Tag Archives: abf

RAPPORT FRÅN UPPSALA

2 Dec

Den första måndagen i December åkte jag till Uppsala för att, som en del av ABFs seminarieserie, tala om den nära dåtiden, 90-talet, och den nära framtiden på en och samma gång. Kan se ut som något av en motsägelse. Men precis som i början av 90-talet är vi nu åter inne i en lågkonjunktur, och därför finns många beröringspunkter mellan tiderna som kan göra en sådan jämförelse intressant. Jag pratade en del om effekterna av krisen och den konkreta upplevelsen av förlust. Hur 90-talet innebar ett brott med den sociala klasskompromissen (ökande välfärd och trygghet i utbyte mot arbetsfred och social fred) för min generation. Reaktionerna på att bli fråntagen snarare än att gå framåt. Hur den bantade rollen för samhället ledde till att ungdomen bildade sina egna ”samhällen”. Samt givetvis om fascismens återkomst och den antifascistiska rörelsens födelse, fördelar och problem.

Det var många som hade slutit upp och även som engagerade sig i den påföljande debatten. Den blev livlig och pågick faktiskt tills jag lite auktoritärt fick gå in och bryta, eftersom biblioteket i sin helhet strax skulle stänga. Diskussionen kom att röra sig mycket kring frågor om våldsanvändning och antifascism, vilket väl visar att det faktiskt är samma frågor som engagerar idag som under tidigt 90-tal. Det var en majoritet ungdomar och sen en del ur en äldre generation (typ min föräldrageneration) där, även om de äldre inte tog samma plats i diskussionen. Men jag uppskattar att ni alla kom, och hoppas att ni fick ut något av debatten. Personligen tror jag att det alltid är viktigt med forum för debatt, särskilt om man kan ta sig förbi den ofruktsamma frågeställningen våld/icke-våld, och istället som de flesta var inne på se ett mer övergripande strategiskt perspektiv. Den trevliga kvinnan från ABF Uppsala påpekade för mig efteråt att hon i hastigheten glömt att nämna det. Så nu gör jag det: det går att fortsätta debatten i studiecirkelform via ABF, då får man ju också lokal att föra den i.

Tack alla ni som kom och bidrog med intressanta tankar, eller bara er närvaro. Tack också till de trevliga arrangörerna från ABF och Uppsala Statsbibliotek. I vår fortsätter seminarieserien Tankar om framtiden med 5 nya föredrag. Det första blir den 2/2 2009.

EKOT FRÅN AMALTHEA OCH TANKAR OM FRAMTIDEN

26 Nov

Jaha vänner. Jag skrev tidigare i år här på bloggen att jag hade fått äran att medverka med en essä i en bok som uppmärksammar hundraårsjubiliet av Amaltheadådet i Malmö hamn. Nu, i början av december, släpps boken! Ekot från Amalthea – en bok om gränslös konkurrens, våld och 2000-talets nya strider, heter den. Ni som bor i trakterna kring Malmö är välkomna på släppfest den 15e december klockan 17-18.30. Om man går på festen får man höra de essäförfattare som kan medverka (inte jag tyvärr) berätta lite om sina texter, och förmodligen kommer boken att finnas till försäljning till förmånligare pris. Plats meddelades inte av min förläggare, men jag hör av mig här så fort jag vet. Till dess, håll utkik.

En annan sak jag vill påminna om är att jag håller föredrag i Uppsala nästa måndag, 1a december, 18.30. Föredraget är en del i ABF Uppsalas seminarieserie under hösten med rubriken Tankar om framtiden. Vad jag ska prata om har jag tidigare beskrivit här. Föredraget kommer att vara på Stadsbiblioteket. Jag ser fram emot att träffa er där!

TILL MINNET AV AMALTHEA

10 Sep

I år är det hundra år sedan tre unga medlemmar ur Ungsocialisterna iscensatte ett sprängdåd mot skeppet Amalthea i Malmö hamn. Ett skepp som tillhörde det brittiska Strikers Federation, som hyrde ut strejkbrytare.

Anton Nilson placerade bomben vid lastluckan. Killarnas avsikt var att skrämma iväg svartfötterna och därmed sätta stopp för en verksamhet som hotade att undergräva den pågående strejken, och på lång sikt hotade arbetarnas organisering som sådan. Avsikten var inte att skada utan att skrämma, och killarna räknade med att strejkbrytargänget skulle ligga och sova betydligt längre ned i båten. Men svartfötterna hade lagt sig att sova just innanför lastluckan, och den natten dog en av dem. Ytterligare 23 kom till skada, varav 7 så allvarligt att de fick föras till sjukhus.

Anton, Alfred och Algot blev snabbt kända som Amaltheamännen. De fördömdes livligt i såväl borgerlig som socialdemokratisk press och dömdes i domstolen till döden respektive livstids straffarbete. De tyngsta konsekvenserna som dådet kunde få hade det fått. Killarna hade dödat en annan person och skulle själva mista sina liv. Anton Nilson berättar såhär om rättegången:

”De närvarande hade rest sig upp under uppläsningen. Nu var de på helspänn. De ville se hur vi skulle ta domen, hur vi skulle bete oss i detta ögonblick. De kände inte till vår inre styrka, förstod inte vilken kraft motivet – att få en ändring av de fruktansvärda förhållandena för arbetarklassen – gav oss. Jag stod där jag stod, utan att ändra en min. Rosberg och Stern likaså.”

Amaltheamännen, eller killarna som de väl borde kallas, höll samman mentalt trots de tuffa konsekvenserna, därför att de inte såg något alternativ till sin handling. Strejkbrytarna hade packat och åkt dagen efter dådet. Arbetarna hade visat att de menade allvar. Om man inte höll stånd mot strejkbryteriet, hur skulle det då ha gått? En stark solidaritetsrörelse bildade i spåren av händelsen. När trycket från arbetarrörelsen blev tillräckligt starkt, kom samtliga attentatsmän att benådas.

Amaltheasprängningen står symbol i svensk 1900-talshistoria. En symbol för en öppen konflikt ställd på sin spets. Vad har denna händelse att säga oss hundra år senare, om något alls?

Kring det har jag fått den stora äran att fundera i en essä på runt 20000 tecken, som ska komma ut i mitten av december till minne av händelsen. Jag har avsatt en hel del tid till att läsa, skriva och fundera kring detta, och ännu mer lär jag få jobba innan deadline som så sakteliga kryper allt närmare. Min utgångspunkt för essän är att det finns en likhet bortom all olikhet mellan dessa båda tider. De ligger före, respektive efter den klasskompromiss som präglade stora delar av det svenska nittonhundratalet.

I boken, som kommer att ges ut av ABF, lär ett flertal olika perspektiv rymmas. Detta gissar jag utifrån listan på övriga skribenter i boken: Olle Sahlström, Kajsa Ekis Ekman, Anne-Marie Lindgren, Martin Viredius, Rakel Chukri, Roger Johansson och Lars Berggren.