DICK HARRISON OM SLAVERIETS HISTORIA

13 Sep

Idag tog jag mig upp rimligt tidigt för en lördag och åkte till Akademibokhandeln. Där skulle jag höra Dick Harrison prata om den tredje boken i sin serie om slaveriets historia. Jag var själv där förra våren och pratade lite kring min då nyutkomna bok, så jag visste att Dick satt inne i personalens rum bakom bokhandeln, med fina foton från byggandet av stället på väggarna. Under tiden bänkade vi åhörare oss. Jag var bland de yngsta där tyvärr. Men intresset var stort, och området kring den lilla podiescenen fullsatt. Det märktes att Dick Harrison är folkkär.

Men idag var han inte så mysig som i På spåret. Han var istället starkt engagerad och berörd av sitt ämne. Docerande, muttrade någon i min närhet. Men jag tyckte det var lätt att förstå. Allt arbete han har lagt ner på att samla fakta om det moderna slaveriet, och alla dessa konkreta fall han kommit i kontakt med, folk som här och nu är slavar. Det vore konstigt om han inte var upprörd.

För som Harrison påpekar, slaveriet har aldrig avskaffats, som vi har en tendens att inbilla oss. Tvärtom. Slaveriet idag är mer omfattande än under kolonialtiden. Ofta tänker vi på sexhandel och trafficking om vi hör orden modernt slaveri. Men denna handel utgör ändå bara några promille av den totala människohandeln. Slavar finns idag inom snart sagt varje bransch. På plantager, i jordbruk, gruvor, industriproduktion, underhållningsbranschen, bordellverksamhet, hushållsarbete, ja till och med kontorsarbete utförs av slavar.

Harrison berättade om att det fanns en rörelse för att avskaffa slaveriet, som under 1800-talet lyckades få igenom förbud mot slaveri i många länder. Men dessa förbud blev för det mesta en skrivbordsprodukt. Slavägare och slavsäljare kom tillbaka med ”kontraktsarbetskraft”, ”lärlingar” och andra fina omskrivningar för slavarbete. Samtidigt som slavarna försvann ur socker- och bomullsproduktionen, dök de upp i kakaoproduktionen, och deras gratis arbetskraft möjliggjorde att varm choklad och mjölkchoklad kunde slå igenom som billiga produkter för en massmarknad. På samma sätt var det med palmoljan till symaskiner. En mängd billiga varor idag är, som vi alla vet men gärna förtränger, resultatet av gratis eller mycket billig arbetskraft. Slavar syr kläder och fotbollar, tillverkar leksaker, bryter ädelsten, ja listan kan göras hur lång som helst.

Harrison pratade om den här förmågan vi människor genom tiderna uppenbarligen har bevarat. Förmågan att känna ett sådant förakt för andra människor att vi kan behandla dem som ting. Ursäkterna till föraktet kan variera. Det kan vara att vi föraktar utlänningen, främlingen, den exotiska primitiva vilden. Eller att vi föraktar den som är så ekonomiskt svag att han eller hon inte kan försörja sig själv. Den människan får skylla sig själv och förtjänar att sparkas på. Ett tänkande som jag tycker breder ut sig mer och mer i vårt samhälle idag, där folk kan vifta med sina kontokort framför en försäljare av Situation Stockholm för att håna honom, där det är självklart att den som har pengar ska kunna få bättre sjukvård och bättre utbildning och köpa hemhjälp och till och med njurar och andra kroppsdelar av den utan pengar. Föraktet kan också grundas i något så enkelt som att den potentiella slaven är fysiskt liten. Harrison sa att hans tre voymer om slaveriet fått omslag som visar det typiska för den period de behandlar, medelslaven så att säga. På det första omslaget, till boken om antiken, står en naken kvinna till försäljning på en marknad. Den överväldigande majoriteten av forntidens slavar var kvinnor, som huvudsakligen användes till arbete i och kring hushållet. På volym två, om kolonialtiden, står en ung svart manlig slav. Under denna tid var slaven ofta, men inte alltid, en afrikan. Och man valde ut de starkaste av de unga männen, så att de skulle hålla längre i det tunga plantagearbetet. På det sista omslaget, om modern tid, står ett barn. Barnet är den typiska slavarbetaren på 2000-talet.

En egen fundering kring detta ämne är hur bra vi är på att förtränga hur verkligheten faktiskt ser ut. Vi håller till exempel gärna upp nazisternas tvångarbetsläger och förintelse som en extrem händelse, något unikt i modern historia. När det i själva verket var ett uttryck för så många saker som vår kultur bygger på. Rasism. Förakt för svaghet. Nyttjande av gratis arbetskraft. Oftast är denna arbetskraft ”främmande”. Slavarna arbetar i fabriker i tredje världen, eller kommer från fattiga delar av europa eller andra kontinenter för att slava här i restauranger, hushåll, sexindustri och så vidare. Därför lyckas vi på något märkligt sätt tänka bort att de är människor. Vi tror att slaveriet är avskaffat och att vårt moderna kapitalistiska samhälle baseras på frihet och möjligheter för alla. Vi tittar på propagandistiska drömbilder i filmer, på affischpelare, i teve och så vidare, och förväxlar bilden med verkligheten. Det är ju ändå inte just vi, du och jag, som måste slava.

Som Dick Harrison påpekade: från vänster till höger finns idag inget parti som har slaveriets avskaffande på sitt program. Trots att slavarna aldrig har varit fler. Slaven är grunden till stor välfärd och på samma gång helt osynlig.

Annonser

Ett svar to “DICK HARRISON OM SLAVERIETS HISTORIA”

Trackbacks/Pingbacks

  1. TORTYRENS ÅTERKOMST « Salka - december 1, 2008

    […] och människans utnyttjande av människan. Dick Harisson påpekade detta på ett bra sätt i sitt föredrag, när han visade på att det aldrig har funnits så många slavar i världen som idag “ändå […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: