Tag Archives: alruna

VÅR TAMEJFAN

20 Mar

Jo nu känns det faktiskt i luften även här uppe i Stockholm att det är vårdagjämning. Och det nya året 3747 bland zoroastrier, så trevlig kväll då Alexander Bard. Man ska väl inte vara knusslig vid nyår! Dessutom kommer nu det nya året 2708 enligt kurdisk tideräkning och 2568 enligt persisk kalender. Vill man hellre följa den iranska regimens taktpinne kan man förstås konstatera att det är år 1388, i enlighet med den islamiska solkalendern.

Många tror ju att Iran är ett islamiskt land, eftersom det har en teokratisk regim. Men det är förstås ett misstag att dra folken över regimernas kam. En gång för många, många år sedan var jag ihop med en man från iranska kurdistan, och i umgänget med honom och hans vänner lärde jag mig mycket. Som att Iran är ett land med många kulturer och religioner. Bland annat härbärgerar man zoroastrier, en av de äldre religioner som ännu lever idag. Man har faktiskt också ett område där folk av tradition är satanister. I alla fall om man ska tro mitt ex.

Inte den där degenererade västerländska sorten som ritar pentagram, spelar dödsmetall och välter gravstenar. Nej de iranska satanisterna markerar sin religiösa inställning genom långa vackra mustascher. Exet hävdade att satanisterna var vänligt inställda till kommunister eftersom även dessa ogillar gud. Och om du någon gång skulle komma till Iran och stöta på dessa satanister så kom ihåg att generalfelet du kan göra där är att spotta på marken, detta förolämpar underjordens härskare.

Mitt eget sätt att fira vårens ankomst är att sätta igång årets odlingar. Nu är tiden inne för att förkultivera de flesta fröer. Och jag njuter lika barnsligt mycket varje år när fröpåsarna, som idag, ligger och väntar i brevlådan. Ja usch, nu blir det ett sånt där menlöst inlägg till om växter. Eftersom det är minst en person varje dag som läser mitt inlägg från halloween om onda blommor så vågar jag tro att en del vill läsa om detta. Ni andra är välkomna igen i nästa inlägg.

Så där ja, nu hardcore växtvänner, nu ska jag berätta lite om de frön jag köpt in i år, om växten i sig och hur den ska odlas och skötas. Jag gör en lista, så kan ni läsa om de växter ni själva föredrar. Teman i årets inköp bildar huvudrubriker: giftväxter, kryddväxter, och övriga. Håll till godo.

Giftväxter

Tidlösa, colchicum autumnale

Hon kallas också nakna jungfrun. Vanligtvis odlas hon från lök, men jag tycker det roligaste är att gå den långa vägen med alla växter och dra upp dem från frö. Nakna jungfrun är ljusviolett och liknar lite krokusen i sin utformning, till skillnad från många andra lökar blommar hon på hösten, från september till oktober. Blomningen börjar först då bladen kring blomkroppen vissnat ner, förmodligen är det så hon fått sitt smeknamn. Tidlösa är mycket giftig, man kan dö om man äter av växten, som dock uppges smaka obehagligt. Tidlösan har en grotid på 5 till 15 månader, så man får ha lite tålamod. Januari till maj, det vill säga nu, är lämplig tid att krukså. Hon vill ha en jämn fuktighet i krukan och ett skuggigt växtläge utomhus. Jord med lite sand inblandad kan passa bra.

Dårört, scopolia carniolica

Ytterligare en syster i den onda och vackra potatisfamiljen som jag berättat om tidigare här på bloggen. Hennes blommor är violetta på utsidan på ett sätt som påminner om belladonnan, men inuti blomklockan är dårörten gul. Och hon är faktiskt ännu starkare än belladonnan. De verksamma ämnena i dårörten är samma som i övriga familjen. (hyoscyamin, skopolamin och atropin). Det är därför inte ägnat att förvåna att hon sägs ha använts i häxors flygsalva, som narkotisk förstärkare i öl samt ingrediens i afrodisikium. Men se upp, precis som belladonnan är detta en dödligt giftig växt, som kan orsaka såväl psykos som direkt döda. Därför ska man inte göra några som helst experiment med dessa skönheter. Dårörten sås senast i mars. Därför ska jag göra ett försök att så nu snarast, men även spara något frö till hösten. De lämpar sig nämligen även för höstsådd. Och behöver en kraftig temperaturväxling, gärna lite snötäcke över sig. Så vi får hoppas på aprilväder. Man börjar alltså med att så fröna i inomhustemperatur, runt 20 grader. Efter 3 veckor placeras sådden i kylskåp på runt 3 plusgrader och förvaras där i mellan 4 och 6 veckor. Sen är hon förhoppningsvis redo att komma ut och gro i ett skuggigt läge. Funderar du på att så dårört nästa år så kan man plantera inomhus redan i januari.

