Tag Archives: väktare

SECURITAS CARES

11 Feb

Ja, vad säger man… Jag har ju klagat en del på Securitas här på bloggen. Gnällt kanske några rent av tycker. Det var jävligt jobbigt att få överarmen bruten när det mest våldsamma jag hade gjort var att säga emot väktaren. Och det kändes onödigt eftersom det visserligen bara krävde ett halvt års sjukskrivning och tung medicinering innan jag kunde komma tillbaka, men hade det tagit nerven lite mer olyckligt så hade skadan varit permanent.

Nu sägs det ibland att ”man kan inte jämföra lidanden.” Men det är en idiotisk utsaga, för visst kan man det. Och i ljuset av vad som stått i tidningarna idag om hur Securitas utländska dotterbolag beter sig, så sällar jag mig till dem som tycker att min lilla incident inte är något att gnälla om. Det trevliga säkerhetsföretaget Forza som blivit tagna på bar gärning med att tortera demonstranter, genom att binda upp dem och sedan trä plastsäckar över deras huvuden i Peru. När sånt här kommer upp till ytan tyder det på en utbredd och regelmässig praktik.

Man skrattar i mjugg åt Securitas ”internutbildning i mänskliga rättigheter”. Och deras uttalanden när detta kommit i dagen, som ”Det finns inte på kartan att vi skulle agera såhär. Vi är ett seriöst säkerhetsbolag.”  Nej, inte i Sverige förstås. Här räcker det med att bryta armarna av folk och gå runt i otäcka mobbar i t-banan för att spöa skiten ur ensamma alkisar, pundare, plankare och andra tunga kriminella. Men säkerhet är ju big bussiness nu. Säkerhet för fattiga med en åsikt är att kvävas ihjäl i plastpåsar. Det är uppenbarligen vad flera ”säkerhets”företag runt om i världen tycker är ”seriöst”. Forza sällar sig till mängden, och Securitas ägare cashar in.

Således en tydlig koppling mellan den verklighet i fattigare länder som vi får se en skymt av i en film som Tropa de Elite, och vårt trevliga inhemska näringsliv. Allt detta är mycket värt att tänka på när man ser skyltar som ”övervakning, för din trygghets skull” och liknande. Bekostas ”din trygghet” med andra människors tortyr?

Avslutningsvis vill jag spela låten Securicore cares.

ORSAKEN TILL DETTA

6 Jun

Detta har hänt: förra våren gav Vertigo förlag ut min roman Deltagänget. Romantiker som min förläggare Edenborg är mottog jag utgivningsbeskedet vid tolvslaget nyårsaftonen 2006. Efter att först ha arbetat 12 timmar, jag var personlig assistent vid den tidpunkten, och sen sprungit med tröjan för näsan genom en tunnel där lokala ungdomar firat nyåret med någon sorts rökfacklor, slog jag mig ned vid datorn. Nyårsraketerna smällde utanför fönstret och jag satte på nyårsklockan på internet samtidigt som jag kollade min e-post. Mina ungefär två skrivarår gled således efter denna lyckliga höjdpunkt in i ett redigeringsår. Innan boken kom ut kände jag en sorts spänning som jag inte gjort på många år, men som jag tycker mycket om: ovissheten innan man ska ta ett oåterkalleligt och förmodligen dumdristigt steg. Och när man inte har någon som helst aning om vad det kan tänkas få för konsekvenser.

Alltsedan boken kom ut har folk sagt till mig att också jag borde stiga in i den moderna världen genom att skaffa mig en hemsida eller blogg. En plats för kontakt med läsekretsen. Och jag har försiktigt gillat idén, för att ha läsare är något fantastiskt. Men så är man vuxen och har ett liv. Och mitt år som publicerad har varit mycket hektiskt, med heltidsjobb och vid sidan av det uppdraget en författare har att sälja sin bok. Jag har gett intervjuer och åkt runt om i landet, till och med över till Finland, och pratat och läst ur Deltagänget. Så att hinna blogga var det inte tal om.

Tills en securitasväktare/biljettkontrollant i Jönköping för ca 6 veckor sedan med ett enkelt handgrepp ställde mig utanför produktionen för en okänd tid framöver. Jag var lite dragen och försökte få betala fuskåkningsböter åt en ung kille jag är bekant med. Det fick jag inte och när jag ville diskutera saken krävde väktaren att jag skulle tiga och gå därifrån. Tyvärr har jag en svår natur som gör att jag vill förstå varför jag ska göra en sak om jag ska gå med på det. Alkoholen förstärkte naturligtvis detta karaktärsfel. Så jag hävdade att jag ju visat ett giltigt färdbevis och i övrigt utövat min rätt att yttra mig. Därför såg jag ingen anledning varken att tiga eller flytta på mig. Väktaren tålde inga motsägelser. Mina känslor för väktare i allmänhet och i synnerhet dessa två kunde inte ha varit frostigare. Därför behövde vi inte utbyta så många fler meningar innan väktaren dragit upp mig mot en stolpe med armen i det klassiska polisgreppet. Nu förbjöd verkligen min fåniga stolthet mig att tiga. Så väktaren tog helt sonika och vred av min arm. Det gjorde jävligt ont. Då teg jag. Så väktaren sov nog gott den natten, väl medveten om att han fått rätt.

Nu är jag inne på min 6e sjukskrivningsvecka. När armen gick av påverkades också en nerv som tydligen heter radialis. Så med sjukgymnastik som kan ta allt mellan några månader till ett år ska jag nu långsamt försöka återerövra rörligheten i höger armbåge och hand. Ganska snopet får jag säga. I alla fall har jag plötsligt en hel del tid över. Så jag har inget att skylla på utan öppnar härmed, ungefär ett år försent, min blogg.