Tag Archives: polisvåld

INFO OCH OCKUPATIONSFESTIVALEN

18 Maj

Vilken helg!

Igår var jag på Kafé 44, och firade att bokhandeln Info, belägen i kaféets lokaler, fyllde 20 år. Jag är en av de många som genom åren arbetat ideellt åt Info. Fast det är nog mycket sällan folks motiv är helt och hållet ideella, för mig var detta arbete också ett sätt att lära känna nytt folk och skaffa mig ett nätverk som nyinflyttad i Stockholm. På gårdagens jubiléum träffade jag många som vid olika tidpunkter arbetat med bokförsäljningen. Dessutom var det rea på gamla böcker. Det var en minst sagt blandad kompott som reades ut och jag köpte på mig en hel del.

Bland detta kan nämnas: ”The Industrial Workers of the World: Its First 100 Years” om den radikala amerikanska fackföreningens historia, ”Strejk! Strejker och strejkvisor 1873-1909” titeln säger det mesta. Och ”Vi tillstår, anti-fascistisk aktion 5 år” för det facila priset tio spänn. En ganska rolig liten bok att ha för den historiskt intresserade, där AFA Danmark beskriver sina första 5 år som organisation. I den kan man bland annat läsa om: 30e november i Lund 92, 20e november 93 i Göteborg, Lund igen 93, stoppandet av SDs möte i Malmö,  motståndet mot Hessmarcherna i Roskilde, Greve och Trollhättan, Stoppa Nazirocken-demon i Helsingborg och många andra legendariska händelser under 90-talets första turbulenta år. Dessutom fick alla som handlade igår en gratis presentbok: ”Stridsbok från Thomasbadet”, som beskriver Strängnäs Syndikalistiska Kommunsektion av SAC och dess hårda men till slut framgångsrika strid med arbetsköparen.

Men naturligtvis. Hur trevlig min helg än har varit, så har jag i flera dagar ångrat att jag inte fick tummen ur och åkte ner till Lund och Ockupationsfestivalen. För det känns verkligen häftigt att följa framväxten av denna nya unga ockupationsrörelse i Sverige.

Det känns som när det begav sig i början av 90-talet. Runt tio års mer eller mindre stiltje för den radikala vänstern i Sverige bryts av helt nya initiativ. Och något jag känner igen från min egen ungdom är det stora självförtroende mot alla odds som dessa ungdomar visar. Det är just den sortens attityd som verkligen får saker att röra på sig. Härligt att se!

Organisatörerna av festivalen har inte brytt sig om att fastna i slentrian. Långt innan festivalen har man öppet gått ut med sina planer på att ockupera hus och att demon skulle bestå av fyra block i olika färger. Det blåa blocket för dem som stödjer ockupanternas kamp men inte själva ville vara med och ta något hus. En öppenhet med många fördelar. Den har skapat en uppståndelse i förväg som riktat strålkastarljuset på frågan: bristen på bostäder -inte minst för de unga. Den har också gett alla deltagare möjligheten att välja sin grad av inblandning, möjliggjort för dem att förbereda sig mentalt. Istället för att en liten ”elit” skulle använda sig av en ovetande folkmassa vid sina inbrytningsförsök, fick nu alla möjligheten att aktivt vara med.

Festivalaktiviteterna genomfördes extremt disciplinerat och välorganiserat. Dessutom har ju ockupanterna infört en helt ny taktik genom sitt offensiva icke-våld. Visst, vita-overall-konceptet har prövats tidigare, nämligen i Göteborg 2001. Men då var det i ett sammanhang där en mängd grupper arbetade på olika sätt, och det vita blocket agerade i praktiken mest som understöd åt det svarta. I Lund 09 däremot prövades vita-block tekniken på sina egna villkor. Och i den mån sånt går att avgöra utan att ha varit där så verkar det försöket ha fallit ut väldigt väl.

Visst kan det argumenteras att ockupanterna inte lyckades ta de hus de hade lovat. Men idag, söndag, har det varit två ockupationer i Lund. Och vad som är betydligt viktigare: genom festivalen och förarbetet inför den har ockupanterna nått sitt överordnade mål: att sätta bristen på en social bostadspolitik under debatt, inte minst i Skåne.

Men ockupationsrörelsen är spridd över hela landet, och festivalen var ett utmärkt tillfälle att kraftsamla, träffas och känna den egna styrkan. Ockupanter från olika landsändar, generationer och även helt nytt folk, har fått tillfälle att träffas, och ha roligt tillsammans. Jag är övertygad om att detta kommer att innebära ett startskott för den svenska moderna BZ-rörelsen som gott och väl går att jämföra med vad 30e november 91 i Lund och Stockholm betydde för den unga anti-fascistiska rörelsen i början av 90-talet. Vi lär snart se resultatet i form av olika lokala BZ-projekt både här och där. Dock, misstänker jag, knappast i Stockholm, trots att så många ungdomar här ofrivilligt tvingas bo kvar i föräldrahemmen trots att de passerat 20-års strecket.

Sen återstår det att se effekten av att Lund valt att komma med ett helt och hållet polisiärt svar på ett politiskt problem som bostadslösheten. Och framförallt att det polisiära svaret varit så våldsamt trots demonstranternas konsekventa icke-våld. Sådant, i kombination med lögner och demonisering i tidningarna, har desillusionerat ungdomar förr, och satt igång våldsspiraler. För det var ju också så att den förra BZ-vågen på 70 och 80-talen började med icke-våldsaktioner. Men med tiden ändrades rörelsens karaktär genom polisens kompromisslösa och våldsamma ingripanden. Andra halvan av 80-talet utspelades periodvis gatustrider som hade samband med de ockuperade husen så gott som varje vecka i Köpenhamn och Berlin. Det är ingen överdrift att säga att det var BZ som födde den moderna autonoma och anti-fascistiska rörelsen i norden. Ett intressant perspektiv på det som händer just nu tycker jag! Det ska bli mycket spännande att följa utvecklingen framöver.

Tips från Konfliktportalen: Andrea Doria skriver också om Ockupationsfestivalen under rubriken Vitt är det nya svart, Dagens Konflikt har varit på festivalen och rapporterat med en mängd bilder kolla här, Dom ljuger förutspår att internet har sin bästa tid bakom sig i Fina, rara, söta internet, Fragment skriver en initierad artikel om ockupationer bostadsbrist och övrig Lundahistoria i Till ljudet av barnskratt -politisk likgiltighet och bostadsbrist, Kaj Raving tipsar om ett radioprogram om palestinakonflikten läs här, Kvinnopolitiskt forum har publicerat sitt 1a majtal om kvinnorna och krisen, Luftslottet diskuterar Piratpartiet och kommer med uppmaningen Stäng Vidarkliniken, Redundans berättar om att ett skyddsombud nu står åtalat för en arbetsplatsolycka, StockholmsPunk uppmärksammar också Infos 20-års-fest, Svensson skriver om ockupationsfestivalen i Och så fick de ockupera ett par hus.

KORT UPPDATERING OM POLISMORDET I LONDON

8 Apr

För det är vad det är frågan om. Ett helt oprovocerat mord begånget av poliser. Jag skrev ju för några dagar sen om demonstranten som dödats i samband med G20 protesterna i London. Nu har filmbilder kommit ut som är mycket genanta för den engelska poliskåren.

Mannen var över huvud taget ingen demonstrant, han var en äldre man som råkade gå förbi. Inte heller uppträdde han på något sätt hotfullt eller våldsamt. När han får det dödande batongslaget går han bort från poliserna med ryggen mot dessa och händerna i fickorna. Detta är mycket långt ifrån polisens lagstadgade rätt att använda våld ”när nöden kräver det”. Men poliskåren är så van att komma undan med vilket brutalt beteende som helst att de antagligen tycker att deras agerande är helt normalt. Detta är en dödlig snutlogik som skördar mängder av offer.

I Sverige inte minst psykiskt sjuka som trots att de har en svår sjukdom bemöts med dödande ammunition (en ammunition som sliter upp köttet inuti kroppen för att säkra att den träffade verkligen dör. En ammunition som är förbjuden vid jakt på djur  i Sverige på grund av sin plågsamhet).

I detta fall kommer säkert en och annan att resonera som att ”det var ju bara ett slag mot benen”, ”mannen kanske sa något oförskämt”, ”det måste vara sjukdom eller droger inblandat, han kan inte ha dött bara av slaget”. Det givna svaret är att det spelar ingen som helst roll. Polisen har inte rätt att besvara förolämpningar med dödligt våld. Faktum är att de inte har rätt att överhuvud taget besvara dem med våld, polisens rätt till våld handlar om ett i och för sig något utvidgat nödvärn. ”Det våld som nöden kräver”. Ord försätter ingen i nöd. Jämför barnrimmet: ”stickor och sten kan bryta mina ben, men ord kan mig inte skada.”

Och mannens eventuella hälsoproblem gör bara angreppet ännu värre. Polisen bör ha utbildning nog att inse att hårda slag kan vara fatala, och att man ska vara varsam mot människor som är extra sköra. Om någon som i detta fall går lite långsamt sin väg trots att poliserna jagar på honom så tyder det på att det finns anledning att hantera honom extra försiktigt. Inte tvärtom.

Dessa poliser har väl slagit på en massa knarkare, alkisar, psykiskt sjuka och andra svaga individer i sin dag. Därför är deras behandlig av mannen lika instinktiv som vidrig. Det enda man kan glädja sig åt är att internet och liknande medium har skapat en sådan öppenhet och omedelbarhet i kommunikationen människor emellan att handlingar som dessa allt offtare dokumenteras och visas upp för omvärlden. Kanske därför lagstiftare går allt hårdare åt mediet, och det till och med yttras idéer om att stänga av nätet för vissa människor.

Och slutligen till alla er cyniker i publiken: ja, jag vet att detta bara är polisens vanliga praktik. Jag vet att uppmärksammandet av ett enskilt fall inte gör från eller till i det stora hela. Det var bara så vidrigt att se denna film. Ni vuxna människor som är poliser och representerar en kår som denna. Hur lever ni med er själva? R.I.P. Ian Tomlinson.

Tips från konfliktportalen: fler än jag har skrivit om Ian Tomlinsons död: Andrea Doria skriver Ian Tomlinson R.I.P, Stockholmspunk skriver Det är en tidsfråga innan det händer här, Tusen pekpinnar konstaterar Systemfel… . Slutligen tar Bola de Foglo upp händelseutvecklingen kring G20-mötet i stort, och om en fabriksockupation i samband med detta, intressant!