TORTYRENS ÅTERKOMST

1 Dec

Av alla böcker jag läst under hösten finns en som står ut speciellt. Tortyrens återkomst, skriven av religionshistorikern Mattias Gardell, utgiven på Leopard förlag. Den har verkligen påverkat mitt tänkande, för jag märker att i både en och annan diskussion jag varit i har jag refererat till saker Gardell berättat om i denna bok. Ändå handlar den egentligen inte om något nytt. Den handlar om allt det där vi redan vet.

Det finns en fullständigt felaktig evolutionistisk historiesyn, som påstår att vi går från ljus till ljus i Historien. Istället finns en, ofta undangömd, kontinuitet av repression och människans utnyttjande av människan. Dick Harisson påpekade detta på ett bra sätt i sitt föredrag, när han visade på att det aldrig har funnits så många slavar i världen som idag ”ändå finns det, från vänster till höger, idag inget parti som har slaveriets avskaffande på sitt program”. Ja, visst är det märkligt egentligen?

I Gardells bok är det tortyren som sätts under lupp. Tortyren som, visar han i boken, aldrig verkligen avskaffades. Varken i Europa eller USA. Idag har den förra USA-regimen, under Bush den yngre, tagit upp ett antal tortyrpraktiker utformade i krig och i sammarbete med auktoritära högerregimer i Sydamerika samt i fruktansvärda experiment på psykiskt sjuka av amerikanska psykiatriforskare. Tortyren har legaliserats och de internationella strålkastarna har medvetet riktats mot tortyrpraktiken.

På detta sätt, menar Gardell, har en rättslig praktik från tiden före upplysningen återupplivats. Fursten befäster sin rätt genom den torterade Fiendens kropp. Vem som är fiende, en taxichaufför såld av prisjägare eller någon som gjort något illegalt, är oväsentligt i sammanhanget. Likaså befästs makten genom ett upprättat undantagstillstånd, den permanenta rättslösheten att du kan få dina tillgångar frysta, gripas, straffas, torteras, hållas inspärrad eller dödas utan att Fursten behöver komma med varken anklagelse, pröva den rättsligt eller döma objektivt. Före upplysningstiden var tortyren, straffet, ett offentligt skådespel, men anklagandet och domen skedde dolt för allmänheten. Efter upplysningen blev rättegången och förundersökningen en detaljstyrd och öppen process inför allmänhetens ögon, istället skedde straffandet dolt bakom fängelsemurar. Nu har vi uppenbarligen gått varvet runt.

I bokens mycket intressanta slutkapitel diskuterar Gardell detta, i samverkan med samhället som panoptikon; en permanent insyn i medborgarens liv uppifrån, rasistiska idéer om ”araben” som USA byggt sin tortyrpraktik på, och det faktum att vi ska korrumperas just genom att vara medvetna om vad som händer utan att kunna göra något. På vägen dit får vi läsa om mycket intressant: Europeisk och Amerikansk tortyrhistoria, de experiment som företogs inom amerikansk mentalvård för att försöka fjärrstyra personer (”det gör ju Sovjet ju”), hur acceptansen för tortyr skiftar mellan yrkesgrupperna, i hur hög grad den nya tortyrpolitiken faktiskt kommer direkt från klicken politiker kring Bush och inte från militären själv, den bizarra ”terrorhotskala” man upprättade i USA där bekännelser om ”hot” från torterade personer sedan kunde ”avvärjas” för de hade ju aldrig varit faktiskta, hur antiterrorlagar över hela världen nu börjat rucka på rättssäkerheten, den ökade användning av privata säkerhetsföretag. Om detta och mycket annat kan man läsa i ögonöppnaren Tortyrens återkomst.

Det är en lättläst men akademisk bok. Vilket betyder att allt i den är baserat på verifierade fakta, framförallt har Gardell baserat sig på dokument ur amerikanska arkiv, där han hittat förvånande mycket fakta trots att mycket ännu är censurerat.

Gardells ärende med boken är inte särskilt radikalt som sådant. Det är att Guantanamo omedelbart bör stängas, och de amerikanska krigsförbrytarna, dvs förra regimen, bör föras till Haag, där deras uppenbara brott mot Genèvekonventionen bör prövas rättsligt och därefter straffas enligt gällande internationell rätt. Gardell påpekar att redan detta kan verka som en orealistisk tanke, om något ett bevis på den legetima status brott mot mänskligheten börjat få.

Här avlutar jag med en gammal goding: bilden när Jaldung tackar sin idol krigsförbrytaren Bush för gott sammarbete under polisarbetet kring EU-toppmötet 2001. Säger en del om den mannens omdöme att det var hans livs stoltaste ögonblick.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: