Tag Archives: dick harisson

DICK HARRISON OM SLAVERIETS HISTORIA

13 Sep

Idag tog jag mig upp rimligt tidigt för en lördag och åkte till Akademibokhandeln. Där skulle jag höra Dick Harrison prata om den tredje boken i sin serie om slaveriets historia. Jag var själv där förra våren och pratade lite kring min då nyutkomna bok, så jag visste att Dick satt inne i personalens rum bakom bokhandeln, med fina foton från byggandet av stället på väggarna. Under tiden bänkade vi åhörare oss. Jag var bland de yngsta där tyvärr. Men intresset var stort, och området kring den lilla podiescenen fullsatt. Det märktes att Dick Harrison är folkkär.

Men idag var han inte så mysig som i På spåret. Han var istället starkt engagerad och berörd av sitt ämne. Docerande, muttrade någon i min närhet. Men jag tyckte det var lätt att förstå. Allt arbete han har lagt ner på att samla fakta om det moderna slaveriet, och alla dessa konkreta fall han kommit i kontakt med, folk som här och nu är slavar. Det vore konstigt om han inte var upprörd.

För som Harrison påpekar, slaveriet har aldrig avskaffats, som vi har en tendens att inbilla oss. Tvärtom. Slaveriet idag är mer omfattande än under kolonialtiden. Ofta tänker vi på sexhandel och trafficking om vi hör orden modernt slaveri. Men denna handel utgör ändå bara några promille av den totala människohandeln. Slavar finns idag inom snart sagt varje bransch. På plantager, i jordbruk, gruvor, industriproduktion, underhållningsbranschen, bordellverksamhet, hushållsarbete, ja till och med kontorsarbete utförs av slavar.

Harrison berättade om att det fanns en rörelse för att avskaffa slaveriet, som under 1800-talet lyckades få igenom förbud mot slaveri i många länder. Men dessa förbud blev för det mesta en skrivbordsprodukt. Slavägare och slavsäljare kom tillbaka med ”kontraktsarbetskraft”, ”lärlingar” och andra fina omskrivningar för slavarbete. Samtidigt som slavarna försvann ur socker- och bomullsproduktionen, dök de upp i kakaoproduktionen, och deras gratis arbetskraft möjliggjorde att varm choklad och mjölkchoklad kunde slå igenom som billiga produkter för en massmarknad. På samma sätt var det med palmoljan till symaskiner. En mängd billiga varor idag är, som vi alla vet men gärna förtränger, resultatet av gratis eller mycket billig arbetskraft. Slavar syr kläder och fotbollar, tillverkar leksaker, bryter ädelsten, ja listan kan göras hur lång som helst.

Harrison pratade om den här förmågan vi människor genom tiderna uppenbarligen har bevarat. Förmågan att känna ett sådant förakt för andra människor att vi kan behandla dem som ting. Ursäkterna till föraktet kan variera. Det kan vara att vi föraktar utlänningen, främlingen, den exotiska primitiva vilden. Eller att vi föraktar den som är så ekonomiskt svag att han eller hon inte kan försörja sig själv. Den människan får skylla sig själv och förtjänar att sparkas på. Ett tänkande som jag tycker breder ut sig mer och mer i vårt samhälle idag, där folk kan vifta med sina kontokort framför en försäljare av Situation Stockholm för att håna honom, där det är självklart att den som har pengar ska kunna få bättre sjukvård och bättre utbildning och köpa hemhjälp och till och med njurar och andra kroppsdelar av den utan pengar. Föraktet kan också grundas i något så enkelt som att den potentiella slaven är fysiskt liten. Harrison sa att hans tre voymer om slaveriet fått omslag som visar det typiska för den period de behandlar, medelslaven så att säga. På det första omslaget, till boken om antiken, står en naken kvinna till försäljning på en marknad. Den överväldigande majoriteten av forntidens slavar var kvinnor, som huvudsakligen användes till arbete i och kring hushållet. På volym två, om kolonialtiden, står en ung svart manlig slav. Under denna tid var slaven ofta, men inte alltid, en afrikan. Och man valde ut de starkaste av de unga männen, så att de skulle hålla längre i det tunga plantagearbetet. På det sista omslaget, om modern tid, står ett barn. Barnet är den typiska slavarbetaren på 2000-talet.

En egen fundering kring detta ämne är hur bra vi är på att förtränga hur verkligheten faktiskt ser ut. Vi håller till exempel gärna upp nazisternas tvångarbetsläger och förintelse som en extrem händelse, något unikt i modern historia. När det i själva verket var ett uttryck för så många saker som vår kultur bygger på. Rasism. Förakt för svaghet. Nyttjande av gratis arbetskraft. Oftast är denna arbetskraft ”främmande”. Slavarna arbetar i fabriker i tredje världen, eller kommer från fattiga delar av europa eller andra kontinenter för att slava här i restauranger, hushåll, sexindustri och så vidare. Därför lyckas vi på något märkligt sätt tänka bort att de är människor. Vi tror att slaveriet är avskaffat och att vårt moderna kapitalistiska samhälle baseras på frihet och möjligheter för alla. Vi tittar på propagandistiska drömbilder i filmer, på affischpelare, i teve och så vidare, och förväxlar bilden med verkligheten. Det är ju ändå inte just vi, du och jag, som måste slava.

Som Dick Harrison påpekade: från vänster till höger finns idag inget parti som har slaveriets avskaffande på sitt program. Trots att slavarna aldrig har varit fler. Slaven är grunden till stor välfärd och på samma gång helt osynlig.