Alruna, mandragora officinarum

Jag ska försöka fatta mig kort om alrunan, eftersom jag redan tidigare skrivit om henne. Sägas skall i alla fall att det nog är den mest sägenomspunna magiska växt vi har vid sidan av datura (spikklubba). Hon har samma verksamma ämnen som gör resten av potatisfamiljen så farlig och magisk. Traditionellt har hon brukats som amulett, i häxsalvor och diverse magiska ritualer. Hennes marknära blad och klocklika blommor är inte det folk oftast vill åt, utan den kraftfulla roten. Precis som med dårörten anbefalles ett respektfullt avstånd till denna dödliga skönhet. Men visst kan du ha roten som amulett. Skrocken säger dock att en alruneplanta eller alrunerot som tröttnar på sin härskare förvandlas till en ond ande. Så behandla henne som en drottning i allt. Också alrunan har en lång grotid om 5 till 15 månader. Alrunan mår bra av långsam grodd så stressa den inte med onödig värme eller artificiellt ljus. Den är perenn och kan sås både vår och höst. Såtid på våren är mars till maj. Man kan med fördel börja med att blötlägga fröna två till tre dygn. De ska stå halvskuggigt till soligt i väldränerad jord, gror lätt och omskolas i regel en gång. Är plantan liten och späd första vintern så täck gärna över den. Det går även bra att höstså alrunan. Och har du lust att vara skrockfull ska hon planteras när månen är i nedan, medan du viskar dina önskningar till fröet. Givetvis kan man också hålla alrunan inomhus i ett soligt fönster.

Kryddväxter

Eftersom alla moderna människor känner till kryddväxterna bryr jag mig inte om att skriva så mycket om själva växterna här. Jag ger endast förslag på odlingsmetod för de olika sorterna.

Krusmynta, mentha spicata

Sås lämpligen i mars eller april. Bör förkultiveras. Normalt omskolas hon en gång. Krusmyntan är en tålig växt som underkastar sig hantering och trivs i all slags jord. Hon kan stå i såväl sol som halvskugga. I juli till september kan man samla in blad och blommor när det är torrt ute.

Smörgåskrasse, lepidum sativum

Denna växt är nog mångas första odlingserfarenhet. Den kan sås inne året runt. Men själv funderar jag på hur den kan tänkas ta sig ut på balkongen? Mars till juni är bra utomhusplanteringstid för krassen. Sedan är det bara att äta krassen färsk på smörgås och i sallad. Billigt, nyttigt och gott.

Libbsticka, levisticum officinale

Odlas inomhus mars till april, utomhus mars till juni. Omskolas vanligen en gång. Det är bladen och stjälkarna man använder som krydda. Passar bra i buljong och soppor.

Bladperilja, petroselinum crispum

Såtid för persilja är mars till juni. Växten är tvåårig men det lönar sig bäst att så nytt varje år om man vill ha matiga plantor.

Rosmarin, rosmarinus officinalis

Rosmarin bör kultiveras och sås inomhus under mars till april. Rosmarin bildar en stor, flerårig buske. Den står gärna på balkongen och gottar sig under sommaren. Men den tål inte nordiskt vinterklimat utan ska förvaras inomhus ljust och dragfritt under vintern. Hitta gärna en så sval plats som möjligt för vinterförvaringen.

Krabbpeppar, capsicum annum

Det finns en oändlig variation av pepparsorter, både till utseende och styrka. I år köpte jag mina tre första pepparsorter att experimentera med. Alla tre sorterna ska förkultiveras och sedan sås inomhus i februari till mars. Så det är dags att peta ner dem nu. För alla pepparfrön gäller också att man får bättre sprutt på dem om man bearbetar dem lite med finkornigt sandpapper innan förkultivering. Krabbpepparfrukterna är randiga till färgen. Krabbpepparen uppges vara en någorlunda mild peppar som passar bra att krydda fiskrätter med.

Sötpeppar, sari tatti sivri

Också en mild och användbar sort. Är dags att så nu som senast. Groddningen kan ta mellan 1 och 4 veckor.

Chilipeppar, capsicum annuum

En stark pepparsort. Den är flerårig och kan övervintras i köksfönstret. Då ska man beskära den ordentligt innan övervintringen och den behöver extra växtbelysning över sig för att palla det nordiska vintermörkret. Även på sommaren står den helst inomhus om man inte bor allra längst söderut i Sverige. Men en solig och vindskyddad balkongplats kan också gå bra.

Anis, pimpinella anisum

Odlas mars till juni direkt på sin utomhusplats. Som bekant en mycket god krydda för smaksättning av till exempel bröd, glass och likörer. Själva plantan är också ätlig som grönsak. Goda drycker kryddade med anis: absinth, anisette, arrak, ouzo, pernod, raki.

Citronmeliss, melissa officinalis

Också citronmelissen odlas utomhus mars till juni. Citronmeliss är som bekant ett enkelt knep för att skänka citronsmak åt i stort sett vad man önskar: mat, sallad, soppa, sås, drinkar. Den sägs också vara bra vid orolig mage och ha en lätt rogivande effekt. När man lagar något varmt ska man lägga i örten i sista stund, för att inte förstöra aromen.

Dill, anethum graveolens

Dill växer bäst i en mullrik jord och behöver vattnas mycket. Annars odlas den som citronmelissen. Kronorna blad och blommor används till klassiska kryddningar. En bonus för den skrockfulle: förr trodde man att dillens doft avskräckte troll. Och dem slipper man ju helst…

Spiskummin, cumminum cyminum

Precis som tidigare nämnda kryddor odlas den bara rakt av nu i mars till juni. Denna indiska krydda ska inte förväxlas med vanlig kummin som smakar helt annorlunda. Spiskummin ska torkas innan användning. Man kan använda de hela fröna, men vanligast är att man mal dem. Mald ingår spiskummin i kryddblandningarna curry och garam masala, om är lite pysslig och vill prova att blanda sådant på egen hand.

Fänkål, foeniculum vulgare

Odla även denna planta ute mars till juni. En krydda som väl dock vanligen används som grönsak, jag använder den ofta, tycker den är god till det mesta.

Gräslök, allium schoenprasum

Gräslöken kan med fördel förkultiveras. Sås inomhus i mars till april för att sedan sättas ut. Omskolas normalt en gång. För den som inte är en fröfanatiker som jag går det enklare att köpa en liten planta att sätta direkt. Gräslöken vill ha det ganska soligt och väldrenerad jord. Gräslöken är ju som alla vet god klippt färsk över det mesta. Den ingår också i den klassiska kryddblandningen ”fines herbes” som jag kommer att kunna göra färsk om odlingen går väl: gräslök, dragon, dansk körvel, kryddtimjan och persilja.

Apelsintimjan, thymus fragantissimus

Förkultivera denna i mars till april. Om du föredrar direktsådd vänta till maj. Det tar runt en vecka för apelsintimjan att gro. Så på ungefär en halv centimeters djup. Denna ört är flerårig. Den vill bli vattnad med jämna mellanrum och ska inte ha för mycket näring. Passar bra att krydda mat med och använda till te. Andra mer timjanvarianter är till exempel citrontimjan och lavendertimjan. Plantan är perenn i södra delarna av Sverige.

Grekisk oregano, origanum vulg.ssp. hirtum

Sås i kruka februari till juli, ganska nära ytan. En 9 cm kruka kan härbärgera 20 till 30 frön. Gror på 2 till 3 veckor.  Avhärda lite försiktigt innan de helt flyttas ut. Kan skördas juli till och med september.

Mejram, origanum majorana

Är en ettårig krydda. Om du vill förkultivera sätt den i mars till april, annars kan den sås direkt i maj till juni. Också denna krydda ska sås ytligt med runt 20 till 30 frön i en 9 millimeters kruka. Mejram är en nära släkting till oreganon. Mejram passar bra för att krydda ärtsoppa, kött och korv.

Sommarkyndel, satureja hortensis

Sommarkyndelfröet är ljusgroende och sås direkt utomhus i maj till juni. Det ska sättas väldigt grunt. Gror på en vecka. Allra helst växer kyndeln i grus, och den vill inte ha mycket vatten.

Kryddsalvia, salvia officinalis

Sås i kruka mars till april eller om du vill direktså i maj. Detta frö ska petas ned djupare, ca 2 centimeter. Tio frön får plats i en 9 cm kruka och fröet gror på 10 dagar. Salvia är i mitt tycke en mycket god krydda med en alldeles speciell smak. Man ska använda den torkade salvian med en ganska liten dosering, för smaken är både stark och säregen. Dessutom ska man intaga den i måttlig mängd och gravida inte alls på grund av att den innehåller tujon. Detta ämne som också finns i malört gör att äkta absinth är förbjudet i Sverige idag. Salvia passar som krydda till får och fågelrätter.

Stevia, stevia rebaudiana

Stevia är en växt som används för att framställa sockerersättningsmedel. Stevia är 10 till 30 gånger starkare än socker så det ska användas med försiktighet. Det påverkar dock inte blodsockervärdet alls. Ett svenskt namn för stevia är sötflockel. Stevia förkultiveras i mars till april och planteras ut när jordtemperaturen är minst 10 grader. Detta är en planta som är ljusgroende och behöver en groningstemperatur på 25 grader. Ska sås på en halv centimeters djup. Den är flerårig men i Sverige i praktiken ettårig. Och den är frostkänslig så tänk på att inte hasta med att sätta ut och inte dröja för länge med att ta in på hösten.

Basilika, ocimum americun x bas.

Ett ljusgroende frö som kan planteras allt mellan februari och juli. Det ska således sättas ytligt och det vill ha en temperatur under groningstiden på 20 grader. Gror snabbt, 5 till 10 dagar. Basilikan vill ha en fuktig, lätt och väldrenerad jord. Och när man flyttar ut henne måste hon stå i lä. Basilikan är allra godast färsk, och oftast har man en flingburk stående ändå. Men har du mycket och vill spara för vintern så går den naturligtvis att torka och kan även frysas färsk.

Lavendel, lavandula angustifolia

Förkultiveras under februari till april. Lavendel tjänar på att köldbehandlas men går oftast bra ändå. Så på en halv centimeters djup och vänta ca 2 veckor så ska den ha grott sen. Lavendel trivs på en solig plats med mycket värme och väldränerad jord. Kan övervintra ute men kom ihåg att beskära den ordentligt varje vår. Relativt tidigt så att busket lämnar plats för ny fin växt i tid. Lavendel odlas utom för sin vackra blå blom också för sin doft. Det sprider njutning på balkongen. Får man inte nog av doften där går det också att göra doftkuddar och liknande. Då ska man ta blommorna strax innan de slår ut, och torka dem.

Dansk körvel, antiscus carefolium

Sås direkt utomhus från och med april. Sätt ner den en centimeter i jorden och vänta på grodden 5 till 7 dagar. Spenatsoppa, grönkål och sallad piffas alla upp av körvel.

Johannesört, hypericum perforatum

Denna klassiska ört förkultiveras i mars till juni. Vill du hellre plantera ute direkt vänta till maj eller juni. Johannesörten är ljusgroende och även när den utplanteras vill den ha mycket sol. Johannesörten har kanske mest gjort sig känd som brännvinkrydda, bland annat nämnd av Ulf Lundell. Men hon anses också kunna användas medicinskt mot lättare oro och nedstämdhet. Dock ska man nog avråda från sådana egna experiment. Dels för att depression är en allvarlig sjukdom som man bör söka professionell hjälp mot. Men även om man tar örten mot det som bara är lättare nedstämndhet bör man veta att johannesörten kan påverka effekten av en mängd andra läkemedel, och för den delen andra örter. Så att krydda alkoholen någon enstaka gång är nog en bättre användning, samt att njuta av växten som sådan när hon växer.

Övriga

Pukvete, melampyrium arvense

Puke är gammalsvenska för ond ande. Detta klassiska åkerogräs har ett vackert men i mitt tycke också ganska otäckt utseende. Det har liksom en mörkviolett grästofs på toppen och från den växer små blomblad ut med en skarpt lila och en skarpt gul del. Ni bör spana in den på bild. Trots namnet och det otäcka utseendet hände inget värre med bröd bakat på råg med inslag av pukveteogräs än att det fick en blåaktig ton och smakade lite konstigt. Den som vill försöka sig på att odla pukvetet väntar med fördel till hösten, då det lönar sig bäst att sätta dessa onda frön. Sedan blommar de påföljande sommar, juni till augusti. Pukvetet föredrar skuggiga lägen och gärna lite kalkhaltig jord.

Stor Häxört, ciracaea lutetiana

Denna rara ört har jag skrivit om tidigare i mitt inlägg om onda blommor. Då skrev jag ju att jag inte provat att odla henne eftersom jag antar att hon passar bättre i trädgård. Men ingen djävul är som samlardjävulen och nu har jag köpt stor häxört i alla fall. Övriga varianter som finns i landet är dvärghäxörten som trivs i fjällmiljö och mellanstor häxört som anses vara en hybrid av de två andra formerna. Namnet till trots innehåller hon inget mer alarmerande än oxalsyror och garvsyror. Men ryktet gör gällande att hennes doft kan locka till sig grodor och paddor, bekanta familiaris hos häxmästare. Att häxörten inte är någon större kulturväxt märks kanske på att hon gror rätt oregelbundet. Plantera fröna inomhus i januari till maj. Sen väntar du helt enkelt på grodd. Skulle de inte ha grott inom en månad placeras grodden i kylskåp. Låt stå i kylskåpet 4 till 6 veckor. Sen flyttas sådden utomhus, där den föredrar ett skuggigt läge. Om fröna däremot gror inom en månad så låt plantorna växa till sig inomus på det ljusaste och svalaste stället du kan finna.

Igelkottsgurka, cucumis dipsaceus

Denna udda planta valde min sambo ut i frökatalogen. Lite extra spännande därför. Denna afrikanska växt liknar inte gurka så mycket. Snarare är det små runda taggiga frukter, taggarna uppges dock vara mjuka, med ett geléartat fruktkött. I mitten ligger små fröer som påminner om mitten av en gurka. Geléet uppges vara ätbart och smaka starkt. Ska passa bra att smaksätta likör med. På grund av sitt ursprung vill igelkottsgurkan ha det, och gro, varmt. Odlas inomhus, växthus eller den soligaste platsen ute. Medan gurkan gror vill den ha en temperatur på mellan 20 och 25 grader kring sig. Förkultiveras i mörker eftersom detta är en mörkergroende gynnare.  Det vill mer konkret säga: Fröerna täckes med lite jord under förkultiveringen. Lägg sedan en mörk pappskiva över krukan, eller spänn över svart plast. I båda fallen: glöm inte att göra lufthål! Kika in till gurkan varje dag. Så fort grodden visar sig över jorden är det dags att släppa ut den i ljuset. Plantan omskolas normalt en gång.

Blåvinda, convolvulus tricolor

Som bonus för mitt allt för omfattande inköp av fröer skickade fröhandlaren på mig dessa gratisblommor. Rara små sommarblommor är inget jag normalt skulle köpa. Men gratis är gott och det ska bli ett nöje att odla även dem. Ska tydligen vara blåa med vit och längst inne gul mitt. Tricolor således. Detta är alltså en ettårig sommorblomma som bara är att direktså i mars till juni. Vattna innan sådd och håll jorden fuktig tills grodden kommer upp. Sedan ska de blomma från juli till en bit in i september om de får växa på en solig plats. En tålig blomma som accepterar de flesta jordar och också står ut med att torka någon gång. Men stänger ihop sin blomma på nätterna och vid dåligt väder.

Japp. Det var teorin. Praktiken är, som vi alla vet, något helt annat. Det ska bli spännande att försöka följa dessa odlingsanvisningar och se vad som händer. Men växter är individer, och det behövs en hel del intuition också. Vilket man kanske inte har för jämnan. Därför är njutningen alltid dubbelt så stor när växterna faktiskt går en till mötes och växer och spirar. Lycka till med våren och era odlingar! Lämna gärna kommentarer här, med tips, egna erfarenheter eller annat jag behöver höra.

Jag vill sluta, eftersom jag nu ändå nördat in på litteraturhistoria under vintern, med ett citat från mordscenen i Hamlet. Att läsas av intresse eller om man vill som en liten varning angående potatisväxternas grymma släkte. Det handlar om bolmörten, och ett viktigt historiskt användningsområde för henne, giftmordet. Så här gick det till när brodern begick det kanske mest berömda kungamordet i teaterhistorien:

”Kort sagt, när jag som vanligt i min trädgård låg och sov middag, smög din farbror fram med saft av djävulsk bolmört i en flaska. I mina örongångar göt han in det spetälskgift som är så ödesdigert för mänskans blod att det fördelar sig kvicksilversnabbt i alla kroppens gångar och verkar på det tunna, friska blodet så att det genast levrar sig och ystas, liksom när löpe hälls i mjölk. Så gick det mig, och jag fick fullt av hemska utslag som Lasarus. En äcklig skorpa höljde den släta huden på min kropp.”




HALLOWEENSPECIAL: ONDA BLOMMOR

19 Okt

Nu närmar den sig igen den där amerikanska helgen som infördes i mina sena tonår. Jag är lite väl gammal för att fira den. Däremot vill jag gärna ta tillfället i akt och berätta om några i mitt tycke alldeles ovanligt vackra växter, fulla av de krafter de profana kallar kemiska och de poetiska kallar magiska.

Det finns oerhört många spännande kulturväxter att berätta om som använts och ibland fortfarande används till alla möjliga mänskliga syften: läkedom, fosterfördrivning, färgning, mord, berusning, magi. Jag väljer bort den absoluta majoriteten i denna korta artikel. Vanliga drogväxter som kokabusken, tebusken, tobaksplantan, opiumvalmon och så vidare, likväl som medicinalväxter som vänderot, renfana, malört, vinruta och många andra må ursäkta. Kanske kan jag berätta om dem vid senare tillfälle (i alla fall medicinalväxterna, de andra är lite tråkiga tycker jag). Men i en halloweenspecial passar bara växtvärldens absoluta drottningar.

Nattskattor är det poetiska och passande namnet för en giftig växtsläkt. De flesta nattskattor är milt sagt giftiga, men också tomater, äggplantor och potatis hör hit. Idag skrattar folk ofta åt hur skeptiska allmogen var när Alströmer försökte introducera potatisen som mat i norden. Men om man betänker att folk förr hade en helt annan kunskap om botanik än vi har, via nedärvd praktik, fastnar skrattet i halsen. Man ser mycket tydligt på potatisen att den är en nattskatta. Allt från bär till blomma och blad skvallrar. Vore jag en landsortsbo vid den tiden och någon snobbig professor kom med den vansinniga teorin att man kunde använda roten av en nattskatta som föda hade jag också tvärvägrat. Så är det också bara de underjordiska delarna av potatisen som är ätliga. Undvik de delar som träffats av solen ovan jord och blivit gröna och framför allt: ät inte blast, blad, blomma eller bär. Nattskattorna ingår i familjen Solanaceae, potatisväxter.

Här ska jag berätta om några av de prominentaste medlemmarna av giftfamiljen Solanaceae. Jag kommer att koncentrera mig på de fyras gäng: spikklubban, bolmörten, belladonnan och alrunan. Därefter ska jag ta upp ytterligare några särlingar bland växterna, ur andra släkten: odörten, stormhatten, ricinet, blomman för dagen, häxörten, änglatrumpeten och änglabasunen. Alla de sorter jag tar upp här kan köpas och odlas från frö, och jag har med framgång provat att odla de flesta (odörten tycker jag inte är attraktiv som prydnadsväxt, häxörten tror jag passar bäst i trädgård och det har inte jag).

Spikklubba. Spikklubban heter så på grund av sin likhet med det medeltida vapnet. Den är också känd under sitt vetenskapliga namn Datura. Det finns många sorters Spikklubba runt om i världen. Växten är en känd och fruktad ingrediens i trollkarlars och häxors arsenal. Precis som de andra potatisväxter jag tar upp här misstänks den för att en gång i tiden ha utgjort en verksam ingrediens också i nordiska läkekunnigas häxsalva, eller flygsalva som det också kallades. Den indiska Daturasorten röks tillsammans med Cannabis Sativa i hinduisk tillbedjan av Shiva . Den Haitiska varianten heter i översättning Zombiegurka. Något som får sin förklaring i boken Ormen och regnbågen, som handlar om hur den traditionella bestraffningen zombiefiering på Haiti går till, kemiskt och socialt. Det är giftet i blåsfisk, tetrodotoxin, som försätter offret i det tillstånd av skendöd som gör zombiefieringen möjlig. Men ”zombien”, det är alltså i verkligheten inte någon levande död det rör sig om, matas regelbundet efter att ha uppväckts ur graven med Zombiegurka. Spikklubbans verksamma substanser är (precis som hos de andra tre systrarna) skopolamin, hyoscyamin och atropin. Dessa ämnen har märkvärdiga effekter som gör att bruket av dessa växter som droger, även bland trollkarlar och schamaner, är fruktat och ofta bara används i tider av kris, när trollkarlen inte ser någon annan råd. Den hallucinogena effekten är nämligen inte lik den man får av vanliga hallucinogener. Snarare kan man nog kalla solanaceae för psykosväxter. I stor dos är växten dödlig, därefter följer en fallande skala från galen (permanent psykos) till den kortvariga psykos på några dagar som berusningen kan sägas innebära: den som ätit växten upplever inte det som sker som en hallucination utan tror ofta att det är verkliga saker hon upplevelser. Till exempel har det flera gånger rapporterats hur personer som intagit spikklubba bjudit hem, utspisat och underhållit gäster under flera dagar, för att först efteråt inse att gästen aldrig existerat. Jag hoppas det framgår för alla som läser att detta inte är en växt man ska försöka använda själv. Jag har självklart inte provat. En som däremot har gjort det är Freddie Wadling. I biografin om hans liv, Freak, berättar denne man som experimenterat med det mesta i drogväg om vilken ångestfull upplevelse Spikklubban gav, väggarna smälte och demoner kom ut ur dem. Spikklubban har vackra, lite vridna och ganska stora blommor i vitt, violett eller en kombination av färgerna. Hennes blad påminner om drakvingar och fröna ligger i runda korgar med piggar på. Korgarna öppnar sig och släpper ut de små svarta fröna när dessa är mogna.

Bolmört. Bolmörten är den vackraste blomma jag vet. På en härligt hårig stjälk sitter hennes förvånansvärt små blommor. De har en färg som närmast kan betecknas som beige, vanilj, eller en väl inrökt vit vägg. Och över detta beiga sitter ett smäckert ådernät i en brun färg, nästan på gränsen till violett. I mitten av blomman är hon mörk. Men det är verkligen inte bara utseendet som fascinerar hos Bolmörten. Hon är en mycket gammal trollört, och namnet kommer av den hallucinogena rök som bolmar upp när man slänger hennes frön i elden. Det har förmodats att det berömda oraklet i Delphi satt i bolmörtsrök när guden Apollon talade genom henne. Bolmörten är ett riktigt ogräs, eller om du hellre vill: en fantastiskt tålig och härdig växt. Man har hittat bolmörtsfrön i utgrävningar från vikingatiden, som har grott idag. Vilket visar att 1000 år uppenbarligen inte är någon ålder för en bolmört. Ett lustigt faktum är att det förr inte var ovanligt att tillverkaren blandade i lite bolmört för att ”piffa upp” pilsnern. De på alla flaskor så omskrutna ”tyska renhetslagarna”, kom alltså till för att garantera att ölen inte blandades upp med giftörter. Ganska basic idag kan tyckas.

Belladonna. Samma verkan och kemikalier som sina systrar. Hon har ganska oansenliga små klockliknande bommor. Namnet har hon fått av ett bruk förr i tiden i Italien. För att göra sig vackra hällde damerna droppar av Belladonna i ögonen så att puppillerna blev stora, och tog det på läpparna så att dessa skulle svullna upp. Den moderna människa som tycker detta verkar vara en riskabel praktik glömmer att vi idag gör något ännu sjukare. Nämligen sprutar in nervgiftet botulinumtoxin i ansiktet. Det kallas Botox och är ett av de absolut kraftfullaste giften i naturen, ett snapsglas av ämnet skulle ta död på hela Sveriges befolkning. Det vetenskapliga nanmnet på Belladonnan, Atropa, syftar på en av tre ödesgudinnor, nämligen hon som klipper av livets tråd.

Alruna. Också känd under sitt vetenskapliga namn Mandragora. Den mest mytomspunna av alla systrarna, möjligtvis vid sidan om Datura. En stark övertro har existerat kring denna farliga magiska växt, vars rötter många har tyckt liknar små människor. Man kunde till exempel hålla sig med en alrunerot som en amulett. Man skulle då hålla sig väl med sin rot, tvätta den och klä den fint. Givetvis skulle roten såväl planteras som tas upp vid fullmåne under det att man viskade sina önskningar till den. Men det var förenat med fara att ta upp roten, eftersom man menade att den kunde skrika vid upptagandet. Och tro det eller ej, Mandragorans skrik är dödligt för människan. Därför gjorde man säkrast i att fästa ett rep vid dels Alrunan, dels svansen på en hund. Då blev det ju hunden som strök med. Den person som ägde en Mandragora måste också innan hon dog göra sig av med den och få ett lägrre pris än hon gett för den, för annars sålde hon sin själ till Satan. En rolig episod i Harry Potterböckerna är när alla Professor Sprouts elever ska dra upp Alrunor i växthuset, de får då ta på sig hörselkåpor för att skydda sig mot de skrikande plantorna, som beskrivs närmast som en sorts underjordiska spädbarn.

Odört. Odörten växer vild i den sydsvenska naturen. Hon är inte ett spår attraktiv. Hon är inget annat än en stinkande lönnmördare. Hennes lukt påminner om råtturin. Men se upp: hon liknar många nyttiga eller ofarliga växter som också är flockblommiga. Till exempel kan hon förväxlas med både hundkex och slätbladig persilja. Odörten är dödlig och har traditionellt använts till giftmord, avrättningar eller självmord. Vanligtvis bestod giftbägaren vid avrättningar av Stormhattens gift. Men Odörtsdöden var tydligen något mindre obehaglig så när statsmän eller någon ur högre klasser skulle avrättas kunde de erbjudas en bägare med Odört och en liten smula morfin i. Det var denna berömda bägare Sokrates tvingades dricka. Odörtsgiftet, koniin, förlamar musklerna. Till slut förlamas musklerna i halsen så att offret kvävs. Det finns inget känt motgift mot Odörten. Det enda sättet du kan räddas om du fått i dig av växten är att ligga i respirator tills allt gift gått ur kroppen, en säkerligen ganska otrevlig väntan.

Stormhatt. Stormhatten är alltså en mord och avrättningsväxt. I likhet med Odörten innehåller hon ett nervgift som saknar motgift, i det här fallet akonitin, och offret kan bara räddas genom respirator. Stormhatten är en mycket vacker och ståtlig växt med stora hjälmliknande djupblå blommor, som gett upphov till hennes nordiska namn. Det vetenskapliga namnet är Aconitum, efter det grekiska ordet för varg. Det beror naturligtvis på att man satte stormhattsgift på vapnens spetsar när man jagade varg förr. Likaså har den dödliga skönheten använts till att utrota småkryp som löss och annan ohyra. Enligt legenden växte de första Stormhattarna upp ur Cerberus, helveteshunden som vaktar inången till dödsriket Hades, dräggel. Stormhatten visar sin hårdhet redan i sättet den ska kultiveras. Det är en så kallad köldgroende och mörkergroende växt. Vilket betyder att för att få fröna att gro behöver man utsätta dem för mörker och en temperatur på under minus fem grader under minst en vecka. Eftersom det är lite si så med de svenska vintrarna nuförtiden är ett tips att låta fröna gro ett par veckor i frysen.

