Tag Archives: levande döda

BESÖK I DOM LEVANDE DÖDAS LAND

21 Jul

Det givna svaret på en varm sommmarkväll är balkongens växtlighet, tända ljuslyktor, älsklingen och en kupa konjak. Men så många varma sommarkvällar har vi ju inte sett i år. Så det har blivit rätt många filmkvällar här hemma istället. Då har vi frossat i min favoritfilmserie, Living Dead-filmerna av den geniale regissören George A. Romero.

Jag kan rekomendera alla filmer i denna klassiska zombiefest. Night of the living dead, Dawn of the dead, Day of the dead och Land of the dead. Dessutom har en annan italienare, Lucio Fulci, gjort en sevärd uppföljare till Dawn of the dead. Den heter Zombi 2 men är mer känd som Zombie flesh eaters.

Levande döda är en lika tacksam som tydlig symbol. Vi ser dom runt omkring oss, ibland kan vi identifiera oss med dom, dom kan vara det skoningslösa yttre hotet. Hos Romero, som har hjärtat till vänster, finns en sympati med dessa levande döda. Han ser, eller åtminstone hoppas på, en möjlighet till och med för dom levande döda att bli medvetna om sina slumrande krafter, och därmed överskrida sina egna gränser. Det är denna öppet politiska tendens som höjer Romeros filmer över mängden.

I den avslutande filmen i serien, Land of the dead, blir budskapet som tydligast. Vår tid avtecknad i en film lika vacker som skoningslös. Den rika världen har förskansat sig bakom ett elektrifierat och militärbevakat staket som ska hålla ute det anarkistiska och barbariska yttre hotet. Dom oregerliga och oräkneliga massorna av zombies som strövar omkring, och inte sällan som i längtande trans försöker närma sig det glittrande tornet där dom rika bor, Fiddlers Green.

Självklart finns en hierarki också innanför murarna. Dom fattiga bor i en slumstad ute på gatan. Inne i tornet finns ett gated community för den så kallade eliten. Deras hem är lyxlägenheter omgivna av en gigantisk sval shopping-galleria. Därinne går allt ut på att konsumera och glömma bort det yttre hot som blir allt starkare för var dag.

I toppen av hierarkin sitter den diaboliske Paul Kaufman, som med sitt hycklande tal om makthavarnas ansvar, att vägra förhandla med terrorister, med mera, är ett knivskarpt nidporträtt av George Bush. Men man kan också se gräddan av världens andra ledare i honom. I slutändan är hans plan att överge sin egen skapelse och rädda sig själv.

I slummen finns en traditionell kommunistisk arbetarledare som pratar om att ta över makten och göra något bättre av den stad som finns. När situationen spårat ur på allvar utrustar sig också kommunistgänget med vapen och förbereder ett övertagande, samtidigt som dom hungriga och hemlösa levande döda väller in i staden. Denne klassiske arbetarledare ställs i kontrast till filmens huvudperson Riley Dembo. Riley är en modern, mer autonom eller anarkistisk tendens. Han drömmer om en värld utan gränser, och att helt fly det rådande. Alltså den nomadistiska tendensen i autonom teori. Den tredje huvudfiguren från slummen är Cholo De Mora. Han är en hänsynslös gangstertyp så länge han fortfarande när drömmar om att ta sig upp i samhället och bli invald i Fiddlers Green. När hans illusioner krossas blir han en hatisk terrorist som hotar att spränga hela civilisationen i bitar. Med på den resan tar han bland annat en naiv tonårspojke som sätts ut som värnlöst bete åt zombies.

Den rika världens militär skickas ut på rena massakrer i zombieterritoriet. Symboliskt nog kan man pacifisera zombiesarna med att skicka upp enkel underhållning i form av fyrverkerier på himlen. Men långsamt vaknar ett visst medvetande bland zombiebefolkningen om både deras egen situation och hur fiendens vapen skulle kunna användas mot dem. Och det är just smärtan över massakrer och övervåld som väcker det mänskliga, vreden men i en scen till och med medlidandet, hos de levande döda. För er som gillar sådant utlovas en scen mot slutet av filmen, där man får se den ignoranta överklassen i tornet lustmördas av horder av zombies.

En del har kritiserat Land of the dead, just för att zombiesarna har ett vaknande medvetande i filmen. Riktiga zombies, menar man, är bara vandrande kroppar. Nu är ju mytens zombies något helt annat än verklighetens. Och mytologiska varelser har inte ett facit. Romero ser möjlgheten till medvetande till och med hos de levande döda, för att han är socialist. Just den bästa sorten som är optimist och tror på människan hur vidriga dom yttre omständigheterna än förefaller vara.

För den som är intresserad av verklighetens zombies, som givetvis är något helt annat än vandrande lik, vill jag rekomendera den spännande och innehållsrika boken Ormen och regnbågen av Wade Davis. Här får man veta saker om bland annat: Haitis historia där man som första slavö frigjorde sig från den vita världens kolonialism, långt före alla andra, med hjälp av sin överlägsna förgiftningsteknologi, dom andliga föreställningar och sociala strukturer som ligger till grund för vodoun-religionen på Haiti, hur zombiefierig går till kemiskt och socialt, lite om datura stramonium, lite om blåfisken och dess gift, inte minst hur det kommit till användning i Kina och Japan.

Som en kuriositet finns Land of the dead som ett arkadspel också. Men om det är roligt vet jag inte för det funkar inte på mac.

Avslutningsvis vill jag lyssna på en underbar låt med Cortex, som jag tycker passar in i sammanhanget.

Annonser