Annonser

THE PATH OF THE LIVING?

12 Sep

Till min fasa vaknade jag med refrängen från en kristen metal-låt, som jag uppenbarligen tillverkat själv i drömmen, ringandes i öronen. ”We´re gonna walk the path of the living”! Kanske var detta mer trendigt drömt av mig än man först kan tro. Som ateist har jag upplevt mig allt mer ifrågasatt de senaste 10 åren, i takt med att religionen fått en allt mer framträdande roll i samhällsdebatten. Inte minst kristendomen och islam har varit framgångsrika när det gäller att flytta fram sina positioner.

Detta påmindes jag också om direkt på morgonen. Den högraste vicepresidentkandidaten i USA, Sarah Palin, har blivit utfrågad om sin utrikespolitiska linje. Se här några pärlor hon slängde åt oss svin: hon säger sig tro på guds stora plan med världen, vilken givetvis ska verkställas av USA. Irakkriget är ”rättfärdigt” och ska därmed fortsätta. Hennes egen son åker snart till Irak som soldat och det är tydligen vad gud väntar sig, för såhär kommenterar fru Palin saken: ”jag tror att det finns en plan för den här världen och att den planen för den här världen är av godo”. Om Georgien går med i Nato och dess konflikt med Ryssland fortsätter kan Palin inte utesluta att USA går i krig mot Ryssland.

Jag tycker det är jävligt beklagligt hur många som idag är utvalda av Gud i olika konflikter för att göra Hans Stora Verk. Men man kunde väl inte ha väntat sig bättre av Herr Gud…

Denna konflikt mellan Georgien och Ryssland verkar också ha kommit som en skänk från Ovan för all världens maktgalna regimer. Om det stämmer att Georgien beskjutit sin ryska minoritet så hade Ryssland ett relativt legitimt officiellt skäl att gå in i Georgien. Det inofficiella, men antagligen betydligt viktigare, skälet att tillgripa militära krigshandlingar istället för diplomati, stavas förstås OLJA. Som vanligt. Georgien är ett fotsteg på väg ner till ett område med oljereserv. Georgien å sin sida hade inte behövt svara separatisterna så krigiskt och aggresivt. Istället kunde man ha dämpat konflikten genom att tex ge visst regionalt självstyre (som sametinget eller åländska självstyret), gjort ryska till officiellt minoritetsspråk, avsatt lite godwill-pengar till regionen och så vidare. Men Georgiens regering har också en agenda, man vill bli invald i Nato och vet att Ryssland ogillar detta. Genom att provocera Ryssland till våldshandlingar har man med största sannolikhet velat provocera också Nato att aktivt ta ställning för Georgien genom att gå in i konflikten på landets sida. Nato, USA och Europa har inte fysiskt gått in i kriget. Ryssland är inte en ofarlig militär fiende. Däremot gör man det mesta möjliga av propagandakriget. Samma olja som intresserar Ryssland intresserar självklart även dessa makter.

Det verkar även som att många är mer än nöjda att ha den gamla fienden Ryssland tillbaka på banan igen. Och det är sant att få saker befrämjar demagogi och ursäktar totalitära åtgärder mot den egna befolkningen mer än den kollektiva skräcken för en mäktig yttre fiende. Kriget mot terrorn har hittills fått duga, men en stor nation, med en stark militär och ekonomi, är givetvis ett betydligt starkare kort än ett vagt terrorhot från de fattiga och desperata. Och som sagt, man måste inte avpoletera sina intressen i mellanöstern för det. Kriget i Irak är fortsatt ”rättfärdigt”.

Missförstå mig rätt nu. Jag påstår inte att Ryssland skulle vara mindre imperialistiskt eller oresonligt än det så kallade väst. Det jag påstår att det är vi civilbefolkningar överallt som är de verkliga förlorarna i detta urgamla spel om makten. Och personligen tycker jag det är trist att se det kalla kriget återkomma i någon form. Jag är ju gammal nog att minnas den tiden. När vi barn var rädda för neutronbomben och för kärnvapenkriget som skulle utplåna allt, fick lära oss känna igen kriget-kommer-signalen och höll reda på vart närmaste skyddsrum låg (idag får man förmoda att de flesta av dessa skyddsrum är ombyggda till klubblokaler eller liknande).

Apropå något annat som ligger i tiden, tvångsarbete (ja det kan väl fan inte jag hjälpa att det mesta som ligger i tiden just nu är så negativt, låg roliga saker i luften skulle jag vara den förste att vilja skriva om dem). Här är ett old school punkcollage av bloggaren Andrea Dorea. Om detta finns inte mycket att orda. Om ett arbete behöver göras så ska det också betalas. Anställ de arbetslösa och betala normal lön, sociala avgifter och arbetsgivaravgift istället.

Apropå denna form av tvångsarbete, i gråzonen mellan arbete och direkt slaveri, har jag ett helgtips för er i Stockholmstrakten. I morgon lördag kl.13, besöker förtattaren och historikern Dick Harrison Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Han ska prata om, och signera, tredje boken i sin serie om Slaveriets historia. Den delen som handlar om vår närhistoria fram till idag. Jag tror det kan bli intressant. Slaveriet är tyvärr en mycket viktig och omfattande bit av mänsklighetens historia, och lika levande än idag. Jag har inte läst dessa böcker men däremot Stora Döden, Harrisons bok om digerdöden. En spännande bok där man får veta i princip allt om denna sjukdoms ingrepp i den europeiska historien (och även lite om dess framfart på andra kontinenter).