Tag Archives: Salka Sandén

CHEFEN HAR ORDET

24 Mar

Kära bloggläsare. Jag förstår att ni undrar över att jag så sällan uppdaterar här, och ni kanske kommer att upptäcka att jag inte kommer att göra det så ofta framöver heller.

Det beror på att jag fått ett annat forum som jag måste, och vill, använda i första hand. Jag har nämligen sedan den 23e mars (krigsgudens månad!) varit tillförordnad chefredaktör för Arbetaren Tidnings AB tillsammans med Daniel Wiklander. ATAB producerar tidningarna Arbetaren och Arbetaren Zenit.

Daniel, som jag jobbar tillsammans med är journalist och tidningsman. Han har jobbat på stora tidningar som DN och Aftonbladet, men också med ett kulturjournalistiskt projekt som Bomben och arbetat som informatör.

Jag har ju som ni kanske vet inte alls den bakgrunden. Jag kommer in som skribent med stort kontaktnät inom moderorganisationen SAC och även ett visst kontaktnät inom kultursvängen.

Så tar livet underliga svängar. Det sista jag hade trott var att jag skulle komma att arbeta som chef! Visserligen råder likalön på Arbetarens och Zenits redaktioner, men ingen kan ju förneka att man får en hel del makt som chefredaktör.

Den makten vill vi försöka använda till att förändra och förbättra innehållet till en allmän nyhetstidning relevant för arbetarklassen. Det är en lång process, och man gör misstag medan man lär sig. Men med tiden hoppas vi att det ska börja synas vad vi vill med vårt redaktörskap.

Under tiden vi är på ATAB avser vi att lära oss massor, göra så ansvariga val vi bara förmår när det gäller ekonomi, marknadsföring och tidningens linje. En linje utstakad av tidningsuttalandet, som vi gillar och ansluter till. Vi vill göra tidningen mer relevant för arbetarklassen än den är idag, och samtidigt bredare: men utan att tappa fokus på vem den är till för.

Tips från Konfliktportalen: Jöran Fagerlund berättar om att 300 firade internationella kvinnodagen i Angered, Kommunism i Sverige tar upp Patriarkala svinerier, Kvinnor kommer i Tintin: Uppropet med en både sorglig och väldigt rolig beskrivning från högstadievärlden, LOKE tar upp olika Intressanta analyser om Libyen – vad tycker vänstern?, Tusen pekpinnar diskuterar arbete och autonoma marxistiska begrepp i Varför vi inte har råd att arbeta

Övriga tips: Rf anmäler Familjen Bernadotte till lyxfällan, Intressant om muslimska brödraskapet, oh-oh-oh-oh staying alive! Jona Elings om politiska hälsorisker, mer frontalangrepp mot  uss arbetarklass Buried Provision in House GOP Bill Would Cut Off Food Stamps to Entire Families if One Member Strikes, Västerås sätter stopp för FAS3


MOTSTÅNDSSEMINARIUM GÖTEBORG

31 Okt

I veckan har jag besökt Göteborg för att tala om den autonoma rörelsens framväxt i Sverige under 90-talet, på det tvärvetenskapliga resistance studies-seminariet.

Ett mörkerår som detta, när nästan sex procent av svenskarna röstat på fascister till riksdagen och betydligt fler varit med och återvalt en allians vars politik är direkt orsak till att sjuka människor tar livet av sig, hur ska man då ställa sig till ett ämne som vänsterradikalitet på 90-talet?

Bitterhet är en av de sämsta känslor jag vet och den bör bekämpas med näbbar och klor. Ändå är det svårt att stå helt och hållet oanfrätt av den för oss som var med på 90-talet och nu ser det återupprepas, mot bakgrund av ett ännu fattigare och svagare civilsamhälle. Fascisternas frammarsch både på gatan och i parlamentet är här igen, nyliberalernas offensiv har inte minskat bara kryddats med lite radikalkonservatism här och där, ja till och med lasermannen verkar vara tillbaka igen i ny skepnad.

För att göra någon reda i det förflutna började jag i alla fall med en liten enkel historisk redogörelse. Först om själva begreppet autonomi, och dess ursprung i Italien på 60- och 70-talen.

Den autonoma rörelsen började i de norditalienska fabrikerna, dit outbildad arbetskraft från syditalien strömmat i stora skaror. Dessa fann sig inte i det hierarkiska systemet, utan krävde likalön för allt arbete, självvald arbetstid och lugnare produktionstempo. De autonoma arbetarna var autonoma inte minst i förhållande till facken, som de upplevde som meningslösa då de inte drev dessa mer radikala krav.

Istället bildade man autonoma grupper ute på arbetsplatserna. Dessa autonoma var mycket kreativa när det gällde att komma på nya utomfackliga kampformer. Ett exempel är hickstrejken, ingen behövde lägga ner arbetet, det bara tog en paus på en plats i taget, och när förmannen kom springande dit hade strejken redan flyttat till en helt annan punkt i lokalen.

Militansen var hög, man återanställde till exempel sparkade arbetskamrater genom att som kollektiv gå upp till chefen, med stöd av en grupp som kallade sig ”de röda sjalarna” som spöade omedgörliga arbetsköpare. Som arbetskollektiv började man också ta egna beslut om raster, tempo och arbetsdagens början och slut.

Samtidigt växte studentradikaliteten i landet i takt med att konjunkturen fick allt fler unga att söka sig till universiteten. Studentrörelsen krävde att universitetsstudier gjordes tillgängliga också för de som inte hade råd att bekosta studierna ur egen kassa, och även att fabriksarbetare skulle få ett par timmars studier på betald arbetstid varje vecka. Fabriksarbetarstudierna drevs faktiskt igenom och det blev en viktig kontaktyta mellan de arbetarautonoma och studentrörelsen samt även ungdomsrörelsen i stort.

Snart var det autonoma projektet på agendan även utanför arbetslivet, i det autonoma kallar för den sociala fabriken.

Hela stadsdelar kunde gå samman och reducera sina kostnader genom att sätta tak för elpriset, bussbiljetterna och andra räkningar. När 10 000 eller i något fall 15 000 hushåll gick samman och helt enkelt inte betalade mer än sitt självvalda tak så kunde de faktiskt driva igenom dessa sänkningar av avgiftstrycket. Intressant att fundera på den moderna reformen att varje individ ska välja sin egen elleverantör utifrån denna historiska erfarenhet, inte sant?

Andra autonoma aktiviteter i den sociala fabriken kunde vara till exempel ockuperade hus, eller självstyrda centra för kvinnohälsa. Det italienska exemplet är både spännande, lärorikt och imponerande.

Inte mycket av dess praxis fanns kvar när den autonoma rörelsen kom till Sverige eller Norden. Men dess kungstanke, den om kollektivet som sätter sin egen autonoma agenda efter egna behov och intressen, den följde med. Trots all felriktad moralism och alla problem med den så kallade rörelsen på nittiotalet, kan man hela tiden hitta denna kungstanke nånstans under ytan.

Jag gjorde en kanske lite djärv jämförelse, som jag ändå helt står för, med Margaret Thatchers syn på samhället: ”And, you know, there is no such thing as society. There are individual men and women, and there are families. And no government can do anything except through people, and people must look to themselves first. It’s our duty to look after ourselves and then, also to look after our neighbour.”

Thatchers politik var ett frontalangrepp på det gemensamma, hon sökte krossa fackföreningarna och ville göra folket till enbart ett gäng ensamma och därmed svaga individer. Men ur autonom synvinkel har hon faktiskt rätt, there is no such thing as society! Skillnaden är ju att autonoma är ointresserade av individen och individuellt agerande, det är genom att formera kollektiv som man tar hand om de egna och sina grannar, eller arbetskamrater och så vidare. Inom eller utom facket, utanför staten, utanför partierna, oavhängigt och med en egen agenda.

Med ett marxistiskt språk skulle man kunna säga att Thatcher och de atuonoma är uttryck för en dialektik, två sidor av samma mynt. Och myntet är tidsandan, att sidorna blir så olika beror på att de uttrycker motsatta klassintressen.

Vi gick igenom lite om vad som hände på 90-talet. Sovjetunionens kollapps som ledde till vänsterreformismens fall, nyliberalernas frontalattack och den radikala vänsterns nyorientering där man äntligen kunde släppa ett sedan länge dödfött projekt och söka kommunismens rötter. Vilket förklarar framgångarna för anarkister, syndikalister, rådskommunister, autonoma kommunister och så vidare. Den sociala kompromissens sammanbrott blev synligt i den nya radikala vänstern, liksom i den nya radikala högern.

I övrigt hade vi en snabb genomgång av olika organisationer på nittiotalet, deras rötter och tänkande. Vi pratade om BZ-rörelsen, om SUF, Folkmakt, TAZ i form av Reclaim (d.v.s. temporära autonoma zoner), Revolutionära Fronten, Stockholms Autonoma Marxister, Kämpa Tillsammans och om den fackliga reorganiseringen av SAC. AFA glömde jag av, men det gjorde inte så mycket.

Efter denna genomgång, som jag tyvärr inte har tid och möjlighet att återge här, så släpptes debatten fri. Som vanligt blev det väldigt intressanta frågor som kom upp. Inte minst i ljuset av det jag nämnde i början, SDs framgångar. Vi pratade om strategi, hur man skulle kunna göra för att fungera som ett trovärdigt vänsteralternativ, varför det finns så få sådana idag.

Jag hade gärna följt med på eftersittningen på Gyllene Prag, för detta är frågor jag tänker mycket på och tycker är väldigt viktiga. Men jag hade en liten femmånaders bebis som väntade på mig, så jag fick åka vidare direkt.

Nu vill jag passa på att tacka den trevliga arrangören, och alla ni som dök upp och lyssnade och ni som bidrog till den gemensamma diskussionen.

Jag avslutar med några olika boktips, böcker jag också hade med till föredraget, för den som vill läsa mer om något i anslutning till detta stora och omfattande ämne.

No retreat. The secret war between Britan’s anti-fascists and the far right. Dave Hann och Steve Tilzey.

Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle. Cornelius Castoriadis.

Deltagänget. Salka Sandén.

Det stundande upproret. Den osynliga kommittén.

Fackliga fribrytare. Episoder från hundra år av svensk syndikalism 1903-2003. Ingemar Sjöö.

Att läsa Kapitalet politiskt. Harry Cleaver.

Ekot från Amalthea. En bok om gränslös konkurrens, våld och 2000-talets nya strider. Red. Petter Larsson.

Tillsammans. Gemenskap och klasskamp på samhällsfabrikens golv. Kämpa tillsammans

On fire. The battle of Genoa and the anti-capitalist movement. Red. On Off Press.

Unfinished business… the politics of Class War. The Class War federation.

Storming Heaven. Class composition and struggle in Italian Autonomist Marxism. Steve Wright.

Tips från Konfliktportalen: 1915 har läst och fått Palmepsykos, Martin på Dagens Konflikt konstaterar att En koalition är inte en rörelse, Mycket bra inlägg på Dom ljuger Det goda Sverige? Det finns inget Sverige!

Övriga tips: Intressant ny bok Riot Grrl, part 3: Sara Marcus intewiev, Mattias Gardell om den moderna svensk häxjakten, Jona Elings föreslår Uppror på recept, sanningen om kaoset i tunnelbanan som vanligt på Emteärrhora

SALKAS HÖST

5 Sep

Tålmodiga läsare. Min ambition är att uppdatera bloggen här. Men jag hade kanske innan underskattat hur mycket tid det faktiskt tar att amma och sköta ett spädbarn. Så ni får ursäkta, jag hoppas få in en rutin för att skriva då och då efter att dottern börjat äta för egen maskin.

Nu ska jag i all hast rapportera om mitt program i höst. För helt tomt på offentligt liv har det inte blivit ändå.

Jag har fått texter publicerade i två böcker som nyss kommit ut. Tyvärr har jag inte hunnit skriva något nytt till dessa redaktörer, så det är varsin text från bloggar som kommit med. Men läs dem ändå, det är många bra skribenter med!

Det ena är Högerns svarta bok, som precis kommit ut på Verbal förlag. Förutom mig medverkar Åsa Linderborg, Ali Esbati, Kajsa Ekis Ekman, Pierre Gilly, Aron Etzler,  Kristofer Flensmarck, Ivar Andersen, Linn Hjort, Benny Nilsson, Kalle Holmqvist, Björn Fridén, Ann Charlott Altstadt, Conny C-A Malmqvist, Jan-Erik Pettersson och Mikael Nyberg. Förord av Daniel Suhonen. Redaktörer: Felix Antman Debels och Kristian Borg. Jag har inte hunnit läsa den än men tycker att det ska bli spännande, och skriver kanske något kort om den när jag läst -om barnet ger mig tid till det..

Ateljékollektivet Världens Ende i Göteborg har tagit med en text från denna blogg i sin nyutkomna antologi Världens Ende.

Slutligen ska jag väl meddela att jag kommer att hålla ett föredrag på Göteborgs Universitet den 28e Oktober. Detta som en del av Resistance Studies seminarieserie. Väl mött!

Tips från Konfliktportalen: Dagens Konflikt menar att Småföretagare behöver sociala reformer, Autonoma Kärnan ställer frågan Vad är fascism? Egentligen?, Dom ljuger konstaterar att Studenters situation blir inte bättre, Planlöst på Kvinnor

Övriga tips: Skrivarcirklar i Malmö i höst, Allez Allez socialgrupp 3, Nytt liv för arbetarförfattaren Stockholms Fria om Föreningen Arbetarskrivares nyutkomna antologi, Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande, tips i södra Stockholm Tillsammans – Skarpnäcksbor mot rasism

MILITANT ARBETARKAMP NU OCH DÅ

24 Mar

Tänkte göra en liten hastig uppdatering här, mitt i tentaplugget. Jag har ständigt dåligt samvete för att jag prioriterat bloggläsarna så dåligt, trots att jag uppskattar er mycket. Heltidsstudier och graviditet tar mer tid än man tror.

Men lite har jag faktiskt hunnit skriva, om än inte på bloggen. I förra veckans Zenit, som är bilaga till Arbetaren, hade jag med en essä om Möllevångskravallerna 1926. Och i SSUs tidning Tvärdrag, nummer 6, en kort recension av boken Tillsammans.

Det är verkligen en förmån när man får skriva recensioner. Inte bara för att man får gratisex av bra aktuella böcker, utan framförallt därför att när man ska säga något om dem så tvingas man till att verkligen läsa och läsa aktivt.

Essän om Möllevångskravallerna är baserad på min läsning av en alldeles nyutkommen doktorsavhandling av Stefan Nyzell. Den heter ”Striden ägde rum i Malmö” och handlar dels om Möllevångskravallerna samt deras för- och efterspel, dels om hur man ska se på historieskrivningen kring modern svensk arbetarrörelse, så ofta präglad av en ideologisk (socialdemokratisk) tendens att vilja betona samförståndsanda och kompromiss men dölja öppna motsättningar och konfrontationer.

I min essä gör jag en jämförelse mellan Nyzells rimligt objektiva och analyserande forskning, baserad på insikten att konfrontationer har en dynamik, och den totala genomklappning för all objektivitet och analys som förra sommarens BRÅrapport om politiskt våld var. Jag tycker jämförelsen är relevant eftersom båda dessa rapporter behandlar politiskt våld. Men att BRÅrapporten inte tar upp ett historiskt utan ett nutida skeende och dessutom är politiskt beställd är, får man förmoda, orsaken till den enorma skillnaden i kvalitet.

Det finns faktiskt en röd tråd till den andra bok jag läst, Tillsammans. En samling texter om arbetsplatskamp under 90- och 00-talen av Malmöbaserade gruppen Kämpa tillsammans. Nämligen den att lika lite som dåtiden präglas nutiden i så hög grad av kompromiss som det officiellt verkar. Istället sker en daglig arbetsplatskamp överallt. Men precis som med kampen i historisk tid så är det även i nutiden kompakt tyst kring dessa strider.

Ett talande exempel är framgångarna sopåkarna i Stockholm haft under våren. De fick mycket uppmärksamhet för sin vilda strejk våren 09, det är sant. Men sen förlorade de också i AD och var så tillbaka på ruta ett.

Nu under våren tog de till en annan väl så militant men mycket effektivare metod. De började arbeta helt enligt alla föreskrifter, lagar och reglementen. Något som naturligtvis inte går, och det vet arbetsköparna och räknar med att man i praktiken inte gör. Men vem kan säga något om att folk följer reglerna? Denna taktik var mycket effektiv och ledde till att sopåkarna äntligen fick igenom sina krav, och ADs dom blev ett verkningslöst vapen för arbetsköparen.

Denna framgång har givetvis talats mycket tyst om. Det är denna ansiktslösa kamp, ofta bedriven i det tysta, som varje dag gör arbetslivet lite mer uthärdligt, gemenskapen bättre och ibland också leder till stora och små förbättringar och segrar, som beskrivs i boken Tillsammans. Läs gärna mina texter om böckerna, tyvärr kan jag inte länka till dem, för ingendera ligger ute på nätet. Eller ta ett gott råd, strunta i min påannonsering och gå direkt till källorna, båda böckerna rekommenderas varmt!

Tips från Konfliktportalen: Anarkisterna rapporterar om Reykjavík 9 – livstid för ”attack” på parlamentet?, Andrea Doria konstaterar appropå nya försäkringskassan: verkligheten överträffar satiren, Cappuccinosocialisten om Andres Lokko och valet i You can bury me a mod, en RUT-arbeterska berättar på Dagens Konflikt: Till eder hushållsnära tjänst!, Dom ljuger tipsar om Fackklubb 717 online, för dig som gillar idédebatt rekomenderas Guldfiske Michael Hardt: Allt åt alla – Varken offentligt eller privat men gemensamt, mer idédebatt på Tusen pekpinnar Revolution 1: Slow-motion-revolution

Övriga tips: Johan Frick från Dagens Konflikt skriver på svt debatt idag att det är skillnad på partier och partier apropå SDs och NDs uppdykande på skolor under våren, Läkartidningen konstaterar Läkarna orsakade inte den galopperande sjukfrånvaron, till alla er andra stockholmare vill jag rekommendera arbetsplatsbloggen Emteärrhora inte bara intressant ur facklig synvinkel utan också en fantastisk stockholmsskildring och enda sättet att få verklig information om vad som pågår i tunnelbanan vid störningar m.m., Asocialstyrelsen rekommenderar: konstnärslön, Ockupantscenen bjuder in till Öppet samtal om det grekiska upproret

DAGENS DIKTER

16 Feb

Idag bjuder jag på ett par dikter, en gammal och en ny (eller nåja, skriven förra hösten i alla fall). Orsaken till detta är att min snubbe en dag sa att han gärna ville tonsätta dem, och jag tycker att resultatet blev väldigt lyckat! Dikten Rädd är alltså skriven i höstas och handlar om existensiell rädsla i samband med graviditeten. Att det är det kommande barnets far som gjort musiken ger det en extra dimension. Den andra dikten Bakslagseld verkar möjligen lite mindre vuxen och det beror i så fall på att den är skriven mycket tidigare i mitt liv, strax efter 20-strecket. Den handlar om hämdlystnad/hat. Jag hade nyligen gått en svetskurs vilket också märks i texten ;).

ps. Skulle gärna lägga ut dikterna på min Myspacesida också. Men tyvärr förstår jag inte hur man lägger dit en musikspelare när man inte har en artistsida. Är det någon av er läsare som vet detta och är lite mindre datatekniskt obegåvad än jag, så är jag mycket tacksam för tips.

Tips från Konfliktportalen: apropå händelserna när Dagens Konflikt-skribenten Jesper Nilsson dokumenterade polisövergrepp häromdagen skriver Andrea Doria om När lagen blir ett vapen bland andra, Camp Kent är ny blogg på portalen, Herman kommenterar på Dagens Konflikt Jesper-affären i Vad handlar gategate om? kolla också in kommentarsfältet där det blivit debatt om det ständigt lika viktiga klassbegreppet, Den udda vinkeln funderar på tillvaron i det mogna kapitalistiska samhället efter att ha läst boken Evasion – the path of maximum resistance, Guldfiske diskuterar COP15 – Ett nytt Seattle?, Loke skriver om Krisen inom den parlamentariska demokratien, ännu en ny blogg på portalen är Röda Linjen som namnet antyder med Stockholmskt förortsperspektiv, senaste inlägget om att Aina spanar och bängen trålar. I tunnelbanan går ingen säker, ytterligare tillskott på portalen är bloggen Röda Lund, Svensson bjuder på ett viktigt evenemangstips för er i Göteborgstrakten De som vägrar stå med mössan i hand (för övrigt om du läser detta Svensson: snygg ny design på din sida)

Övriga tips: Jesper Nilsson hos Aschberg i TV8, Läs Jespers egna ord om händelsen i Polisen som mitt i tunnelbanan står – ANMÄLD FÖR FÖRTAL, kanske inte så konstigt att Piratpartiet fuskar och myglar som alla andra partier men nog trodde jag de hade bättre koll på detta med IP-adresser: Internt valfusk avslöjat inom Piratpartiet, Inget fel på kreativiteten bland husockupanterna i Nyköping, läs om Idéer och visioner – nytt hus på gång!, Händelser på den norska ockupantscenen: Husokkupantene fjernes, M gör vågen åt nya sjukförsäkringen (på riktigt), Dagens kulturtips för er i Stockholmstrakten: Supermarket 2010 på Fylkingen, slutligen bjuder Björnstek på dagens matkulturtips Göteborg: Pizzeria Mums

TANKAR OM SKRIVANDE PÅ UNGBIB

3 Feb

Har inte skrivit så mycket som jag skulle vilja på bloggen det senaste, men väl pysslat med ett och annat. Bland annat har jag blivit intervjuad av bloggen Ungbib, och den intervjun publicerades idag. Där fick jag bland annat möjlighet att bred ut några tankar och tips om skrivande utifrån min egen erfarenhet. Gå gärna in och kika.

Inte bara för intervjun med mig, det är överhuvudtaget en mycket läsvärd blogg. Bakom den står Erik Edwardson, den kunnige, engagerade och till synes helt outtröttlige ungdomsbibliotikarien på Höganäs Bibliotek. Erik älskar uppenbarligen inte bara litteratur utan överhuvudtaget kultur.

Inte minst ungdoms- och populärkulturen hålls man ständigt updaterad om ifall man följer hans blogg. Det kan vara allt från serier via kulturtidskrifter till japanskt mangamode, musikgrupper och film.  På senare tid har det varit en mängd intervjuer, varav min är en, med allt från kända personer till ungdomarna som besöker Höganäs Bibliotek.

Tips från Konfliktportalen: Acidtrunk skriver om Göran Lindberg, Andrea Doria konstaterar att Man kan alltid lita på AD, apropå Arenadebatten anser Dagens Konflikts nya skribent Roya att det ska vara Mer klass men också mer sexualitet, Dom Ljuger kommenter trafikkaoset i Stockholm i På tal om ass-rape, Kvinnor manar Stoppa vuxenarbetet, Tusen pekpinnar förtäljer att Strukton rail och Banverket mördar utanför Linköping

Övriga tips: Sopåkare förlorar i AD och Arbetsdomstolen befäster sin position som klassdomstol (på ägarklassens sida i alla lägen), självklart är Sopåkarna chockade efter domen, lite märkligt däremot när Fackklubb försvarar direktörslön, apropå Modernas nya utställning skriver Annika von Hausswolff Enfaldiga konstnärer bör lära av 60-talets urbloggare Lee Lozano, årets Ivar Lo pristagare är Ingen annan än Anna Jörgensdotter, grattis!

KLASS ELLER IDENTITET? ARENADEBATT VIA DAGENS KONFLIKT

28 Jan

För er trogna läsare av denna blogg vill jag bara som hastigast passa på att informera om att jag har en text med på Dagens Konflikt idag. Det är ingen debattartikel utan ett referat av tisdagens debatt om tidningen Arena på Söderbokhandeln i Stockholm. Det är ett ganska utförligt referat så jag hoppas att ni som missade debatten ska känna att ni varit med och lyssnat lite i efterhand via Dagens Konflikt. Väl mött!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.