Ricin. En vacker växt som i likhet med stormhatt ofta kan ses i offentliga planteringar. Effektfull på balkongen med stora stadiga stjälkar, vackra flikiga stora blad och toffsliknande små bollar till blommor. Ur Ricinörten, busken eller trädet (finns olika varianter), utvinns en otrevlig laxerande olja, så kallad ricinolja. Men även giftet ricin. Ricin är dubbelt så starkt som en kobras gift, 0,2 milligram dödar en människa. Ricin är ett protein, och giftet verkar genom att hämma RNA i kroppens celler. Riktigt otäcka saker alltså. Inte heller här finns något motgift.

Blomman för dagen. Nu har vi börjat komma riktigt djupt ner bland mord och dråp och då kan det kännas rätt skönt med en växt som inte är mer än en simpel hallucinogen. Blomman för dagen finns i många färgvarianter och är favorit bland såväl hippies som gamla tanter. Jag är ju snart tant och det kanske är därför jag så uppskattar denna vackra klätterväxt. Hon är mycket vital, man kan nästan se henne växa, bladen är formade som hjärtan. Och i de allra flesta färgvarianter har de ett ljus liksom inifrån mitten av blomman. Överjordiskt vacker och med nya blommor varje dag. (Ett helt annat tips om du gillar självlysande blommor: medicinalväxten Nattljus avger ett fluoreserande vitt sken nattetid).

Häxört. Jaha, och varför är denna oansenliga ört på listan då? Den har ju inte tillstymmelse till giftighet. Den heter bara häxört. Det är just det. En växt bör inte heta häxört utan orsak? Jag undrade länge över detta, tills jag en dag läste att Häxörten har ett doftämne som lockar till sig grodor och paddor. Och vad kan man hitta i dessa djur? Ja, är det rätt arter så gift. Agapaddan är till exempel ett mycket känt giftdjur. Inte undra på att häxor gillar att ha dessa som familiaris. Så för den som har förmånen att ha trädgård kan nog kombinationen av Häxört och en liten damm duga som övertalningsförsök åt blötdjuren. Häxört finns behändigt nog i både stor mellan och dvärgvariant.

Änglatrumpet och Änglabasun. Sluter kanske cirkeln en smula. Länge ansågs faktiskt Änglatrumpeter och Änglabasuner vara Daturor, eftersom de kemiskt och utseendemässigt påminner om varandra. Men idag har man kommit fram till att Änglarna är en egen familj, Burgmansia. Man skulle kunna tro att namnet är en varning för att försöka bruka växten som drog, och mycket riktigt kan sådana experiment sluta illa. Men namnet kommer av de vackra blommorna som är bra mycket större än Daturorna, och ser lite ut som trumpeter, respektive basuner, där de hänger ner från stjälken i sin läckert ljusorange färg. Till skillnad från Daturor och Blomman för dagen ger inte Änglarna några frön på hösten, som man bara kan skörda och ha till nästa års sådd. Det är så coolt att vilda Änglatrumpeter pollineras av fladdermöss! Så för den som planerar en häxträdgård är naturligtvis kombon vägg med vackra Burgmansior och en fladdermusholk eller två, ett måste. Fladdermusholkar är dessutom välbehövliga då fladdermössen har svårt att hitta bra sovplatser i det moderna samhället. Flygmusens holk är inte säskilt annorlunda mot fågelns förutom att öppningen ska vara undertill, och inuti ska det sitta en pinne som musen kan gripa fast i (de sover som bekant hängande upp och ner).

Det är roligt att sätta frö och se märkliga saker växa upp. Dessa växter är fascinerande både kulturhistoriskt och genom spänningen mellan det skenbart spröda och det vapen varje planta egentligen utgör. Men jag vill gärna få upprepa att man inte ska leka med dessa krafter. Naturen är varken god eller ond, utan i sin egen rätt precis som den är. Därför är det enbart ditt eget fel om du eller någon annan skadas genom oförnuftigt bruk eller hantering av växterna. Även när det gäller en lite ”snällare” drog som blomman för dagen är det viktigt att komma ihåg att växter är oberäkneliga. Dosen i varje frö kan variera kraftigt, inte bara mellan plantor, utan till och med mellan enskilda blommor, beroende på sol, näring, vatten, jord, skugga, drag och diverse andra faktorer. Det är alltid bäst att avstå. Men från att odla dem, älska dem och njuta av deras svartkantade skönhet finns alls ingen anledning att avstå.

Nu tycker jag vi avslutar med lite passande musik. Det blir Ogräset, Dag Vags tolkning av en känd barnvers. För ogräs räknas många av dessa drottningar som. Jag instämmer med versen: köld och blåst fördrager ni, och bränner solen ja då klagar ni, vi ogräs lika morska stå, vi mår bra ändå!