LENA ANDERSSON OCH KLASSIKERNA

1 Jul

Jag lyssnar på sommarprogramen lite oordnat, via webbradion. Det är därför detta tips kommer nu, kanske lite sent. Men programen ligger ute i 30 dagar, så ännu finns tid att höra Lena Andersson.

Första gången jag hörde Lena Andersson var också i ett sommarprogram, 2005. Hon gjorde då en underbart oortodox läsning av nya testamentet, där hon kom fram till att Judas handlande var fullt begripligt. Naturligtvis blev det en enorm lyssnarstorm. Profeter får man som bekant inte ifrågasätta eller ta ner på jorden, ens tusentals år efter deras död.

I år passerade Lena Anderssons program utan protester men är minst lika vältänkt och intressant som det tidigare. Det handlar om att läsa och skriva.

Med en litterär kanon följer många värderingar som Lena Andersson skarpsynt går igenom. Varför ska man skriva, om Shakespeare en gång skrivit ”bäst”? Är det inte viktigt att läsa ”rätt”, nu när man inte hinner läsa allt? En författare som heter Andersson i efternamn kan väl omöjligt vara lika ”viktig” som en som heter Dostojevskij? Visst kan dessa tankegångar verka knäppa när man ser dom såhär i skrift. Men medvetet eller ibland undermedvetet är dom väldigt utbredda. Och dom hämmar oss och får oss att inte våga uttrycka oss. Därför är Lena Anderssons program viktigt.

Jag har inte läst Lena Anderssons debutbok Var det bra så? som handlar om att växa upp som förortsunge på 70 och 80-talen (Andersson själv är uppväxt i Tensta). Men varje gång jag hört henne prata tänker jag att jag borde läsa den. Kanske någon av er har läst boken och vill ge ett omdömme i kommentarsfältet?

Annars fick programet mig att fundera lite krig det konservativa kulturbegreppet. Då och då i debatten på senare år har borgerliga röster talat för en återgång till dom ”klassiska värdena” inom konst och kultur. Modern produktion av konst, litteratur och annan kultur uppehåller sig allt för mycket vid frågor i tiden. Läs politiska och sociala frågor. Man antyder en socialistisk konspiration som skulle vilja få in politik i allting och därmed ”förta” ”högre värden”. Sådan litteratur överlever inte in i framtiden, kan inte bli klassisk.

Så Dante kommenterade inte sin samtid i Inferno? Odysséen, Kalevala, Sapfos poesi, you name it, skulle vara fria från sin tids politiska, religiösa och filosofiska strömningar? De grekiska tragedierna skulle inte diskutera sånt som staten, krig eller andra maktfrågor? Tillåt mig hånle.

Litteratur likväl som annan kultur drivs fram av konflikter. Inre psykologiska konflikter hos författaren. Yttre motsägelser och motsättningar i samhället. Ofta speglas det ena genom det andra. Författaren skriver för att förstå sig själv och därmed det samhälle och den tid hon lever i. Så har det alltid varit. Att kräva en kultur som lever i en sfär utanför samhället är varken mer eller mindre än att kräva kulturens död.

Nu tror inte jag att det är där skon klämmer. Snarare är det väl så att ju mer ålderstigen litteraturen är, ju finare eller mer klassisk. Och också: ju längre bak i tiden, ju exklusivare skrivkonsten. I tider när bara överklassen hade möjlighet att skriva eller publicera sig gjorde det kanske inte så mycket att författarna intog ståndpunkter eller skildrade konflikter?

Nuförtiden däremot handlar litteraturen om en massa saker som en borgerlig kulturkonsument inte känner igen sig i. Dessa böcker kan då avfärdas som olitterära, låga, oviktiga, politiska, snuskiga eller som enkel underhållning. Det kan vara en bok som inte alls handlar om något politiskt. Kanske om en förälder-barnrelation, en kärlekshistoria, en skräckrysare eller uppväxtskildring. Men genom att utspela sig i till exempel en förort och vara skriven av någon med erfarenheter därifrån blir den automatiskt hotfull för en del som gör anspråk på att veta vad som är god smak. Dom har själva aldrig satt sin fot i en förort.

Detta är alltså inte bara en odemokratisk, utan en direkt totalitär inställning. Det som inte utspelar sig inom en borgerlig sfär, eller ger uttryck för denna lilla grupps erfarenheter kan aldrig vara väsentligt och saknar existensberättigande.

Nej låt oss ta bladet från munnen och skriva det vi lever, drömmer och fantiserar. Om överklassen inte känner igen sig i samtidslitteraturen är det knappast våran huvudvärk. Dom får väl låsa in sig någonstans och tröstläsa Homeros tills dom somnar helt.

Annonser

2 svar to “LENA ANDERSSON OCH KLASSIKERNA”

  1. Martin juli 18, 2008 den 1:37 e m #

    Instämmer. Det mest irriterande med den nykulturkonservativa strömning som allt prat om litteraturkanon går tillbaka på, framförallt framförs av aningslösa liberaler som inte inser hur helt anti-liberal hela idén faktiskt är (oavsett att de urval som görs oftast är ganska vettiga med en hygglig balans mellan olika perspektiv). Särskilt den bakomliggande tanken om nationell/social integration som ligger bakom begreppets renässans känns väldigt 1900-tal.

