Tag Archives: islam

IDÉHISTORIA 190-TALET. 4 EUROCENTRISMEN IFRÅGASATT

16 Okt

Vid seklets början uppstod den panafrikanska rörelsen vars upphovsman var William Edvard Burghardt Du Bois. Det var en antikolonial och antiimperialistisk strömning som där svarta slavättlingar sökte sin identitet och sitt ursprung i Afrika.

Det finns i panafrikanismen en föreställning om genuint afrikanska egenskaper, vilka idealiserades. Afrikas kultur och historia skulle upptäckas och uppvärderas.

En annan känd företrädare för panafrikanismen är Aimé Césarie, som pekade på hyckleriet i vitas upprördhet över Hitlers mord på vita människor samtidigt som de vita accepterade kolonialismen och dess mord och förslavande i Afrika, Algeriet, Indien och så vidare. (Nils Runeby, Framstegets arvtagare, 2002, sid 256-258).

Leo Frobenius inspirerade författaren och politikern Léopold Sédar Senghor att utveckla tankarna i det som skulle kallas Négritudrörelsen (ett begrepp som myntades av Césarie). Som Senghor förtydligade innebar Négritud “den svarta karaktärens, den svarta världens, den svarta civilistionens sätt att uttrycka sig själv”.

Négritud innebar en uppvärdering av det svarta och det afrikanska men samtidigt också en idealisering och en identitetspolitik där vissa egenskaper kopplades till det afrikanska ursprunget, de afrikanska folken och den afrikanska kontinenten. Leo Frobenius var här inspiratör med sin så kallade kulturkretslära där olika kulturkretsar hade varsin egen själ. (Nils Runeby, Framstegets arvtagare, 2002, sid 258-261).

En central röst för avkolonialisering var Frantz Fanon, engagerad i den algeriska frihetsrörelsen, läkare, författare. Han menade att en kolonial stat oundvikligen är rasistisk och underkuvar de kolonialiserade genom att förrasliga dem. Den koloniala staten underkuvar med öppet våld och måste också bekämpas med öppet våld. Och upprorets bas måste vara landsbygden, vars innevånare enligt Fanon inte blivit korrumperade av den koloniala administrationen.Detta pläderade han för i sin betydelsefulla bok Jordens fördömda.

Fanon intresserade sig inte för svärmisk rasromantik i stil med négritudrörelsen, tvärtom menade han att kolonisatören objektifierar den kolonialiserade genom att reducera henne till ras. (Nils Runeby, Framstegets arvtagare, 2002, sid 262-267).

Edward W. Said skrev boken Orientalism som kom ut 1978. Hans bok handlar om västvärldens syn på mellanöstern och den islamska världen: orienten. Ett område som till skillnad från Afrika tillerkänts kultur. Likväl, påpekar Said, så har västerländska forskare och tänkare genom tiderna målat upp bilden av ett orörligt, enhetligt, exotiskt Orienten. Det är en “fantasins geografi”. Denna falska uppfattning av det islamiska området har blivit kolonialismens och imperialismens ideologiska verktyg.

Said uttrycker sitt gillande av Fanon. Och de har det gemensamt att de ser kolonisatörernas/imperialisternas rasism och  hur den avhumaniserar undersåtarna i den kolonialiserade världen. När det gäller Mellanöstern är europens patroniserande och exotiserande rasism också förenad med islamofobi, menar Said. (Nils Runeby, Framstegets arvtagare, 2002, sid 269-271).

Gayatri Spivak, som är litteraturvetare från indien, har kritiserat eurocentrismen inom den feministiska rörelsen. Hon menar att de vita västerländska feministerna gör gemensam sak med de västerländska männen när de tender att se kvinnor med brun hy som i första hand offer, fast i ett system och en tradition.

Den västerländska kvinnan framställs som stark, handlingskraftig och redo att möta vilken utmaning som helst. Den brunhyade kvinnan från den så kallade tredje världen är istället svag, okunnig, ett offer för sina omständigheter och måste räddas av den goda västerländska kvinnan. (Lena Lennerhed, Från Sapfo till Cyborg, 2006, sid 220-222).

När det gäller feminister i den muslimska världen har dessa ofta undvikit just den beteckningen, då den är allt för starkt förknippad med västvärlden och det som kan uppfattas som kulturimperialism. Muslimskt troende feminister ser sig hellre helt enkelt som renläriga muslimer när de söker peka på Koranen och profeten Mohammed som förebilder i kvinnovänlighet.

Mohammed förbättrade på sin tid villkoren för kvinnor på en rad sätt, och goda muslimer bör verka i hans anda menar de. Stick i stäv mot de inhemska islamister som gör en traditionalistisk och antifeministisk tolkning av sin religion, och likaså i motsättning till sekulära röster i väst som skyller kvinnoförtrycket i Mellanöstern på islam.

Men det rena islam är positivt till kvinnans rätt, hävdar dessa feminister, det är istället det patriarkala samhället med dess sedvänjor som är förtryckande mot kvinnor.

En representant för denna tankeskola är Fatima Mernissi från Maroco. Hon hävdar att föreställningen om islam som rot till kvinnoförtrycket i de muslimska länderna är ett uttryck för orientalism. (Lena Lennheden, Från Sapfo till Cyborg, 2006, sid 156-157).

Det muslimska brödraskapet och en uppmärksammad grupp som al-Qaida har idag tagit upp kampen mot västvärlden med gerillakrigföring, men också mot de egna regimerna i den muslimska världen, som man inte uppfattar som representanter för sann islam.

Denna politiska islam, eller islamism som det också har kallats, är ofta fundamentalistisk och har en isolationistisk tendens. Somliga har till och med kallat den Occidentalistisk. Alltså en ideologisk motspegel av orientalismen.

Den politiska islam uppfattar att imperialismen idag  är i hög grad levande och måste bekämpas. Svaret på imperialismen tycks dock inte vara en modernistisk ansats som hos Fanon, utan dess raka motsats. (Sven-Eric Liedman, Från Platon till kriget mot terrorismen, 2008, sid 315-321).

Tips från Konfliktportalen: Kim Muller diskuterar Interpassivitet i skådespelssamhället?, kommunism – allt åt alla – folkmakt lovar att Kampen mot hemlöshet i Lund fortsätter

Övriga tips: Daniel Suhonen om Mittens dike, The hidden posters of Notting Hill Gate

THE PATH OF THE LIVING?

12 Sep

Till min fasa vaknade jag med refrängen från en kristen metal-låt, som jag uppenbarligen tillverkat själv i drömmen, ringandes i öronen. ”We´re gonna walk the path of the living”! Kanske var detta mer trendigt drömt av mig än man först kan tro. Som ateist har jag upplevt mig allt mer ifrågasatt de senaste 10 åren, i takt med att religionen fått en allt mer framträdande roll i samhällsdebatten. Inte minst kristendomen och islam har varit framgångsrika när det gäller att flytta fram sina positioner.

Detta påmindes jag också om direkt på morgonen. Den högraste vicepresidentkandidaten i USA, Sarah Palin, har blivit utfrågad om sin utrikespolitiska linje. Se här några pärlor hon slängde åt oss svin: hon säger sig tro på guds stora plan med världen, vilken givetvis ska verkställas av USA. Irakkriget är ”rättfärdigt” och ska därmed fortsätta. Hennes egen son åker snart till Irak som soldat och det är tydligen vad gud väntar sig, för såhär kommenterar fru Palin saken: ”jag tror att det finns en plan för den här världen och att den planen för den här världen är av godo”. Om Georgien går med i Nato och dess konflikt med Ryssland fortsätter kan Palin inte utesluta att USA går i krig mot Ryssland.

Jag tycker det är jävligt beklagligt hur många som idag är utvalda av Gud i olika konflikter för att göra Hans Stora Verk. Men man kunde väl inte ha väntat sig bättre av Herr Gud…

Denna konflikt mellan Georgien och Ryssland verkar också ha kommit som en skänk från Ovan för all världens maktgalna regimer. Om det stämmer att Georgien beskjutit sin ryska minoritet så hade Ryssland ett relativt legitimt officiellt skäl att gå in i Georgien. Det inofficiella, men antagligen betydligt viktigare, skälet att tillgripa militära krigshandlingar istället för diplomati, stavas förstås OLJA. Som vanligt. Georgien är ett fotsteg på väg ner till ett område med oljereserv. Georgien å sin sida hade inte behövt svara separatisterna så krigiskt och aggresivt. Istället kunde man ha dämpat konflikten genom att tex ge visst regionalt självstyre (som sametinget eller åländska självstyret), gjort ryska till officiellt minoritetsspråk, avsatt lite godwill-pengar till regionen och så vidare. Men Georgiens regering har också en agenda, man vill bli invald i Nato och vet att Ryssland ogillar detta. Genom att provocera Ryssland till våldshandlingar har man med största sannolikhet velat provocera också Nato att aktivt ta ställning för Georgien genom att gå in i konflikten på landets sida. Nato, USA och Europa har inte fysiskt gått in i kriget. Ryssland är inte en ofarlig militär fiende. Däremot gör man det mesta möjliga av propagandakriget. Samma olja som intresserar Ryssland intresserar självklart även dessa makter.

Det verkar även som att många är mer än nöjda att ha den gamla fienden Ryssland tillbaka på banan igen. Och det är sant att få saker befrämjar demagogi och ursäktar totalitära åtgärder mot den egna befolkningen mer än den kollektiva skräcken för en mäktig yttre fiende. Kriget mot terrorn har hittills fått duga, men en stor nation, med en stark militär och ekonomi, är givetvis ett betydligt starkare kort än ett vagt terrorhot från de fattiga och desperata. Och som sagt, man måste inte avpoletera sina intressen i mellanöstern för det. Kriget i Irak är fortsatt ”rättfärdigt”.

Missförstå mig rätt nu. Jag påstår inte att Ryssland skulle vara mindre imperialistiskt eller oresonligt än det så kallade väst. Det jag påstår att det är vi civilbefolkningar överallt som är de verkliga förlorarna i detta urgamla spel om makten. Och personligen tycker jag det är trist att se det kalla kriget återkomma i någon form. Jag är ju gammal nog att minnas den tiden. När vi barn var rädda för neutronbomben och för kärnvapenkriget som skulle utplåna allt, fick lära oss känna igen kriget-kommer-signalen och höll reda på vart närmaste skyddsrum låg (idag får man förmoda att de flesta av dessa skyddsrum är ombyggda till klubblokaler eller liknande).

Apropå något annat som ligger i tiden, tvångsarbete (ja det kan väl fan inte jag hjälpa att det mesta som ligger i tiden just nu är så negativt, låg roliga saker i luften skulle jag vara den förste att vilja skriva om dem). Här är ett old school punkcollage av bloggaren Andrea Dorea. Om detta finns inte mycket att orda. Om ett arbete behöver göras så ska det också betalas. Anställ de arbetslösa och betala normal lön, sociala avgifter och arbetsgivaravgift istället.

Apropå denna form av tvångsarbete, i gråzonen mellan arbete och direkt slaveri, har jag ett helgtips för er i Stockholmstrakten. I morgon lördag kl.13, besöker förtattaren och historikern Dick Harrison Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Han ska prata om, och signera, tredje boken i sin serie om Slaveriets historia. Den delen som handlar om vår närhistoria fram till idag. Jag tror det kan bli intressant. Slaveriet är tyvärr en mycket viktig och omfattande bit av mänsklighetens historia, och lika levande än idag. Jag har inte läst dessa böcker men däremot Stora Döden, Harrisons bok om digerdöden. En spännande bok där man får veta i princip allt om denna sjukdoms ingrepp i den europeiska historien (och även lite om dess framfart på andra kontinenter).