket och vill spara för vintern så går den naturligtvis att torka och kan även frysas färsk.

Lavendel, lavandula angustifolia

Förkultiveras under februari till april. Lavendel tjänar på att köldbehandlas men går oftast bra ändå. Så på en halv centimeters djup och vänta ca 2 veckor så ska den ha grott sen. Lavendel trivs på en solig plats med mycket värme och väldränerad jord. Kan övervintra ute men kom ihåg att beskära den ordentligt varje vår. Relativt tidigt så att busket lämnar plats för ny fin växt i tid. Lavendel odlas utom för sin vackra blå blom också för sin doft. Det sprider njutning på balkongen. Får man inte nog av doften där går det också att göra doftkuddar och liknande. Då ska man ta blommorna strax innan de slår ut, och torka dem.

Dansk körvel, antiscus carefolium

Sås direkt utomhus från och med april. Sätt ner den en centimeter i jorden och vänta på grodden 5 till 7 dagar. Spenatsoppa, grönkål och sallad piffas alla upp av körvel.

Johannesört, hypericum perforatum

Denna klassiska ört förkultiveras i mars till juni. Vill du hellre plantera ute direkt vänta till maj eller juni. Johannesörten är ljusgroende och även när den utplanteras vill den ha mycket sol. Johannesörten har kanske mest gjort sig känd som brännvinkrydda, bland annat nämnd av Ulf Lundell. Men hon anses också kunna användas medicinskt mot lättare oro och nedstämdhet. Dock ska man nog avråda från sådana egna experiment. Dels för att depression är en allvarlig sjukdom som man bör söka professionell hjälp mot. Men även om man tar örten mot det som bara är lättare nedstämndhet bör man veta att johannesörten kan påverka effekten av en mängd andra läkemedel, och för den delen andra örter. Så att krydda alkoholen någon enstaka gång är nog en bättre användning, samt att njuta av växten som sådan när hon växer.

Övriga

Pukvete, melampyrium arvense

Puke är gammalsvenska för ond ande. Detta klassiska åkerogräs har ett vackert men i mitt tycke också ganska otäckt utseende. Det har liksom en mörkviolett grästofs på toppen och från den växer små blomblad ut med en skarpt lila och en skarpt gul del. Ni bör spana in den på bild. Trots namnet och det otäcka utseendet hände inget värre med bröd bakat på råg med inslag av pukveteogräs än att det fick en blåaktig ton och smakade lite konstigt. Den som vill försöka sig på att odla pukvetet väntar med fördel till hösten, då det lönar sig bäst att sätta dessa onda frön. Sedan blommar de påföljande sommar, juni till augusti. Pukvetet föredrar skuggiga lägen och gärna lite kalkhaltig jord.

Stor Häxört, ciracaea lutetiana

Denna rara ört har jag skrivit om tidigare i mitt inlägg om onda blommor. Då skrev jag ju att jag inte provat att odla henne eftersom jag antar att hon passar bättre i trädgård. Men ingen djävul är som samlardjävulen och nu har jag köpt stor häxört i alla fall. Övriga varianter som finns i landet är dvärghäxörten som trivs i fjällmiljö och mellanstor häxört som anses vara en hybrid av de två andra formerna. Namnet till trots innehåller hon inget mer alarmerande än oxalsyror och garvsyror. Men ryktet gör gällande att hennes doft kan locka till sig grodor och paddor, bekanta familiaris hos häxmästare. Att häxörten inte är någon större kulturväxt märks kanske på att hon gror rätt oregelbundet. Plantera fröna inomhus i januari till maj. Sen väntar du helt enkelt på grodd. Skulle de inte ha grott inom en månad placeras grodden i kylskåp. Låt stå i kylskåpet 4 till 6 veckor. Sen flyttas sådden utomhus, där den föredrar ett skuggigt läge. Om fröna däremot gror inom en månad så låt plantorna växa till sig inomus på det ljusaste och svalaste stället du kan finna.

Igelkottsgurka, cucumis dipsaceus

Denna udda planta valde min sambo ut i frökatalogen. Lite extra spännande därför. Denna afrikanska växt liknar inte gurka så mycket. Snarare är det små runda taggiga frukter, taggarna uppges dock vara mjuka, med ett geléartat fruktkött. I mitten ligger små fröer som påminner om mitten av en gurka. Geléet uppges vara ätbart och smaka starkt. Ska passa bra att smaksätta likör med. På grund av sitt ursprung vill igelkottsgurkan ha det, och gro, varmt. Odlas inomhus, växthus eller den soligaste platsen ute. Medan gurkan gror vill den ha en temperatur på mellan 20 och 25 grader kring sig. Förkultiveras i mörker eftersom detta är en mörkergroende gynnare.  Det vill mer konkret säga: Fröerna täckes med lite jord under förkultiveringen. Lägg sedan en mörk pappskiva över krukan, eller spänn över svart plast. I båda fallen: glöm inte att göra lufthål! Kika in till gurkan varje dag. Så fort grodden visar sig över jorden är det dags att släppa ut den i ljuset. Plantan omskolas normalt en gång.

Blåvinda, convolvulus tricolor

Som bonus för mitt allt för omfattande inköp av fröer skickade fröhandlaren på mig dessa gratisblommor. Rara små sommarblommor är inget jag normalt skulle köpa. Men gratis är gott och det ska bli ett nöje att odla även dem. Ska tydligen vara blåa med vit och längst inne gul mitt. Tricolor således. Detta är alltså en ettårig sommorblomma som bara är att direktså i mars till juni. Vattna innan sådd och håll jorden fuktig tills grodden kommer upp. Sedan ska de blomma från juli till en bit in i september om de får växa på en solig plats. En tålig blomma som accepterar de flesta jordar och också står ut med att torka någon gång. Men stänger ihop sin blomma på nätterna och vid dåligt väder.

Japp. Det var teorin. Praktiken är, som vi alla vet, något helt annat. Det ska bli spännande att försöka följa dessa odlingsanvisningar och se vad som händer. Men växter är individer, och det behövs en hel del intuition också. Vilket man kanske inte har för jämnan. Därför är njutningen alltid dubbelt så stor när växterna faktiskt går en till mötes och växer och spirar. Lycka till med våren och era odlingar! Lämna gärna kommentarer här, med tips, egna erfarenheter eller annat jag behöver höra.

Jag vill sluta, eftersom jag nu ändå nördat in på litteraturhistoria under vintern, med ett citat från mordscenen i Hamlet. Att läsas av intresse eller om man vill som en liten varning angående potatisväxternas grymma släkte. Det handlar om bolmörten, och ett viktigt historiskt användningsområde för henne, giftmordet. Så här gick det till när brodern begick det kanske mest berömda kungamordet i teaterhistorien:

”Kort sagt, när jag som vanligt i min trädgård låg och sov middag, smög din farbror fram med saft av djävulsk bolmört i en flaska. I mina örongångar göt han in det spetälskgift som är så ödesdigert för mänskans blod att det fördelar sig kvicksilversnabbt i alla kroppens gångar och verkar på det tunna, friska blodet så att det genast levrar sig och ystas, liksom när löpe hälls i mjölk. Så gick det mig, och jag fick fullt av hemska utslag som Lasarus. En äcklig skorpa höljde den släta huden på min kropp.”




Annonser

ALTERNATIV FÖR INFLATIONSBEKÄMPARE?

16 Mar

Jaha, nu har jag snart avslutat andra delmomentet av fyra på kursen detta läsår. Halvtid i utbildningsfabriken. Hittills en angenäm upplevelse.

Visst är det lite småskolekänsla ibland. Det pratas mycket om lärarna, vilket jag tycker känns ganska obekvämt. Jag har nog mera den attityd man fick inpräntad när jag tränade kung fu. Att känna respekt för den som sitter på mycket kunskap och är beredd att dela med sig av den. Visst, man kan inte alltid hålla med läraren eller gilla dennes stil. Men han eller hon har ändå en stor kunskap jag får del av, och vad jag sen gör av den är min sak.

Det blir ganska mycket ytligt prat i en sån här klass, och samma naturliga intressegemenskap som på en arbetsplats finns inte. Men det är tacksamt på i alla fall min kurs att man själv kan välja hur social man vill vara, och jag sitter gärna ifred hemma och läser. Fast jag har ändå tur med kurskamraterna, människor som älskar att läsa böcker är uppenbarligen en snäll och social sort för det mesta.

Knappt har jag lärt mig att hitta på campusområdet förrän det är dags att göra ansökningarna inför nästa termin. Från och med idag och en månad framåt är det möjligt att söka höstens kurser på högskolor och universitet. Det är roligt för mig, men också ett tips för er som funderar på alternativ till öppen arbetslöshet i dessa varseltider. För varje vecka blir de arbetslösa i min bekantskapskrets fler, och det lär ju inte bli bättre framöver. Tvärtom, mitt amatörspåsinne säger mig att krisen lär fördjupas ännu mer under året och nästa år.

Att studera har både ett värde för att öka den egna kompetensen och ett egenvärde. Att veta saker om varför naturen ser ut och uppför sig som den gör, varför arkitekturen och kulturen ser ut som den gör och på andra sätt få en ökad medvetenhet om den materiella världen omkring sig gör vardagen mer spännande.

Man kan söka upp till 20 olika kurser per person på studera.nu. Kurser jag funderar på till nästa termin är, förutom fortsättningskursen i litteraturvetenskap, till exempel: antikens kultur och samhällsliv, barnkultur, teatervetenskap, teaterhistoria, konstvetenskap, islamologi, religionshistoria, etnologi, praktisk filosofi, teoretisk filosofi, idéhistoria, historia, ekonomisk historia, genusvetenskap eller barn- och ungdomsvetenskap.

Hur är det då att studera jämfört med att arbeta? Den enda egentliga nackdel jag har märkt är att jag inte längre sover som ett urberg på nätterna. Nä, till och med att somna är svårt. Sen är det ju annorlunda att ansvara för upplägget av sitt eget arbete och sin egen tid. Det ger en helt annan tillfredsställelse. Sen om man går in för att faktiskt läsa det mesta av det som tillhör kursen så ska man inte tro att man kommer undan 40-timmarsveckan, utan man måste se sina dagar som arbetsdagar. Fast arbetet i sig självt är lyxigt.

Humanitetsnivån i livet ökar drastiskt av att studera heltid. Om man till exempel blir sjuk kan man bara vara hemma tills man tillfrisknat rimligt. Inga pengar dras in, det påverkar inte betygen om inte frånvaron blir högre än 80 procent, man behöver inte känna dåligt samvete över att överlåta eget arbete på redan tungt arbetsbelastade kollegor. Man kan helt hänsynslöst ligga i sängen med kurslitteraturen. På det hela taget ett tillfälle för kroppen att läka lite efter arbetslivets konstanta överbelastning och stress.

Men visst, det blåser uppenbart utbildningsfientliga vindar nu, och många tvekar av naturliga skäl att dra på sig studieskulder. Jag vill i alla fall göra reklam för att SU har ett flertal föreläsningar varje termin som är gratis och öppna för allmänheten.

Även om högskolan i Stockholm inte på långt när är så utåtriktad som i Göteborg med den årliga vetenskapsfestivalen. När jag bodde i Götet gick jag på några programpunkter varje år. Bland de många varierande aktiviteter jag varit på där minns jag till exempel visning av rymden i observatoriet, när man fick tillverka badbomber i bältesspännarparken och ett intressant föredrag om bödlar och skarprättare i Göteborgs- och Bohuslän på statsarkivet.

En annan resurs på universitetet som icke-studenten inte alltid vet om är att Universitetsbiblioteket är öppet för alla. Med lånekort där har du tillgång till ett stort antal böcker som är svåra att få tillgång till på annat sätt. Ett annat trevligt bibliotek är givetvis Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek som ligger precis intill LO-borgen. Även där kan alla skaffa lånekort, och få tillgång till otroligt mycket intressant ur den svenska arbetarrörelsens historia. Läsa någon årgång från 1900-talets allra första år ur en syndikalistisk, anarkistisk, vänsterfeministisk, kommunistisk eller ungsocialistisk tidning? Javisst. Där kan man sitta i lugn och ro och läsa saker som sätter nutiden i intressant perspektiv.

SALKA GOES FILMNAKENMODELL

10 Mar

Jo, jag fruktar att det är sant. I och för sig vet jag inte om just min lilla scen kom med i slutversionen av Metropia. Men jag sålde i alla fall min arbetskraft, alldeles för billigt också måste jag erkänna: trots att jag förhandlade upp ersättningen kraftigt, till filmteamet på ATMO. Uppgiften var att spela en naken medelålders kvinna som somnade på soffan framför TVn. Jag blev fotograferad när jag låtsades klippa av tånaglar och slänga dem i ett askfat och när jag låtsades sova i soffan. Filmen är nämligen en animation baserad på fotografier av verkliga modeller. Nu vet jag inte om just min lilla roll kom med i den slutliga klippningen, men tycker det ska bli lite spännande att spana efter den vid premiären. Med, utan eller kanske trots min lilla medverkan vågar jag dock tro på filmen. Den har nämligen en fantastisk skapartrojka bakom sig: Tarik Saleh, som bland annat gjorde filmen Gitmo, författaren Stig Larsson, och Fredrik Edin, som har den ytterst läsvärda bloggen Skumrask (nu senast om ACTA-avtalet) och är rektor för Högdalen Bussiness SchoolHär kan ni kolla in trailern.

NU ÄR DET FEST!

7 Mar

Att vara en vuxen kvinna har sina avigsidor. Jag har hela 8emarshelgen fullbokad med måsten, och lär inte hinna varken demonstrera, festa eller gå på föreläsningar. Men det är inte så mycket att sörja för. Alla dagar är kvinnodagar, om vi med det menar dagar för kvinnokamp. Och festen…. ja. Lite kommer jag att sakna den. Så nu tänker jag roa i alla fall mig själv med att ställa till en egen liten fest här på bloggen istället. Här kommer mina kvinnliga favoritartister att framträda med mina favoritlåtar. Så, håll till godo, och hoppas ni gillar något i denna vilda mix ni också.

Först ut på scen är, självklart, Ruth Brown. Under min uppväxt satt jag och syrran ofta och njöt av denna underbara artist. Hennes röst, attityd, utstrålning, och scennärvaro är ju helt ojämförliga. Kolla in! Här i Mama he treats your daughter mean.

Big mama Thornton är en annan sångerska med stort S, som var mer lagd åt det bluesiga hållet. Men det känns ganska långt från den manliga blusens många förlorare som sitter och deppar med spritflaskan framför sig för att de inte klarar att bli lämnade. Big Mama däremot är sinnebilden för styrka som kommer inifrån. Jag hade här velat spela hennes fängelselåt Jail (sitting in jail is nothing but the waste of a time…) för att det är den bästa fängelselåt jag hört. Men jag kunde inte hitta den, så det får istället bli Hound dog, en låt som sedemera blev känd genom Elvis Presleys cover, men hör man den med Big M är det så helt uppenbart att den handlar om en man. Vilken röst… .Och jag vill gärna bjuda på ett smakprov även från 70-talet, när Big Mama som gammal dam, stämde publiken till ödmjukhet med sitt fantastiska framförande av Rock me.

Den fantastiska kampsången Which side are you on? skrevs av Florence Reece 1931, och framförs här av Natalie Merchant. Den kan påminna oss om den tidiga fackföreningsrörelsens kvinnliga millitanter, så ofta bortglömda idag. Även om att kvinnodagen är en dag för det stora kvinnliga kollektivet. Inte för borgerliga kvinnor vars klassmässiga behov av att köpa andra människors arbetskraft eller ha andra kvinnor som pigor i hemmet maskeras som kvinnointressen.

Det finns ju många som gillar Dolly Parton, och jag förstår vad de gillar med henne. Men för mig har det aldrig riktigt tänt till när jag lyssnat på Dolly. En countrystjärna jag däremot är ytterst svag för är Lynn Anderson. Inte minst låten Rosegarden. Ska jag vara fullständigt ärlig så förledde mig faktiskt berusning en gång i ungdomen så långt bort från vett och sans att jag frivilligt gick till en karaokebar och sjöng karaoke. Och då var det självklart rosegarden jag sluddrade fram. Som tur var för mig fanns varken mobilkameror eller youtube vid denna tid, så vi kan göra som i Asterix och dra en slöja över den våldsamma misshandeln av låten. Tillbaka istället till Lynn Anderson. Vad är det som attraherar med henne? Jag tror svaret stavas tapperhet. Lynn utstrålar en krigarmentalitet, det kan inte alltid vara solsken, det kan inte alltid växa rosor. Men är man som Lynn kan man alltid bära huvudet högt och le. När hon ler sig igenom sin cover på Nancy Sinatras underbara låt These boots are made for walking, så ser hon fullständigt livsfarlig ut. Och jag älskar det. Så förlåt, förlåt, förlåt Nancy. Men jag spelar Lynns version idag.

Jag tycker att livet blir bättre för varje år. Därför sitter jag sällan och suktar över en förlorad ungdom. Men om jag någon gång ändå ger efter för en sådan impuls, finns ingen låt som är så på pricken som den sentimentala klassikern Those were the days med Mary Hopkin.

I sin Rita Pavone cover  Wenn ich ein junge war prövar ack så underskattade Nina Hagen tanken på hur det skulle ha varit att vara en kille. Men näh, varför skulle man vilja vara kille, när man kan vara dam! Här får hon också i Naturträne lustmörda operamusiken, samtidig som det blir helt uppenbart att Nina själv har en klassisk sångarskolning i bagaget. Sen är Ninas produktion oerhört omfattande och varierad och allt är inte av samma kvalitet. Texten till So bad är ärligt talat tacky. Men vafan. Nina är ju bara så snygg som Alfa och Omega, födelsens och förintelsens gudinna (eller på hippiespråk: modersgudinnan). Kolla själva!

Sen kommer vi till en konstnär. Patti Smith. Lyssna på Dancing barefoot, sången, texten, framförandet. Det där stolta leendet på slutet känns passande. Som Edith Södergran sa ”det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är”.  En punkigare Pattilåt får plats också, Rock´n roll nigger.

En manlig artist jag inte kan låta bli att tycka om är Donovan. Han blir det lilla manliga bidrag jag smyger in i mitt festprogram. För att jag älskar hans låt Season of the witch. Så älskar jag lika mycket Holes cover, som gör det en bra cover ska, något eget av materialet. Det blir en tydligt manlig respektive kvinnlig tolkning. Och jag är såld. Vad tycker ni?

Jag minns när jag gick på mellanstadiedisco första gången. Glädjen över att man fick dansa, och dansa som man ville. En kortvarig glädje i och för sig, efteråt berättade de andra barnen att det fick man inte. Sen var det inte roligt att gå ut igen förrän min första punkkonsert, där man faktiskt fick dansa som man ville, för att inte tala om njutningen när house och drum and base kom. En röst som jag mins mycket starkt från det där första discot är hur som helst Tina Turner och  What´s love got to do with it? På den tiden greppade man ju ingenting om vilken livserfarenhet och överlevnadsvilja det låg bakom Tinas ord och röst i låten. Det var bara en så stark och omedelbar känsla i den som även ett barn kunde ta till sig. Och jag har aldrig slutat älska Tina.

Kanske inte Joan Jetts mest kända låt. Men här representerar hon med Real wild child. Det är inte ursprungligen Iggy Pops låt, men han har lärt mig älska den. Så jag undrade hur det skulle låta när Joan Jett gjorde den. Men jag tycker den passar henne perfekt, som en signaturmelodi närmast. Och så ser hon ju så skön ut i videon, som en livsfarlig morsa på en förortskrog. Och det menar jag på bästa tänkbara sätt.

Annie Lennox var 80-talets kvinnliga ikon. Vem ville inte vara som denna snygga, svala, smarta kvinna? Sweet dreams är ett manifest för självrespekt. Jag gillar vanligtvis inte kärleksballader, men det är svårt att inte känna igen sig i When tomorrow comes. Eurytmix hade en del feministiska saker att säga, så därför får de en extra låt i 8emarsprogrammet. Missionary man har ett lite ovanligt ämne i popmusiken, varför religiösa män ska skys som älskare. Alla religioner i världen idag är på ett eller annat sätt rotade i kvinnohat. Så låt oss skota de där värdelösa lärorna helt!

Salt n pepa är underbart old school MCs. Idag hade en tråkig smakpolis arresterat dem för förargelseväckande utseende. Men jag älskar livsglädjen, kroppsligheten och den okomplicerade sexualiteten i låten. Push it! Salt n pepa får här också sjunga en låt om mannen. Det är sorgligt att så många låtar av kvinnliga artister handlar om manliga skitstövlar, för att det speglar en så vanlig erfarenhet. Men det finns som tur är också andra män, vuxna, ansvarstagande, kärleksfulla och i alla fall någorlunda jämställda män. Och här är en hyllning till en sådan man. Watta man!

Om Annie Lennox var 80-talets ikon, var Missy Elliot ikon för 90-talet. Såklart orättvist att bara plocka ut en låt, men så får det bli i alla fall. Lite grundläggande sexualundervisning för det manliga könet i One minute man. Jävligt synd att jag inte kunde hitta videon, den är rolig.

Sverige har inte varit bortskämt med riktigt bra musikartister. Därför känns Leila K så extra underbar. Här i Open sesamie förebådar hon partydelen av 90-talet, med musik som lät som inget dittills. Skivan Manic panic var höjdpunkten på det musikaliska svenska 90-talet, här Comon now.

Nu ett par låtar, som jag gillar mer än artisterna. Madison Avenue har jag i och för sig inte lyssnat på i övrigt. Men Don´t call me baby går rakt till mitt hjärta. En attraktiv låt om den fria kärleken, illustrerar väl hur jag kände på 90-talet. Inte nu dock, livet har sina faser ;). TLC gör musik som jag tycker är skittråkig. Men No scrubs är ändå så bra. Jag älskade den första gången jag hörde den, och jag blir fortfarande lika glad varje gång jag lyssnar på den. Visst, de kunde ta bort det där obligatoriska rap-partiet som visst skulle smugglas in i alla låtar vid denna tid, men i övrigt så rätt.

Och inte vore en 8emarslista komplett utan feministhitten Molotov Coctail Party från nittio nånting.Candysuck var Marit Bergmans musikaliska vagga dessutom.

Sexualiteten i kvinnliga artisters låtar har från det antydda gått mot det konkreta vartefter vi fått mer och mer kontroll över våra egna kroppar. Våra mänskliga behov är i grunden lika trots olikheter i kulturell och social status. Så efter tycke och smak. Take it off med the Donnas eller Keep on fucking med Nashville pussy.

Lady Saw har gjort sig känd för sin frispråkighet om sex, och har även tagit upp mer känsliga frågor som i No less a woman om barnlöshet. Här ska jag också spela en lite mer udda låt med henne. Som berör en sak som de flesta heterosexuella kvinnor lär hålla med om: Life without dick (would never be nice). Lady Saw visar också på ett föredömligt sätt hur man avspisar idioter i detta klipp. En annan riktigt stor dancehalldrottning är förstås Tanya Stephens. Här i This Gal Ya. Underbara jamaicanska damer som skippar skitsnacket.

Nu avslutar jag detta alldeles för magra urval med Keny Arkanas låt La rage. Och flyttar med henne blicken från de personliga erfarenheternas sfär till det utåtriktade motståndets.

En trevlig helg önskar jag er alla!