ARBETETS PRÖVNING, LÅGKONJUNKTUREN, BUDGETHELVETET, SÄKERHETSMÄSSAN, RASISTERNA, FAN OCH HANS MOSTER

25 Sep

Jaha, ungefär när -känns det som- resten av världen har kul och stimulerande dagar på ESF i Malmö, går jag och arbetsprövar i Stockholm. Arbetsprövning betyder att jag några timmar om dagen provar de arbetsuppgifter jag tidigare haft på mitt växtteknikerjobb, för att se vad min läkande arm och hand håller för. Jag tycker än så länge att det är riktigt trevligt och uppiggande att slita hårt för en summa för blygsam att nämna, lägga mig tidigt och gå upp före solen. Det känns trots allt som en tillvaro. Rationellt att glädjas åt att hyra ut sig till andra? Nej, men rationalitet är inte en vanlig mänsklig drivkraft heller. Och den viktigaste känslan i allt det här är triumfen och tillfredsställelsen i att erövra en normalt fungerande hand och axel. Styrkan i handen låter vänta på sig, men även den är på gång. Så om ni tycker att jag uppdaterar dåligt nu så vet ni varför: jag har ett liv igen och således inte tid att sitta framför datorn hela dagarna.

Samtidigt som jag kommer tillbaka till arbetets prövning kommer en annan gammal favorit i repris: lågkonjunkturen. Många verkar tycka att den är något abstrakt som inte är värt att tänka på. Men jag minns fortfarande allt för väl den ekonomiska krisen under 90-talet som formade en hel generation. Jag ser mina generationskamrater, mellan 30 och 40 år, och tänker att vi verkligen är det som brukar kallas ”en förlorad generation”. Nu, samtidigt med alla 20-åringar, skaffar mina vänner barn, ingår sina första fastare förhållanden, bärgar sina första fasta hyreskontrakt och genomgår högre utbildning. 90-talet bjöd oss osäkerhet och social oro. Det kom med bostadslöshet, arbetslöshet, timanställningar, vikariepooler, fasciströrelsens uppstart, den autonoma rörelsens uppstart, gatustrider, illegalt boende på vindar, i lokaler och på rivningskontrakt, datortek, personliga handlingsplaner, fattigdom och kamratskapet som värn. 90-talet var uppstartstiden för diverse gäng och maffiagrupper. Medan välfärdsstaten började brytas ner, startade vi våra alternativa samhällen, där vi i kraft av kollektivet kunde tillfredsställa våra behov på egen hand.

Och jag ska inte sticka under stol med att jag känner ett sting av svart avund när jag hör alla positiva adjektiv om den generation som föddes på 80-talet. De sägs vara självständiga och individualistiska, men ändå kunna samarbeta i grupp, självsäkra, kunna förhandla sig till bra dealar, positiva och lagom hedonistiska, fria i sin sexualitet, uppdaterade, kreativa och med stora sociala nätverk. Och vad sa man om min generation? Generation X. Den ironiska generationen. Håglösa, knarkare, politiskt ointresserade (en uppenbar lögn, men den politik som intresserade de flesta av oss var inte rumsren), lata, vägrade växa upp, självdestruktiva, huliganer, slackers, det bortskämda och ouppfostrade resultatet av 68-generationens fria kärlek.

Men det är dumt att bli avundsjuk på sådana saker. 80-talistgenerationen har uppfostrats i ett betydligt hårdare samhälle än vi, med krav på att vinna eller försvinna. Och anledningen till alla positiva ord som omger dem är att det hittills varit högkonjunktur. Deras arbetskraft har varit relativt eftertraktad och när företagen har konkurrerat om dem har de intresserat sig för hur den generationen ”fungerar”. Vi var lågkonjunkturens barn och inte värda många spänn. Och den finansiella kris som nu råder visar tecken på att kunna bli en lika djup lågkonjunktur som under 90-talet. Bara hotet om det får en person som kom ut på arbetsmarknaden 1991 att dra öronen åt sig.

Inför den hotande lågkonjunkturen står vi chockerande dåligt rustade. Idiotregeringen har sålt ut nästan alla statliga inkomstkällor. Dessutom har de rustat inför de dåliga tiderna genom att se till att en massa sjuka människor kring 2010 kommer att mista sin sjukförsäkring och tvingas söka socialbidrag tillsammans med den växande skara arbetslösa som konjunkturen kommer att skapa, som likaledes på grund av idiotregeringens idiotpolitik inte haft råd att vara kvar i a-kassan. Och det verkar som att det är socialbidragstagare, sjuka och arbetslösa själva som huvudsakligen ska finansiera socialhjälpen. För i budgeten är det rikedomsrabatt. Ju högre inkomst, ju större skattelättnader. Varför? För att höginkomsttagaren behöver pengarna bättre än jag? Knappast. Nej, helt enkelt för att det i idiotregeringens ögon verkar vara så att höginkomsttagaren är en lite finare och mer värd människa än jag. Och det förstår man ju. Att det är av ointelligens vi loosers till låginkomsttagare sköter om gamla, sjuka och barn, städar, lagar mat, krattar planteringar, lagar vägar, tömmer sopor, bär ut post, håller igång transporterna, producerar alla vardagslivets varor och allt det där andra lågpannade som gör att resten av samhället kan finnas. Klart vi ska betala mer! De som får ännu högre skatt än vi är naturligtvis sjuka och arbetslösa. Ett hån, och ett ännu större hån inför en lågkonjunktur: när man vet att en massa människor kommer att bli friställda helt utan så kallat ”egen förskyllan”, helt enkelt för att konsumtionen minskar under svåra tider.

Mitt tips är att lågkonjunkturen kommer att medföra många förändringar, social oro och en massa saker som vi ännu inte kan ana. Dagen för den amerikanska finanskraschen förra veckan hörde jag reportern på tv-nyheterna slänga ur sig: ”Hur är det att vara fotsoldat på börsgolvet en kväll som denna?” Fotsoldat? På börsgolvet? Vilket jävla skämt. Som om de var annat än spekulanter i det värde som du och jag producerar med vårt arbete! Det är vi som är de civila i det kriget, de som drabbas först och värst.

Javafan, hur ska man trösta sig, när man som jag missat ESF, och inte tagit sig till Bokmässan en gång? Ett givet tips för den masokistiskt lagda är helgens säkerhetsmässa på Stockholmsmässan i Älvsjö. Håll dig uppdaterad om de säkerhetslösningar dina arbetsköpare, myndigheter och andra kommer att använda mot dig framöver! Till exempel, läser jag i annonsbilaga till mitt husorgan Dagens Industri, börjar nätverksvideo bli ett allt populärare alternativ till analog CCTV. Genom denna teknik kan man solla och läsa av informationen på ett intelligentare sätt. Till exempel kan butiksägarna kartlägga hur kunderna rör sig i butiken, framför vilka hyllor de stannar och hur länge. Med hjälp av denna teknik är du inte längre bara konsument, du konsumeras också, två önskningar i en. Intelligenta övervakningskameror kan också skicka larm i realtid om någon försöker täcka över dem, slå sönder dem eller måla linsen svart.

Ja, ja, några gamla musikklassiker kanske kan påminna om tidigare generationers erfarenheter. UK Subs kommenterar den då nya tekniken CCTV i ”Brand new age”. The Specials kommenterar tider av ekonomisk kris i ”Ghost town”.

ps. På hemvägen idag upplevde jag den tragikomiska underhållningen två fulla rasister stod för när de entusiatiskt framförde nationalsången, trots att de uppenbarligen inte kunde många verser, och de verser de kunde citerade de fel. Hm. Visst är det lite lustigt att rasister i kollektivtrafiken ALLTID är fulla före 15 på vardagarna? Och att de ALDRIG kan citera nationalsången rätt?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: