Tag Archives: anti-fascism

GÄVLEBESÖK OCH FÖRSTA MAJ I STOCKHOLM

2 Maj

I går, 1 maj 2009, hade jag äran att vara en av talarna vid SACs förstamajfirande i Stockholm. Jag höll en 5 minuters appell i egenskap av medlem i Stockholms LS. Och den tänkte jag härmed återge:

Kris innebär inte möjlighet för den enskilda individen. För den enskilda arbetande människan innebär ekonomisk kris bara katastrof, med varselhot och löneutpressning.
Därför är det i år viktigare än någonsinn att inte bara vara en individ, utan att komma samman i gemenskap. Att vi organiserar oss i vardagen där vi befinner oss, på arbetsplatserna och i solidaritet med varandra över arbetsplatsgränserna. Just nu upplever vi hur arbetarklassen varje dag spontant svarar upp mot krisens utmaning, i arbetsplatskonfrontationer med ledningarna, bostadslösa konfronterar hyreshajarna i en ny husockupationsrörelse, folk tar till gatorna för att utkräva ansvar av politiker och finansmän.
Det blir i dessa tider extremt svårt för den som vill fortsätta att tro på detta system, när kejsaren nu visar sig så uppenbart naken. När folk som påstår sig vara ”arbetarnas företrädare” säljer arbetsfred och social fred från oss i utbyte mot -ja, vadå? När dessa ”företrädare” lever gott på våra pengar och förväntar sig att vi ska tycka att ”de är värda det”.
I dessa tider av allt fler öppna konfrontationer blir det svårt att hålla fast kvar illusionen att samhället är till för oss. Staten framstår knappast som någon ”god pappa”, när arbetarna organiserar sig och kämpar för sina intressen visar sig dess lagar och polis helt öppet som klasslagar och klasspolis. Det finns inga ”välvilliga” arbetsköpare. Proffspolitiker och fackpampar tjänar sina egna intressen, inte arbetarklassens. Inte heller Gud är på arbetarklassens sida.
Nej, sanningen har sällan varit så tydlig: vi har bara oss själva, vår sammanhållning och den solidaritet vi förmår visa varandra. Men detta bara är inte så bara. Varje vecka får vi exempel på hur rädda makthavarna är för oss vanliga människor i nya repressiva lagar, ingrepp, förslag och åtgärder på både nationell och överstatlig nivå. Och arbetsköparna ringer på polis i fåfängt hopp om att det ska hjälpa dem. Alla vi som står här idag har vid i alla fall något tillfälle själva upplevt den makt som ligger i enighet och gemensamt förd kamp.
Vi firar inte 1a maj 2009 till åminnelse av gamla segrar, som med tiden allt mer urholkats. Inte heller använder vi dagen till att vädja eller kräva saker av makthavarna, att de inte har något intresse av våra behov är uppenbart. Nej det vi manifesterar idag är vår organisation, enighet, styrka och beredskap att backa varandra när ingen annan gör det. Ett exempel på denna kollektiva styrka är just segern över Restaurang Josefinas arbetsköpare!

Nåra noter.
1. Gud: Ja, det kan förefalla lite pubertalt fånigt att dra in Gud i talet. Han var heller inte inplanerad från början. Men han fick sig en liten spontan känga efter att Jesusmanifestationen tillsammans med polisen genomfört en provokation mot SAC tåget. De hade nämligen sökt, och fått, tillstånd till manifestation på samma tid och plats som SAC. Dock inget som polisen brytt sig om att upplysa arrangörerna av majtåget om. Så där stod de med sina jävla tält, de fick ta ner sina banderoller men hade ett jättestort vitt kors precis intill vår högtalarbil. Dock passade några demonstranter på att hänga ut en banderoll som dolde korsets armar. Att det var en medveten provokation från de kristna hjonens sida var uppenbart, i ett tält hade de satt upp skylten ”Välkomna syndikalister -ta en kopp kaffe”. Antagligen ger det väl extra guldstjärna i vår herres stora bok i himmelen om man frälser socialister, därav ivern.

2. Rest. Josefina: Det har alltså pågått konflikt på restaurangen en längre tid, efter att arbetsköparen behandlat sin personal överjävligt. Utan resultat har ett flertal blockader gjorts mot restaurangen. Men inför planerna på att hela SAC-tåget skulle åka på Djurgårdsutflykt på första maj, och hålla sill-lunch med tillhörande blockad och flygbladsutdelning utanför restaurangen, fick ledningen kalla fötter. Sent på kvällen innan första maj skrev arbetsköparen på papper att de ska betala det de är skyldiga de anställda. På detta konkreta sätt kunde vi visa vad 1a maj ska vara, inte bara en symbolisk dag för fest och plakat, utan en dag där kamp och aktiv solidaritet står på agendan. Mycket lyckat tycker jag!

I övrigt ska jag väl passa på att säga några ord om mitt besök på Joe Hill-gården 29e april. Jag var där i en serie Författarkvällar de har på onsdagarna. Där träffade jag ett gäng mycket trevliga, engagerande och direkt inspirerande människor. Tack alla, ni gav mig ett fantastiskt bra intryck av Gävle.

På föredraget läste jag ett kapitel ur min bok och presenterade den lite kort. Sen släpptes debatten fri. Den omfattade väldigt mycket och var bra och intressant tycker jag. Det går inte att sammanfatta den kort. Men några tankegångar som kom upp var till exempel: att det är handling och inte ord som ändrar världen, att det är tråkigt med den svenska vänsterns pacifism: att man gör sig beroende av statens beskydd -anti-fascism borde inte vara hänvisat till särskilda organisationer utan vara en naturlig del av alla vänstergruppers praktik; därmed skulle den inte ta mer plats än vad den faktiskt behöver, att sättet att bemöta SD kanske inte ligger i någon av extremerna: slå dem på käften eller ta debatten -istället är det avsaknaden av vänsternärvaro och och trovärdigt vänsteragerande som skapar utrymme för partiet att värva, om den sociala kompromissens slut och att samhället inte är ett, om att kampen är en del av vardagen vare sig man vill det eller ej. Och en hel del annat. Tack alla för input.

Gav också en intervju för en lokal blogg, kolla in här om ni har lust. Samtalet vi hade är lite förkortat, men sammanfattningen i grund och botten riktig. På bloggen kan ni också läsa en hel del annat intressant, inte minst om arbetsplatskampen i Gävle.

Själva Joe Hill-gården är ett trevligt ställe. Det innehåller Joe Hills barndomsmiljö och lite memorabilia. Kanske inte den största museisamling jag har sett, men personalen där är väldigt kunnig och gav en grundlig guidening, så det är värt ett besök om ni har vägarna förbi. Just nu pågår en utställning där också. ”Tio små kampbilder” av fotografen Elisabeth Ohlson-Wallin. Jag tyckte personligen att en del av bilderna var för övertydliga. Men att hon är en fantastiskt bra fotograf är det ingen tvekan om. Den bild jag tyckte bäst om var ett rakt-upp-och ner porträtt av Cornelis Vreeswijk. Hans blick var så levande och det såg nästan tredimensionellt ut, som att han satt med armbågen utanför fotot.

Tips från Konfliktportalen: Björnbrum bjuder på många foton med kommentarer från de olika 1a maj-tågen i huvudstaden, för dig som missade Anti-rasistiskt forum ligger filmer från alla föredragen nu uppe på Dagens Konflikt, också Kim Muller berättar och visar ett par bilder från årets första maj firande, fast det i Malmö, och tipsar också om ett par intressanta kommande arrangemang i de trakterna, Kvinnopolitiskt forum bekantar oss med debatten om det oavlönade/immateriella arbetet och hur kvinnors arbete förhåller sig till krisen och utlovar kommande artiklar på detta viktiga tema, en glädjande nyhet på bloggportalen är den alltid lika högintressanta och välskrivna bloggen Kvinnor om kvinnlig arbetarklassvardag: alla artiklar rekommenderas varmt, Luftslottet ger intressanta perspektiv på dagens internetdebatt om piratrörelse, fri programvara, Facebook och andra företeelser, Totalavlöning gör upp med myten om småföretagandet, Vardagspussel informerar om strejker som pågår i Sverige.

Andra tips: För dig som är seriöst intresserad av Technomusik finns nu en oumbärlig blogg: Techtech2009 -Techno Från Tynnered, Explorations in Electronic Sounds, som jag snart lägger upp här i min bloggroll under kultur. Imorgon vill jag tipsa om Babyravet på Fylkingen för er som befinner er i Stockholmstrakten och har knattar upp till 6 år. Visst, musiken verkar vara åt goa-trans-hållet, inte riktigt min kopp te. Men i alla fall! Jag önskar att jag hade barn så vi kunde gå och dansa ihop, och stärka oss med juice i juice-baren. Nu får vi bara hoppas att Ravekomissionen inte kommer dit för att inskärpa i de små glada liven varför vi har en polismyndighet.

Annonser

MITT VÅR OCH SOMMARPROGRAM

8 Apr

Jo visst. Försiktigt uppvaknad ur vårvinterns förkylningskoma så är det jättemycket som står på programmet. Det är högsäsongen för möten, föredrag och vårfester. Men här tänkte jag göra lite reklam för tre programpunkter där jag är inbokad som aktiv deltagare eller föredragshållare.

Redan i slutet av april ska jag, som jag har berättat tidigare här på bloggen, besöka Joe Hill-gården i Gävle. Närmare bestämt den 29e april. Då jag håller i ett av en serie författarsamtal under våren. Jag kommer att läsa något stycke ur min bok, ska du gå och har något särskilt önskemål kring det så skriv gärna här i kommentarsfältet. Därefter ska jag prata lite om min bok och om innehållet i den. Här hoppas jag att ni vill delta aktivt i samtalet med frågor och synpunkter, så får vi se vad ni tycker är viktigast/roligast att prata om. Jag är väldigt nyfiken på själva Joe Hill-gården. Gävle är alltså den berömde kampsångsdiktaren, amerikaemigranten och IWW-aktivistens hemstad och gården är ett museum förvaltat av Joe Hill-sälskapet och Gävle LS av SAC. Men i vår har det varit mer än museum då man kommit igång rejält med programverksamheten. Man har haft flera författarkvällar under våren, bland annat med Åsa Linderborg. Just nu pågår utställningen ”tio små kampbilder” av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Den 15e april blir det tonsatta Dagermantexter under rubriken ”flykten valde oss”, 1a maj firas på gården och den 13e maj talar Ola Larsmo under rubriken ”den bekväma tystnaden -att skildra fascismen i krigets Sverige”. Och som sagt den 29e april klockan 19 är du välkommen om du vill höra lite högläsning ur Deltagänget och snacka en stund om skrivande och politik. Välkommen!

Nästa inbjudan jag tackat ja till i vår var för mig lite mer oväntad. Jag ska nämligen vara med i en panel på Uppsala Pride Festival i år. En festival som uppges vila på queerfeministisk, anti-rasistisk och hbtq-aktivistisk grund. Men det är alltså inte en renodlad festival av och för homosexuella utan inslagen av feminism och anti-rasism är lika viktiga delar av mixen, om jag förstod arrangörerna rätt. Jag blev inbjuden till ett panelsamtal kring 40-årsjubileet av Stonewall Inn. Detta väcker en hel del intressanta frågor som arrangörerna vill belysa genom panelen. Ett urval är: hur förhåller sig en rörelse till en historia vars startpunkt dateras till regelrätta kravaller? Logiken i synen på våld när man till exempel utesluter en grupp som AFA men tillåter grupper av poliser och militärer, samt företag som CocaCola? Vad har det feministiska perspektiv som ser all våldsanvändning som patriarkal lett till? Hur ska hbtq-rörelsen förhålla sig till de våldsamma delarna av sin egen historia? Hur förändras radikala/militanta rörelser över tid? Jag funderade en del innan jag tackade ja till denna inbjudan. Tidigare har jag tackat nej till en panel som skulle handla om våldsfrågan. För jag tycker det är meningslöst att tala om våld lösryckt från sitt sammanhang. I det sammanhang det ska diskuteras på Uppsala Pride kändes det däremot högst relevant. Och ju mer jag tänkte på det, ju starkare åsikter insåg jag att jag har. Jag påpekade för arrangörerna att jag inte kan bidra med något queerperspektiv, däremot med de två perspektiven att leva som kvinna och bakgrunden i ett militant politiskt sammanhang. Men de menade att det var detta de frågade efter hos mig. En panel består ju av flera personer med olika erfarenheter. Tyvärr vet jag inte i skrivande stund vilka andra som kommer att vara med i panelen, men den som vet posta gärna i kommentarer. Jag tror det kan bli ett intressant samtal. Och paneler är inte till för att en publik ska lyssna på ett antal ”experter”, punkt. Nej en bra panel ska snarare väcka liv i en fråga och stimulera sin publik att fortsätta debatten även efter festivalen. Så det är min förhoppning och ambition. Med tanke på de senaste årens attacker vid Stockholm Pride från små grupper av högerextrema och religiösa fanatiker så känns frågor om våld, motvåld, självförsvar, offensiv och defensiv högst relevanta. Så kom gärna och lyssna och tyck till. Festivalen pågår i Uppsala 27e till 31a maj. Just vår panel kommer att vara sista dagen, alltså den 31a maj.

Därtill är jag preliminärbokad att delta på Alternativa politikerveckan i Visby även i år. Veckan är en bredare samling för grupper både ur vänstern och ur det som kanske kan kallas ”alternativrörelsen”, som till exempel grupper engagerade i miljöfrågor. Det är tänkt som ett forum för folkrörelser, därav alternativt i förhållande till ett forum av proffspolitiker. Jag var där förra sommaren och läste ett stycke ur min bok och pratade lite om skrivande och fördelar och problem med att göra som jag, självsvåldigt ta sig ”rätten” att skriva sin egen historia. Och därigenom i mitt fall också andras historia, för vid sidan av mig är det få som skrivit i ämnet (bizzara ”experter” utan all kunskap och empiri som Sandelin, Lodenius mfl. kan vi helt bortse ifrån). Vilket naturligtvis kan vara ett problem då man som skönlitterär författare ibland får tjäna som ”sanningsvittne” och tillskrivs en oförtjänt auktoritet. Det var en trevlig kväll och jag kände mycket värme och intresse från folk som var där. I år har jag blivit tillfrågad att komma och prata om ”anti-fascistisk historia”. Närmare bestämt den mycket avgränsade anti-fascistiska historia som berör det svenska 90-talet. Men det var en intressant politisk tid då dagens svenska fasciströrelse formerade sig liksom den autonoma vänstern. Varför hände det då? Vilken dynamik var i gång under årtiondet? Vilka strategier prövades och vad ledde de till? Hur såg det ut jämfört med idag? Personligen tycker jag att det finns en del lärdomar att dra och ännu fler frågeställningar som öppnar sig för diskussion. Och jag är övertygad om att fasciströrelsen och hur man bemöter eller inte bemöter den är viktigt att diskutera. Inte endast i små slutna anti-fascistiska grupper. Utan i ännu högre grad i grupper som räknar sig som folkrörelser, alternativrörelse, hbtq-rörelse och så vidare. Därför att dessa högst ofrivilligt är i fasciströrelsens kikarsikte. Ibland som mål för infiltration av suspekta grupperingar. Men lika ofta som mål för aggressioner och öppet våld. Vilket till exempel attacker mot deltagare i Prideparaden, brandattackerna mot Göteborgspiraternas fest och Kulturhuset Cyklopen visar med oönskad tydlighet. Därför hoppas jag att föredraget på APV blir av och att så många som möjligt kommer och lyssnar och deltar i diskussionen då och efteråt. Alternativa politikerveckan pågår 28 juni till 4e juli i Visby. Vilken dag och tid jag kommer att delta är ännu inte beslutat, lika lite som programmet i övrigt är spikat. Men ska man döma av förra året så lär programmet bli både omfattande och varierat. Hoppas vi ses i det vackra sommar-Visby!

Slutligen hoppas jag att alla ni Stockholmare kommer på Anti-rasistiskt forum på ABF-huset den 19e maj, arrangerat av Dagens Konflikt. Själv ska jag delta, inte som inbokad talare, utan som en av alla medborgare som är berörd av händelseutvecklingen. Kom du också!

Tips från konfliktportalen: En trevlig nyhet här på bloggen är att jag nu har nöjet att vara del i ett kollektiv på en bloggportal. Därför detta nya inslag som kommer i slutet av alla inlägg från och med idag, där jag tipsar om några roliga, viktiga eller intressanta texter på portalen. Just nu kan man läsa Acidtrunk feat. Oman som förutom att tipsa om anti-rasistiskt forum också tipsar om ett viktigt projekt: Ship to Gaza, från passiv protest och bojkott till aktiv solidaritet!, AndreaDoria ifrågasätter Peter Englund efter hans senaste märkliga utspel, Autonoma Kärnan kör en liten skola i tre vanliga imperialismteorier i den svenska nutida debatten, Bola de Fogo fortsätter att kasta fram korta men innehållsrika inlägg kring den ekonomiska krisen -alltid läsvärt, på Dagens Konflikt skriver Jesper om Sverigedemokraterna, Fragment visar som vanligt att de är mer tidskrift än blogg med en lång artikel om politisk musik, Guldfiske går på utflykt i ett europa präglat av folklig vrede, inför Sveriges ordförandeskap i EU, Johan Frick kommenterar kort den borgerliga skolpolitiken, Kim Muller har som vanligt, med båda fötterna på arbetsgolvet, träffande exempel på hur saker tar sig ut i den absurda verkligheten: det vill säga precis hur tokigt det verkligen blir med bonus till chefer, Kvinnopolitiskt forum informerar om sin kampanj med feminsitiska söndagar, Luftslottet har en liten skola i hur kapitalismen fungerar och varför man därför kan vifta bort liberala klychor, StockholmsPunk är som vanligt skarp när han beskriver vad som är fel med liberal medelklasskritik mot SD av SRs kaliber, Totalavlöning skriver om fenomenet personalfester, Tusen pekpinnar skriver om märkliga och totalitära juridiska konstruktioner som Ipred och Acta, Vida Latina visar upp den sydamerikanska paramillitärens osminkat brutala ansikte. Så, något för alla finns på vår potal kan jag stolt konstatera! Gå in och botanisera!