    Däremot högre värden tycker jag är jättefint i litteratur! Jo, det är lite kulturkonservativt – men jag tycker givetvis att de exempel som du drar upp givetvis kan motiveras utifrån eviga värden – och kvalitet. Vi kommer att läsa ”Ett öga rött” och ”I taket lyser stjärnorna” (för att exemplifiera med två favorituppväxtskildringar) om 30 år också. Inte bara för att de speglar inre och yttre konflikter som du så riktigt skriver. Eller att de kändes så extremt rätt i tiden och väldigt mycket speglar samtiden. Utan också för att de (det låter lite banalt) säger något om att vara människa. Och har tidlösa kvaliteter och teman om identitet, förluster etc etc. Det som hackas sönder på kultursidorna är väl snarast typ pretentiöst trams som verkligen sägs behandla eviga värden (Björn Ranelid) eller dess motsats: bruksdeckare (Läckberg) eller brukschic-lit (Rudeberg)?

    Anderssons ”Var det bra så?” är en minor classic, och är på sina håll flitigt läst i skolan. Lättläst, rapp, elak, politiskt inkorrekt (efter nittiotalsstandard), väldigt givande, väldigt ironisk. Du kommer absolut att gilla den!

    Angående vilka böcker som uppmärksammas etc – håller detta inte på att förändras? Jag tycker det är oftare nu som yngre, ”avvikande” röster uppmärksammas än på nittiotalet t ex – och sprids genom pocketrevolutionen i jätteupplagor. Månpocket har ju t ex släppt Ajvide Lindkvist, Lena Andersson, Sveland, Bakhtiari, Åsa Linderborg, Theorin, Virdborg etc. Och det är ju bra! Och din egen roman var ju minst sagt omtalad och omskriven när den kom trots att den inte kom på ett av de stora förlagen. Så jag tror inte jag riktigt håller med om din klassanalys :^) – jag tror att det är vi mer eller mindre borgerliga kulturkonsumenter (jo, jag är verkligen en sådan) som efterfrågar denna typ av litteratur.

    Vad jag framförallt skulle efterlysa i Sverige är en bredare pocketutgivning – det släpps mycket, men av väldigt få förlag. Varför kan inte Sveriges mindre men etablerade förlag (som t ex Vertigo, Ellerströms, Bakhåll, Tranan etc) samsas om att ha ett pocketförlag tillsammans. Vore inte det jätteroligt?

  2. salkavalka juli 18, 2008 den 2:56 e m #

    Hej Martin!

    Tack för en lika intressant som lång kommentar. Det är precis den här typen av respons en bloggare längtar efter. Annars känns det ibland som att ropa ut i rymden.

    Jag tror inte våra inställningar är så olika trots allt. Om jag nu fattar det där med eviga värden rätt så är dom nästan oundvikliga i en bra bok. Att skriva är ju att på samma gång vara ytterst personlig och att genom läsarnas igenkänning bli allmängiltig. Just den här gränsöverskridande, närmast magiska akt, som det innebär för en författare att bli läst, eller en läsare att återfinna sig själv i en bok. Jag antar att däri ligger det så kallade eviga värdet. Och visst finns det som du säger litteratur som, trots risken att låta lite vanvördig, inte har detta element. Istället är den en kommersiell hantverksprodukt som för det kan ha ett värde för konsumenten (t.ex. som avkopplande underhållning). Men jag tror faktiskt inte det är dessa böcker dom kulturkonservativa retar sig på, utan snarare Linderborg, Ajvide, Andersson med flera.

    Sen är det en annan sak att även om inte jag heller gillar varken Ranelid eller Läckberg, så anser jag inte att det är min sak att sätta mig till doms över den sortens böcker. Dom fyller en funktion, och därför kommer den typen av böcker alltid att finnas. Det vore som att kräva att bara konstfilm skulle produceras. Eller att säga att jag skulle vara ointelligent bara för att jag skrattade mig igenom hela Jackass-filmen och antagligen skulle göra det nästa gång jag ser den igen.

    Inte heller var mitt inlägg till för att göra ner borgerliga kulturkonsumenter, bara sådana som hävdar att eviga värden skulle stå i motsättning till frågorna för dagen. Snarare ville jag uppmana till mer roligt skrivande, och att strunta i det här itutade mindervärdighetskomplexet gentemot de Stora Andarna. Ja, allt har sagts förut. Och det är skitsamma, ingen kommer någonsin att säga det som du.

    Sen har du nog rätt i att jag är lite fast i nittiotalet med dess förfärliga utgivning kanske. Det stämmer att det har kommit mycket roligt de senaste åren, och att utbudet av litteratur blivit bredare. Jag tror också det beror på alla små förlag med integritet och egen smak och profil. Personer som min förläggare Edenborg gör verkligen en kulturgärning, med ganska små marginaler.

    Din ide med pocketutgivningen är jättebra tycker jag. Jag hade gärna sett Deltagänget som pocket också, och ett tag tror jag det fanns ett intresse starkt nog. Men Edenborg hade haft svårt vid distributionen av pocket tidigare, så vi försökte istället sälja in den till Månpocket. Tyvärr var dom inte intresserade av det, och det får man ju acceptera. Så för mig och min bok hade iden med en småförlagens Månpocket varit superbra. Sen vet man inte om Pressbyrån vore beredd att ta in en sån distributör? Åhlens vet jag till exempel vägrar ta in några som helst böcker från Vertigo, hur dammsugna på snusk dom än är :). Men bolla den iden vidare till förlagen vet jag.

    Annars hoppas jag du har en fin sommar och välkommen med fler synpunkter här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: