Tag Archives: poesi

DAGENS DIKTER

16 Feb

Idag bjuder jag på ett par dikter, en gammal och en ny (eller nåja, skriven förra hösten i alla fall). Orsaken till detta är att min snubbe en dag sa att han gärna ville tonsätta dem, och jag tycker att resultatet blev väldigt lyckat! Dikten Rädd är alltså skriven i höstas och handlar om existensiell rädsla i samband med graviditeten. Att det är det kommande barnets far som gjort musiken ger det en extra dimension. Den andra dikten Bakslagseld verkar möjligen lite mindre vuxen och det beror i så fall på att den är skriven mycket tidigare i mitt liv, strax efter 20-strecket. Den handlar om hämdlystnad/hat. Jag hade nyligen gått en svetskurs vilket också märks i texten ;).

ps. Skulle gärna lägga ut dikterna på min Myspacesida också. Men tyvärr förstår jag inte hur man lägger dit en musikspelare när man inte har en artistsida. Är det någon av er läsare som vet detta och är lite mindre datatekniskt obegåvad än jag, så är jag mycket tacksam för tips.

Tips från Konfliktportalen: apropå händelserna när Dagens Konflikt-skribenten Jesper Nilsson dokumenterade polisövergrepp häromdagen skriver Andrea Doria om När lagen blir ett vapen bland andra, Camp Kent är ny blogg på portalen, Herman kommenterar på Dagens Konflikt Jesper-affären i Vad handlar gategate om? kolla också in kommentarsfältet där det blivit debatt om det ständigt lika viktiga klassbegreppet, Den udda vinkeln funderar på tillvaron i det mogna kapitalistiska samhället efter att ha läst boken Evasion – the path of maximum resistance, Guldfiske diskuterar COP15 – Ett nytt Seattle?, Loke skriver om Krisen inom den parlamentariska demokratien, ännu en ny blogg på portalen är Röda Linjen som namnet antyder med Stockholmskt förortsperspektiv, senaste inlägget om att Aina spanar och bängen trålar. I tunnelbanan går ingen säker, ytterligare tillskott på portalen är bloggen Röda Lund, Svensson bjuder på ett viktigt evenemangstips för er i Göteborgstrakten De som vägrar stå med mössan i hand (för övrigt om du läser detta Svensson: snygg ny design på din sida)

Övriga tips: Jesper Nilsson hos Aschberg i TV8, Läs Jespers egna ord om händelsen i Polisen som mitt i tunnelbanan står – ANMÄLD FÖR FÖRTAL, kanske inte så konstigt att Piratpartiet fuskar och myglar som alla andra partier men nog trodde jag de hade bättre koll på detta med IP-adresser: Internt valfusk avslöjat inom Piratpartiet, Inget fel på kreativiteten bland husockupanterna i Nyköping, läs om Idéer och visioner – nytt hus på gång!, Händelser på den norska ockupantscenen: Husokkupantene fjernes, M gör vågen åt nya sjukförsäkringen (på riktigt), Dagens kulturtips för er i Stockholmstrakten: Supermarket 2010 på Fylkingen, slutligen bjuder Björnstek på dagens matkulturtips Göteborg: Pizzeria Mums

Annonser

ROMANTIKEN

9 Jun

Här följer en kort skoluppgift jag gjorde i vår. Uppgiften var att reda ut begreppet Romantiken, alltså den historiska/konstnärliga epoken. Eftersom detta ursprungligen var en skoluppgift ser inlägget inte riktigt ut som vanligt, utan det är mycket hänvisningar till böcker och så vidare i texten. Ändå tror jag inte det är så svårläst om man är medveten om detta. Jag vill passa på att dela med mig av denna lilla utredning av vad romantiken var, eftersom det var en viktig epok som på många sätt formar vår uppfattning om konst och konstnärer ännu i detta modernismens tidevarv.

“Lyckligtvis väntar poesin på teorin lika lite som dygden på moralen, annars skulle vi till att börja med inte sätta något hopp till en dikt.” (Athenaeum Fragment, ur Romantiska fragment). Det finns en dubbelhet hos romantikerna, kanske beroende på deras närhet till den tyska filosofi som så småningom skulle leda fram till Hegels dialektik. Ett uttryck för denna dubbelhet är till exempel hur de gång på gång som ovan betonade konstens egen rätt bortom teoretiseringar, samtidigt som romantikerna, inte minst i Tyskland, själva var mycket teoretiska. Samlingen Fragment från Jenakretsen är full av teorier kring konst och dikt, liksom kring livskonsten i stort. Även de romantiska dikterna kunde ibland vara manifest för författarens poetik, och den romantiska ironin (som jag återkommer till) var ett obligatoriskt inslag i den romantiska romanen.

Romantikern Friedrich von Schiller skrev texten Om naiv och sentimental diktning (Texter i poetik, Ljung och Mortensen) som försökte att teoretiskt inringa den nya litteratursynen. Denna text pekar på ett upplevt brott i historien. Genom det modernas ankomst i form av upplysning och vetenskap (och det är bra att hålla i huvudet att den tidens vetenskapliga världsbild var mycket mekanisk), hade den moderna människan blivit alienerad från naturen. Schiller framställde den naive diktaren som den bästa ursprungliga. Denne hade direktkontakt med såväl natur som gudavärld och kunde därför skriva på ett omedelbart sant sätt. Den sentimentale diktaren däremot utgick från ett alienerat grundtillstånd blickande på tingen utifrån. För att åstadkomma bra dikt var den sentimentale diktaren tvungen att ta genvägen över sentiment, tankar om och beskrivningar av tingen. Att skriva naivt var idealet för Schiller, även om han medgav det svårt efter brottet i historien.

I Kritiska fragment säger han “Man kallar många konstnärer, som egentligen är naturens konstverk”. En koncentrerad framställning av romantikernas syn på konstnären som inte bara en uttolkare av naturen, utan närmast en magiker som kunde upphäva skillnaden mellan natur och civilisation, fantasi och verklighet. Ett förslag till syntes mellan det naiva och det sentimentala angreppssättet läggs fram i samma framgmentsamling: “ I en god dikt måste allt vara avsikt, och allt instinkt. Därigenom blir den idealisk.”

Vad var då den romantiske diktarens uppgift i världen? Denne såg på sig själv som förvaltare av ett guds-/naturgivet geni. I sin roll liknade diktaren forna tiders magiker eller präst. “Diktare och präst var i begynnelsen ett, och bara nyare tider har skilt dem åt. Den äkta diktaren har dock alltid förblivit präst, så som den äkta prästen alltid förblivit diktare. Och ska inte framtiden återställa sakernas gamla tillstånd?” (Novalis, Frömjöl, Romantiska fragment).

Till skillnad från upplysningsförfattarna, som haft samhällsfrågorna i fokus, och den klassicisitiska skolans fokus på form och tradition, där naturen bara fått förekomma när den ansågs tilltalande och passande för verket, så var naturen romantikernas evangelium. Som Wordsworth uttryckte det i The tables turned: “Books! `tis a dull and endless strife;/ Come, hear the woodland linnet,/ How sweet his music! on my life,/ There´s more of wisdom in it./ And hark! how blithe the throstle sings!/ He, too, is no mean preacher:/ Come forth into the light of things,/ Let Nature be your Teacher.” (litteraturens klassiker).

Den romantiske författaren var en individ som uttryckte sig, upplysningen och den franska revolutionen hade banat väg för individualismen. Lika naturligt som att söka tränga in i den omgivande naturen med känslan som redskap, tedde det sig för den romantiske skalden att söka tränga in i sin egen inre natur. Drömmar, upplevelser under rus eller hypnos blev nu teman i poesin. Ett magnifikt exempel är Kubla Khan av Coleridge, en lång och vackert verserad beskrivning av en dröm under opiumrus. Slutstrofen målar en tidstypisk bild av poeten. Genial och potent, en magiker i kontakt med den andliga dimensionen. Jag säger magiker och inte präst för att poeten med sitt skrivande var aktiv och skapande, inte passiv och dyrkande, han kunde aktivt förena det oförenliga och skapa en ny värld där sol och is förenades: “I would build that dome in air,/ That sunny dome! those caves of ice!/ And all who heard should see them there,/ And all should cry, Beware! Beware!/ His flashing eyes, his floating  hair!/ Weave a circle round him thrice,/ And close your eyes with holy dread,/ For he on honey-dew hath fed,/ And drunk the milk of Paradise.”

Bernt Olsson tar i sin bok Vid språkets gränser, kapitlet Språkkrisens första fas: romantiken, upp romantikernas idealism.  “En viktig utgångspunkt för romantikens syn på språket och dikten är den moderna naturvetenskap som förnekar att naturen är styrd av andliga krafter. Romantikern – och modernisten – kan antingen acceptera den naturvetenskapliga synen och elegiskt klaga över vad som gått förlorat, eller med kraft hävda en annan syn, en syn som innebär att naturen innerst inne och betraktad med den rätta, intuitiva blicken är besjälad och att det är människans uppgift att lära känna det hemliga språk som naturen talar till människan.” Därefter visar Olsson hur detta spektra av attityder skiljt sig mellan olika romantiker. Där den ena extremen varit en stark språkoptimism, en tro på till och med klangerna och rytmerna som en direkt förbindelselänk till en andlig värld, och den andra extremen en väg mot stumhet grundad i rädslan att alienationen från naturen kanske inte går att överbrygga med språket.

Poesin var den mest använda litterära genren under romantiken, men vid sidan därom blomstrade också romanen upp, samt subgenren skräckromanen. Inge Jonsson visar, i Idéer och teorier om ordens konst, hur själva ordet romantik kommer från ordet roman, hos Novalis i betydelsen romanteori. Jonsson skriver också om de viktiga filosofiska inflytelserna för den tongivande tyska romantiken. Kant, Fichte, Schelling och slutligen Hegel. Alla idealistiska tänkare. “För alla kvarstod efter Kants avgörande insats en fundamental svårighet, nämligen den dualism mellan fenomenens värld och “tinget i sig” som Kant betraktade som den mänskliga kunskapens tragiska villkor. Vad dessa efterföljare sökte var enheten, eller annorlunda uttryckt vägen till det absoluta, och för denna lidelsefulla strävan offrade de tveklöst hänsynen till sinnenas erfarenhet och språklig begriplighet. Det är hos dem som den sant romantiska filosofin växer fram i hela sin trolska eggelse.” (idéer och teorier om ordens konst, Jonsson).

En som lät sig eggas var senare Karl Marx, som adopterade den Hegelianska dialektiken men satte in den i en materialistisk världsbild. Här kan man nog hitta en del intertext om man vill. Novalis skrev till exempel ett lite längre fragment i Frömjöl, där han kritiserade de han kallad “filistrar”, kanske vad vi skulle kalla kälkborgare. I detta heter det bland annat “Deras så kallade religion verkar bara som ett opium: förtjusande, bedövande, ett stillande av svaghetssmärtor.” Marx skrev visserligen sitt kända citat om att “religionen är folkets opium” i en helt annan kontext. Men det skulle ändå kunna ses som ett tecken på att Marx läst och tagit intryck av Fragmenten.

Dualismen eller rent av dialektiken var hur som helst en inte oviktig grund för det romantiska tänkandet. Och kanske är det i det ljuset man ska se ett av den romantiska litteraturens viktigaste kännemärken, den romantiska ironin? Att låta berättelsen anspela på sig själv. I fragmenten återkommer tankar om dialektik och motsatsernas syntes gång på gång, och ironin anges som en sorts tecken på en sådan process. “En ide är ett intill ironi fulländat begrepp, en absolut syntes av absoluta antiteser, det ständigt självframställande växelspelet mellan två stridande tankar.” (Athenaeum Fragment). På så sätt kunde alltså ironin, för en modern människa så nära besläktad med cynismen, bli den naiva naturdyrkans högsta stadium. I sig självt en ironi att förundras över!

Horace Engdahl skriver i Den svenska litteraturen, från runor till romantik, om romantikens text. Han beskriver hur den romantiska texten utplånar skillnader mellan bild och verklighet, abstrakt och konkret. “Den romantiska inbillningsvärlden utmärks av den lätthet med vilken skeendet flyttar från verklighetsnivå till verklighetsnivå. Det är ett fantasirum med glidande gränser där scenerna växer ur varandra utan övergångar eller motiveringar. Fenomenvärldens tids- och rumsförhållanden upplöses.” Som exempel tar Engdahl Atterboms Lycksalighetens ö. “Invecklandet  av intet i lager på lager av fiktion når sitt högsta stadium i en av aktens nyckelpassager, där Felicia återger en dröm om fågel Fenix, som sjunger en sång, vars innehåll är en saga fotad på paradismyten. Referensen till en verklighet utanför fantasiföreställningarna drabbas av ett oändligt tillbakavikande. Bilderna förvandlas till ren yta, till ett spel med målade skärmar.” Onekligen fanns denna tendens inom den romantiska dikten, och visade sig programatiskt i det franska slagordet
l´art pour l´art. Naturligtvis också en känga till de samtida som tyckte att konsten skulle spela en social eller till och med politisk roll. (Jonsson).

Olsson och Algulin sätter, i Litteraturens historia i världen, in romantiken i sitt historiskt-politiska sammanhang. Post franska revolutionen, medan Napoleon steg fram som ledargestalt. Detta förklarar nog till dels att de politiska tankar som ändå kan återfinnas i romantikernas texter kan variera så. De skrevs i en tid då en våldsam revolution just trumfat igenom nya radikala tankar,  framförallt liberala. Individualism, tanken på jämlikhet mellan könen och liknande hade fått ett nytt fäste. Men samtidigt var det naturligtvis också en tid av reaktion och återställande av ordningen. Många av de tyska romantikerna blev med åren allt mer konservativa, och inriktade på det religiösa eller inre snarare än samtidens skeenden.

Jag skulle vilja avsluta med ett visionärt fragment, som visar på stolthet över den egna banbrytande insatsen. Och som också har besannats i och med att vi än idag så mycket tänker som romantiker och använder oss av de verktyg de då tog upp för första gången: “Konsten att skriva böcker är ännu inte uppfunnen. Den är dock precis på gränsen till att uppfinnas. Fragment av den här sorten är litterära frön. Det kan säkert finnas åtskilliga tomma korn bland dem: men dock, om bara några kommer upp!” (Novalis, Frömjöl).

Tips från Konfliktportalen: Acidtrunk uppmärksamar 20-års minnet av protesterna och massakern på himmelska fridens torg under rubriken 20-års minnet av det kommunistiska upproret, AndreaDoria hyllar en artikel av Henning Mankell,  Björnbrum funderar över V:s dåliga eu-valresultat och över Konfliktportalen i Diverse om EU-valet, även Cappuccinosocialisten kommenterar eu-valet och vänsterns bristande framgång där, Forever United håller oss uppdaterade om konfliken på Lagena och tipsar om Lagenaarbetarnas blogg, Fragment fortsätter sin intressanta artikelserie om Den totalitära estetiken, Kim Muller kommenterar studenter och studentrörelse samt tipsar om filmer och böcker om ämnet i Zengakuren, Kvinnopolitiskt forum tar upp hur kvinnorna drabbas av krisen i Kvinnor varslas också!, Totalavlöning skriver om att visa solidaritet med vikarier och om att busa när man flyttar.

SALKA GOES ELEKTROAKUSTISK MUSIK

9 Okt

Av rubriken kan man nog få intrycket att jag blivit mer än lovligt självgod och fått för mig att jag kan allt, inklusive komponera musik. Så är det dessbättre inte. Däremot har jag en kusin, Peter Johansson a.k.a Sinus Brus, som inte bara kan komponera. Han är faktiskt utbildad kompositör vid den exklusiva utbildningen för elektroakustisk musik i Stockholm.

Jag var på Fylkingen och såg avlutningskonserten för Peters utbildning, samtidigt hans debut som elektroakustisk kompositör. Han och två klasskamrater framförde ett musikstycke om när de övernattade i ett hus som sägs vara hemsökt av spöken. Musiken blev, tillsammans med ett snyggt framförande och en video med filmbilder från spökhuset, mycket effektiv. Jag hade då precis debuterat som författare av en skönlitterär bok. Därför var det naturligt att jag och Peter kom att prata en hel del om hur det känns att debutera, och om konst, musik och poesi. Redan då föddes en försiktig idé om att göra något tillsammans.

Jag har länge funderat på vad jag ska göra med mina ungdomsdikter. De är så intensiva, och jag tycker fortfarande om en hel del av dem. Samtidigt är jag i en annan ålder nu. Jag vet inte om jag längre kan skriva poesi, men skulle jag göra det skulle det bli om saker som upptar mig i mitt ”vuxna” liv: att vara ett förvuxet barn underställd andra vuxna på arbetet, känslan av alienation och tillvarons absurditet som leder till att man leker istället för att leva, att se nya versioner av sina kamrater i deras barn och liknande. Ungdomens teman om kravaller, våld, också alienation och arbete, fängelset och så vidare, är trots det värda att bevara på något sätt.

Därför blev jag jätteglad när Peter erbjöd sig att tonsätta någon eller några av dikterna. Det ska bli mer än spännande att se hur de blir som en del av ett musikstycke. Jag tror att det bara kan förhöja dikten. Nu i helgen har Peter bokat studio, så att jag kan läsa in texter. Därefter kan han arbeta på musiken i lugn och ro. Sen beror det naturligtvis på Sinus Brus hur många och vilka dikter han vill ta sig an. Men jag hoppas på att vi kanske kan göra en lite större produktion även om det bara blir en eller två av mina dikter. Kanske kan man tänka sig ett texthäfte med resten av dikterna + några av Peters tidigare kompositioner i paketet också. I helgen ska vi träffas, spela in och konspirera. Det ser jag fram emot! Och hoppas så småningom att det kommer ut något ur det här som ni också ska tycka om.